| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
skrmavbild20160528kl._11.png
I sin desperation hoppar han på mig, som om jag har något med hans hat att göra, och skriver: "Får mig tänka på Sven Savage, han hävdar ju hockeyn före 1980 var en lek för amatörer...försöka stamma fram att bröderna Salming ägnade sig åt en hobby som inte var på allvar. Att den riktiga elithockeyn är samårig med Qatars inträde i elitserien 1984. "
En argumentationsteknik som bara fungerar bland ytterst svagt utvecklade sinnen: Först hittar han på och ljuger om att jag påstått något, och sedan hoppar han på mig för dessa åsikter, som jag aldrig haft, utan som han hittat på att jag har.
Han har det inte så lätt med tänkandet, gubben barbrud, trots att han borde lärt sig en del under alla år i Övik.
Sanningen är ju den att jag anser att norrbottningen Börje Salming är vår störste hockeyspelare någonsin och många gånger skrivit om det. Nu gick han från Kiruna till Pölsan och sedan ut i världen men hade Luleå Hockey kommit igång 10-15 år tidigare hade han förstås blivit en ikon i hela Norrbottens lag sedan massor av år: Luleå Hockey. Och han är dessutom en utomordentligt sympatisk människa, kan jag vittna om eftersom vi inte bor så långt från varandra och jag har förmånen att träffa honom då och då.
Vidare har jag förklarat att en nationellt rättvis och riktigt organiserad elithockey i Sverige startade först 1975 i och med att Elitserien startade. Under 1900-talet innan dess var det varierande si och så med den saken - länge fick bara Stockholmsklubbar delta i "Sveriges toppdivision" och kvartersklubbor som Atlas Copco och liknande skördade stora framgångar. Så småningom inbjöds fler landsändar men många var länge utestängda även om man så småningom hade etablerat två olika division 1 i landet med extremt varierande kvalitet och representation följt av att man avslutade innan isarna smälte med någon form av kortfattat "slutspel". Men från och med Elitserien 1975 blev den ordning och reda som en nationell toppdivision - länge bara med landets tio bästa klubbar - innebar.
Det är vad jag sagt. Vidare har jag hävdat att nivån på hockeyn under de fyrtio år som Elitserien SHL funnits länge utvecklades och blev starkare för varje år. Spelarna gick från att vara amatörer (med "riktigt" arbete vid sidan om) till att bli professionella hockeyspelare med tid för träning och match på heltid. Inte speciellt underligt att nivån höjdes då. Vidare byggdes ishallar på allt fler platser och när rekryteringen av duktiga hockeyspelare därmed kunde omfatta hela landet - i stället för bara där isar kunde spolas upp under längre tid av året - är det klart att allt fler riktigt duktiga hockeyspelare kom till och den generella nivån blev betydligt högre. Jag vill nog påstå att den utvecklingen och hela tiden höjda nivå fortsatte fram till senare delen av 1990-talet men därefter har det något förändrats.
Efter det att Börje Samling givit blod och frakturer öppnades NHL på riktigt för svenska spelare och under de 25 år som följde Börjes debut fick allt fler chansen i NHL och de flesta visades bli riktigt starka NHL-spelare och många kom att bli bland ligans största stjärnor. En följd av detta - och av att NHLS successiva utvidgning har blivit att under 2000-talet har NHLs intresse för svenska spelare formligen exploderat. Tidigare kunde vi ha större delen av det riktiga Tre Kronor borta i Nordamerika - numera har vi 4-5 landslag av svenska spelare som lirar där!
Naturligtvis har det drabbat nivån i vår Elitserie. Den extrema draften över Atlanten har inneburit att speciellt våra bästa lag dränerats på spelare (skulle det inte skett hade antagligen Frölunda och Djurgårn delat på Gluden under 2000-talet) och fått ersätta med mindre skickliga från egna junislag om möjligt men i allt större omfattning genom att rekrytera spelare från andra svenska lag eller från utlandet. Och följden har blivit den vi ser idag: alla lag är tvungna att rekrytera sor egal minst hälften av spelarna utifrån; vissa lag har nästan inga spelare från den egna regionen. Om de ska ta plats i Elitserien SHL.
Sanningen är den att svensk elithockey tappat mycket starkare spelare än de man ersatt trupperna med. Det här inser alla som varit med, men maligna Apsupportrar har ju inte det perspektivet.
Vad det gäller spelarunderlag har alltså Elitserien SHL under 2000-talet drabbats av en försämring, även om det delvis maskeras av att under senaste tjugo åren har målvakternas spelstil blivit så mycket effektivare med följd att de nu med väsentligen butterflytekniker och jätteskydd lyckas rädda betydligt fler skott än tidigare vakter.
Allt det här är inte speciellt konstigt. Det känner vi alla till, dvs alla vi som känner hockey.
Att en gubbe från Skellefteå sedan många år sitter ensam i Övik och inbillar sig något allt säger inget om mig och inget om hockey. Men mycket om gubben själv.