Luleå HF

I väntan på hockeyn och vår första träningsmatch mot Oulun Kärpät har OS börjat idag. Även om invigningen igen-kligen sker på fredag smyfstartas det med damfotboll i dag och herrfotboll i morgon.

När det gäller herrfotbollen var man ju tidigare mycket intresserad av den, sedan vårt mäktiga ungdomslag blivit Europamästare och det talades om att komplettera med Zlatan. Nu har Zlatan klivit av och tyvärr också många av våra imponerande ungdomar. Därmed väntar vi oss nog inte mer än som vanligt, dvs att Sverige olyckas.

Våra damer fick äran att inviga OS och var klart bättre än motståndaren från Sydafrika. Men laget imponerade knappast, tyvärr, det kändes helt enkelt som att vi vann på att Sydafrika var svaga än på att vi var starka.

Den matchen följdes av supermötet Brasilien mot Kina. Ohoj, vilken match! Kina kämpade så länge de hade chans men Brasilien var helt sagolikt starka - det absolut bästa jag någonsin sett ett damsparkboll prestera. Inte bara fenomenal individuell teknik och perfekta korta och långa passningar utan dessutom ett fysiskt starkt och vältränat lag där lagspelet där lagspelet fungerade som en perfekt maskin över hela planen inklusive en kreativitet där man alltid hittade nya lösningar hur väl än Kina försökte försvara sig.

Det kändes som en ära att få vara åskådare till en sådan fenomenal insats av Brasilien och det är få herrlag i sparkboll som imponerat och underhållit så som dessa underbara brasilianskor.

Som alla inser är det svårt att tro att något annat landslag ska kunna röra detta damernas Brasilien. Visserligen har man sett tuffa lag plocka ned lag man bedömt perfekta tidigt och det skulle ju i så fall vara USA eller Tyskland men i skrivande stund kan jag omöjligen tro att något lag kan stå emot Brasilien: laget imponerade precis som Brasiliens herrlag de gånger de haft överlägsna lag under sparkbollens historia.

Ja, det var fint. En härlig känsla för fortsättningen av OS och eftersom spelen pågår t o m 21 augusti innebär det förstås krockar med hockeyn, nämligen

Luleå Hockey – Oulun Kärpät
Fredag 12/8 kl 19:00, Coop Norrbotten Arena

Asplöven – Luleå Hockey
Lördag 13/8 kl 15:00, Haparanda

CHL: Eisbären Berlin – Luleå Hockey
Fredag 19/8 kl 19:30, Mercedes Benz Arena

men med god planering ska det nog ordna sig.

Förutom det rent sparkbollska skulle jag gärna tillägga att brasilianskorna är jäkligt snygga men jag avstår eftersom jag inte vill ta ifrån fokus från sporten;-)

Apropos damer ser jag också mycket fram emot den kommande säsongen för damhockey. Senaste säsongen skaffade jag ju abonnemang och kunde se alla Luleå Hockeys matcher och när de spelade på Hovet var jag där förstås.

Tidigare hade jag trott att damhockey utan tacklingar är inget att ha, men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig när jag ställs framför faktum. Och så blev det när jag började se på damhockey, i stället för att bara tycka till utan att veta vad jag pratade om.

Helt tvärtemot vad jag väntat mig fann jag faktiskt att jag gärna skulle se att herrhockey tog efter damhockeyns regelverk - dels för att det omedelbart skulle om inte eliminera men ändå minimera den risk för svåra skador som nu finns närvarande i stort sett vid varenda herrmatch. Men också eftersom damerna visade att man kan spela alldeles utmärkt och attraktiv hockey även om man avstår från open-ice bröst mot bröst-tacklingar.

Luleå räddade ju ekonomiskt pressade Munksund/Skuthamn genom att ta emot laget och dels tillföra ekonomiska medel för att möjliggöra en fortsatt satsning på elitnivå, dels behandlade våra hockeydamer på samma villkor som hockeyherrarna.

Och det blev en underbara resa hela säsongen där Luleå redan från början hängde med bland 2-4 toppklubbar och ju längre serien pågick desto starkare blev laget för att slutligen under sista matcherna lyckas passera tidigare suveränerna Pungen. Och segertåget fortsatte under slutspelet och när vi nått fram till final visades Luleå Hockey klart bättre och helt rättmätiga svenska mästare.

Att klubben satsade så starkt på damerna och att damerna levererade sådana fina resultat innebar att damhockeyfebern hölls på högre nivå än någonsin i damhockey säsongen igenom med ett antal helt överlägsna nya publikrekord som följd.

I sammanhanget känns det trist att se hur Boorken sitter som ledare för damhockeyn med en ledarstil som varit förlegad redan på 1800-talet, där han tycks stänga av landets bästa spelare om de inte niger och tackar till allt som krumelurfarbror Boork hittar på. Typ springer in på deras rum nattetid, sliter lakan och täcken av dem och tvingar dem på långmarsch i kyla och mörker i stället för att fortsätta sova efter tung träning. Samtidigt som de landslag som Boorken "uppfostrar" misslyckas kapitalt internationellt.

Nåja. Vi får se fram emot klubbhockeyn i stället och där verkar det som att Luleås framgångar blivit som en sockerbit och flera starka spelare har nu anslutit med följd att vårt lag denna säsong bör bli t o m bättre än fjolårets.

Vi har fina dagar framför oss:-)