Luleå HF

{DansbandsWolf och Wilhelmsson}: Ja, detta är tragiskt. Se nu vad sektapan i Övik klämmer ur sig:

"Matteusevangeliet 19:13-15
"Sedan kom qatarerna till Skellefteå AIK med barn för att de skulle lägga händerna på dem och be. Osten visade bort dem men Mikael Lindgren sade: Låt barnen vara och hindra dem inte från att komma hit till mig!"

Riktigt vidrigt. Och helt typiskt för en sektuppfödd hatbrottsling.

Allt är bara dravel alltså, eftersom gamlingen i Övik inte begriper bättre utan tuggar på med sin hatbrottsliga terminologi, som kanske fungerar bland andra med sex fingrar.

Vi som vet mer, vet vad katarer är på riktigt.

Första seklen efter 1000-talet växte sig katharisimen stark i Europa. Det var en religiös rörelse, men med mer betoning på filosofi med moral och humanism. Katarernas tro - eller snarare livsfilosofi - baserades fr a på respekt för din nästa och accepterade människor från olika länder och kulturer, med olika hudfärg, olika kön*, och t o m med olika gudar. Det "prästerskap" som katarerna höll sig med var mer som vägvisare för rättvisa och ärlighet. Och framförallt: Man sade absolut nej till att präster skulle ta emot "tionde" av befolkningen - prästerskapet skulle inte samla på sig rikedomar och bygga dyra tempel medan befolkningen svalt.

*Något som tog hundratals år för katolikerna att acceptera, eftersom den "kristna" tron förklarade att kvinnor saknade själ och därför hörde till djuren. Till slut röstades kvinnor fram som människor, vid ett kyrkomöte där de keltiska biskoparnas röster för kvinnorna blev avgörande...

Med våra mått kan man bara anse katarerna för kloka, visa och ett millennium före sin tid. Det insåg också mänskligheten på den tiden, och den orättfärdiga katolska kyrkan tappade snabbt sitt grepp om befolkningen. I ledningen för de flesta italienska städer satt inte katoliker utan katarrer och i början av 1200-talet bekände sig redan 1/3 av Europas invånare till katharisismen.Katarerna var allra starkast i norra Italien, norra Spanien och södra Frankrike där huvudstaden - Carcassonne - fanns, ointaglig med enorma murar högt uppe i bergen.

Så vad hände? Påven hände. De insåg att det höll på att gå åi helvete förkatolisismen och för skydda sig och sina rikedomar kontaktade de ett antal krigsfurstar i norra Frankrike (Frankrike på den tiden var inte ett rike utan sönderdelat i en massa små furstendömen och liknande.

Påven lovade bärsärkarna/krigsherrarna att "krossar ni katharisismen så får ni hela j-a Framkrike, med "helig" kröning av Påven. Så förklarade Påven katarerna för "kättare". Javisst, det är samma ord. Och förklarade att man "måste" dra igång inkvisitionen. Ja just det. Inkvisitionen var inte någon kamp mot ogudaktiga - det var ren barbari för att skydda Katolska Kyrkan.

Och barbarerna gjorde som de var tillagda. Den första stad de intog dödade de och brände 20 000 män, kvinnor och barn samt alla kreatur. Och så fortsatte de. Carcassonne var egentligen ointagligt men föll genom ett misstag. "Inkvisitionen" tog nästan 200 år, en tid då inkvisitorerna letade igenom by efter by, stad efter stad och alla katarer de fann brände de.

Varför känner inte alla till detta? Varför fick man inte lära sig det i skolan? I stället för födelser och dödsår på otaliga fjollor till kungar i olika länder?

Därför - och det här är det tydligaste exemplet jag känner för det - därför att segrarna skriver historien.

Själv är jag inte medlem av någon kyrka men runt min hals hänger i en kedja ett katar-kors. Och på samma sätt som jag älskar det som katharisismen stod och står för, på samma sätt hatar och föraktar jag det vidriga elände som sektmentalitet och hatbrottslighet står för.

Sådana kreatur tillhör inte människosläktet.

Apor!