Läser att hatbrottslingen läser, påstår han. Nu har han läst en artikel av en f d hockeyspelare, numera journalist på Norrländskan, och ojar sig.
Journalisten tycker till om Luleås Hockey och anser att Luleå borde vara lite försiktigare och inte bara tuta och köra framåt a la Apan.
Jag håller med, förstås.
Dumpa ned puck i motståndarzon, sarga eller lobba ut från egen zon?
JAVISST!
Naturligtvis finns det lägen i hockey då det är direkt fel och farligt att välja annan lösning.
Tappar man puck i egen zon efter att ha försökt passa eller själv ta ut puck - när chansen är liten att man ska lyckas - kan det innebära att motståndarna tar puck och inom några sekunder får skott på en vakt som kan vara mindre förberedd. Med mål i baken som konsekvens och i vissa lägg som i sudd omedelbar förlust.
Vem vill då se sådant? I stället för en sarg-ut i det hypotetiska läget, något som tvingar motståndarna att vända bakåt, lämna zon, börja om och mer trötta försöka en gång till.
Jag vill se det, om det är mitt lags back som väljer den helt korrekta lösningen, att säkert förpassa pucken ur vår zon.
Jag kan förstås förstå att motståndarna och motståndarnas supportrar blir desperata när vår back inte valde en för vårt lag sämre lösning. Men det skiter jag och vi förstås i. Vårt lag har agerat fullständigt rätt.
Om motståndarfans formulerar sin upplevelse är det inte så konstigt. Helt korrekt skulle de då säga:
"Shit, vad ledsen jag blir att motståndarna fattade det kloka beslutet i stället för att göra ett misstag så att vi fick göra mål!"
Jag kan förstå en sådan synpunkt.
Men när man i stället väljer att uttrycka sig:
"Helvete vad tråååååkiga det andra laget är!"
så kan jag bara dra slutsatsen att vederbörande antingen är synnerligen omogen a la tvååring i sandlåda, eller saknar kompetens för att förstå hockey, alternativt bara är ute efter att håna, hata och jäklas med folk.
Alternativt - som i hatbrottslingens fall - en kombination alla alla nämnda motiv.
Detsamma gäller dump in i motståndarzon - en klassisk lösning på vissa problem som använts i hockey i alla tider.
Det typiska läget är när motståndarna ställer upp vid egen blå för att helt sluta ledet och hindra spelare att lira in puck. Lag med stora starka spelare som specialiserat sig på sådant murbyggande kan vara komplett omöjliga att ta sig igenom. Men nämnda stora murbyggande spelare är vanligen relativt orörliga. Dumpar man pucken förbi dessa och dessa kolosser måste a) vända sig om b) accelerera c) ta sig hela vägen ned till kortsarg kan bli ett enkelt byte för en snabb forward som dumpat puck, eller vars medspelare dumpat, som har farten uppe redan när kolosserna börjar fundera på att vända sig om.
Ser man t ex på Apan har det ofta varit ett effektivt sätt att besegra dem. De har visserligen inga rejäla stora backar, snarare lättviktare och dessa kan vara beredda att nå puck relativt snabbt - men snabba stora motståndarforwards kan lyckas komma strax bakom för att damma in en rejäl tackling på den lilla Apan mot sargen, med följd att denne ger bort pucken. Speciellt om lagets backar robotdrillats att "spela" ut puck och avstå att lobba eller sarga ut.
Allt detta förstår vi alla, undantaget hatbrottslingen och hans sidekickapa. De är nämligen alltför omogna, inkompetenta, och ute efter att jäklas med normalt folk för att begripa bättre.
Hur det kommer sig att de inte är livstidsavstängda i samtliga böcker förstår jag inte.
Sidekicken vill inte vara sämre i Apboken. Kanske hoppas han på beröm, som vanligt, av hatbrottsling #1. De gillar ju av rutin varandras inlägg och är dessutom de enda som gillar dem.
Övikstrollets vanliga dravel om Joel kan vi lämna därhän. Det är alltför meningslöst för att ödsla mer tid på.
Nu kommer sidekickstrollet med en ytterligare, häpnadsväckande iakttagelse.
Han har kommit på att om Bill Sweatt, Kael Mouillierat, Tim Kennedy, Jacob Lagacé, Daine Todd, Craig Schira, Brendan Mikkelson, Julius Junttila, Ilari Melart och Christian Jaros floppar - ja då floppar Luleå Hockey!
Det är ju fantastiskt! Hur har aptrollet lyckats komma på det?
Undrar om han själv insett hur smart han är? Då borde han ju undvikit att skriva denna oerhört viktiga information offentligt - för tänk om Skuggan får reda på det? I så fall kan han ju vidta motåtgärder.
I "värsta fall" för Apan blir Skuggan varse hotet, löser problemet med följd att Luleå spöar Apan. Och i så fall är det aptrollets fel, eftersom han skvallrat och läckt informationen.
Hade bara aptrollet hållit käften kunde man se framför sig ett scenario där nämnda 10 spelare uppträder som Lehtonen, Schremp, Pesonen, Widing och andra "kanonvärvningar av Aplasse J" dvs alla glider in på isen i knapp styrfart, söker upp närmaste sarg, lutar sig mot den och vilar medan bytet passerar utan att de behöver riskera ta i. Och sedan fortsätter de tio så där hela säsongen igenom; 52 matcher och alla förloras och sedan kvalar Luleå ned i Allsvenskan.
Och i efterhand står Osten och Skuggan och kliar sig i huvudena. Vad fan var det som hände? Vad gick fel? Hajjar noll, inte en sportslig.
Det känns nästan som att risken för att det skulle inträffa var överhängande.
Till nu, när hockey-Einstein aptrollet från Övik röjt den fantastiska hemligheten.
Om vi nu lämnar hockeyprofessorn från Övik och gör en korrekt bedömning av importerna lyder den som följer.
BACKSIDAN Här har det varit kaos inledningsvis. Men så var det i fjol också och det gav sig så småningom. Gav sig rejält.
Melart-Jaros De var strålande i våras och kommer naturligtvis igång i år igen och blir med all sannolikhet ännu bättre i fjol. Kan bli ett av seriens allra bästa backpar. Lite beroende på exakt hur mycket Jaros utvecklas i år men senaste åren-året har utvecklingen gått spikrakt uppåt.
Schira-Mikkelson Började tafatt i fjol också men kom igång och blev rejäla utropstecken. Så blir det naturligtvis i år också.
Daine Todd Tar sin tid innan vi vet men jag är trygg eftersom jag litar på Ostens scouting. Se bara vilka backar han hämtat utifrån senaste fem åren. det är en hel del och i stort sett alla har gjort succé, för att inte säga dundersuccé. Osten KAN värva backar. Den saken är klar.
FORWARDS Det är vad som känns mest osäkert. Det har i många år varit svårt för Luleå att ta fram bra linor och därmed också bra PP-uppställningar.
När det gäller importerna tänker jag så här:
Jacob Lagacé Visade redan i fjol att han duger och mer därtill. Inte en superstjärna eller ens serietopp men mycket duglig hockeyforward redan i fjol och kan inte tänka mig annat än att så blir det i år också.
Julius Junttila Har bara sett honom i få matcher ännu, men han har imponerat redan från start med fart och fläkt, kreativitet och mod. Han kommer att vara en värdefull spelare i vilken lina han än spelar; ungefär som en Petter Emanuelsson.
Bill Sweatt Mycket avgörande. Vi vet ju att han är en av SHLs absolut bästa forwards när han fungerar, det närmaste en superforward vi har i nuvarande lag. Men det är förstås osäkert efter fjolårets skada om han kommer att hålla hela året och om hur bra han blir. En Sweatt på topp kan vara en av många nycklar om Luleå ska få ihop ett topplag under säsongen. En Sweatt borta som ifjol, och vi riskerar bli tvungna vinka jöjö till övre övre halvan.
Kael Mouillierat, Tim Kennedy, Också nyckelspelare eftersom vi är så beroende av att de vi rekryterat kan leverera som vi hoppats. Vi vet ju att lag som Pungen. Läjkers, Pölsan och till viss del Apan lyckats plocka in riktigt duktiga nordamerikaner från AHL/KHL medan vi själva inte har den bakgrunden. Kan vi lyckas ändå? Då kan det bli riktigt trevligt. Men fungerar det inte får vi en svår säsong. Tror att det än så länge är för tidigt för att bedöma hur dessa två kommer att fungera som följd av att vi sett dem alltför få matcher, dessutom i ett lag som inte är ihopspelat och ytterligare att de inte har SHL-erfarenhet. Vi får vänta och hoppas.
En fundering är förstås att vi i år har hela sju nordamerikaner i laget och man kan fundera på vad det innebär. Om vi bortser från risken att någon av dessa är en penningjagande slapptask - och det vet vi ju redan om nästan alla att de INTE är - skulle jag vilja påstå följande:
Dessa spelare kommer att bli BÄTTRE mot slutet av säsongen och då tänker jag speciellt på slutspelet. Det ligger i den nordamerikanska hockeyn att spelarna tänder extra när det gäller mer och då kan de vara beredda att ge allt för att passera kaklet. Värt att tänka på, när vi följer laget under säsongen. Men för att vi ska dra nytta av det måste vi ha en välfungerande hockey, som sedan kan vässas till när de nämnda ger 200%.
Vilken hockey är dessa mest bekväma med och med så många i laget - ska vi anpassa Luleås hockey i å¨r efter det? Kanske.
Att sätta spelarna i Rönkenhockey och kräva Per Ledin-insatser varje byte? Det är nog inte lätt. Abbottarna fixade det briljant och Läjkrarnas nordamerikaner gjorde det också. Men många speciellt forwards i Pungen etc är mer inställda på att ligga högt och lurchansa.
Kan de fungera med Skuggan-hockey? Troligen bättre, men jag är inte lika kompetent som Skuggan att bedöma saken och litar fullt och fast på att han är det.
Kan Skuggan modifiera spelet till en nordamerikansk mer rakt på mål-hockey? Jo det kan nog dra lite åt det hållet.
Sammanfattningsvis undrar/hoppas jag framför allt om vi med dessa spelare kan lyckas komponera ihop en högproducerande förstalina med starkt PP-spel.
Lyckas det, kommer Luleå att fightas högt upp i tabellen. Misslyckas det totalt väntar risk för strecken...
Vilket av följande alternativ bör en klubb i SHL helst undvika?
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern?
37% (20)
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds?
26% (14)
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av?
22% (12)
Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"?
Journalisten tycker till om Luleås Hockey och anser att Luleå borde vara lite försiktigare och inte bara tuta och köra framåt a la Apan.
Jag håller med, förstås.
Dumpa ned puck i motståndarzon, sarga eller lobba ut från egen zon?
JAVISST!
Naturligtvis finns det lägen i hockey då det är direkt fel och farligt att välja annan lösning.
Tappar man puck i egen zon efter att ha försökt passa eller själv ta ut puck - när chansen är liten att man ska lyckas - kan det innebära att motståndarna tar puck och inom några sekunder får skott på en vakt som kan vara mindre förberedd. Med mål i baken som konsekvens och i vissa lägg som i sudd omedelbar förlust.
Vem vill då se sådant? I stället för en sarg-ut i det hypotetiska läget, något som tvingar motståndarna att vända bakåt, lämna zon, börja om och mer trötta försöka en gång till.
Jag vill se det, om det är mitt lags back som väljer den helt korrekta lösningen, att säkert förpassa pucken ur vår zon.
Jag kan förstås förstå att motståndarna och motståndarnas supportrar blir desperata när vår back inte valde en för vårt lag sämre lösning. Men det skiter jag och vi förstås i. Vårt lag har agerat fullständigt rätt.
Om motståndarfans formulerar sin upplevelse är det inte så konstigt. Helt korrekt skulle de då säga:
"Shit, vad ledsen jag blir att motståndarna fattade det kloka beslutet i stället för att göra ett misstag så att vi fick göra mål!"
Jag kan förstå en sådan synpunkt.
Men när man i stället väljer att uttrycka sig:
"Helvete vad tråååååkiga det andra laget är!"
så kan jag bara dra slutsatsen att vederbörande antingen är synnerligen omogen a la tvååring i sandlåda, eller saknar kompetens för att förstå hockey, alternativt bara är ute efter att håna, hata och jäklas med folk.
Alternativt - som i hatbrottslingens fall - en kombination alla alla nämnda motiv.
Detsamma gäller dump in i motståndarzon - en klassisk lösning på vissa problem som använts i hockey i alla tider.
Det typiska läget är när motståndarna ställer upp vid egen blå för att helt sluta ledet och hindra spelare att lira in puck. Lag med stora starka spelare som specialiserat sig på sådant murbyggande kan vara komplett omöjliga att ta sig igenom. Men nämnda stora murbyggande spelare är vanligen relativt orörliga. Dumpar man pucken förbi dessa och dessa kolosser måste a) vända sig om b) accelerera c) ta sig hela vägen ned till kortsarg kan bli ett enkelt byte för en snabb forward som dumpat puck, eller vars medspelare dumpat, som har farten uppe redan när kolosserna börjar fundera på att vända sig om.
Ser man t ex på Apan har det ofta varit ett effektivt sätt att besegra dem. De har visserligen inga rejäla stora backar, snarare lättviktare och dessa kan vara beredda att nå puck relativt snabbt - men snabba stora motståndarforwards kan lyckas komma strax bakom för att damma in en rejäl tackling på den lilla Apan mot sargen, med följd att denne ger bort pucken. Speciellt om lagets backar robotdrillats att "spela" ut puck och avstå att lobba eller sarga ut.
Allt detta förstår vi alla, undantaget hatbrottslingen och hans sidekickapa. De är nämligen alltför omogna, inkompetenta, och ute efter att jäklas med normalt folk för att begripa bättre.
Hur det kommer sig att de inte är livstidsavstängda i samtliga böcker förstår jag inte.