Luleå HF

Sven.Savage:

Den vanliga raketforskar analysen från Farbro Barbro. "Vi har inte fått igång maskineriet vi går på växel två, men vänta bara när vi får i trean och fyran på den sovjetiska traktorn". Det var så det lät mot Växjö i finalen men tyvärr var det någon som hade plomberat lådan så växlarna gick inte att få i.

Ska se matchen mellan SAIK och Brynäs ikväll, det är ju SAIK:s favorit motståndare men samtidigt är Brynäs i bra form, så det ska bli intressant och se vart lagen står.

Egentligen bryr jag mig inte så mycket om lagen i SHL i år, men det skulle vara intressant att se hur SAIK reagerar på att inte ligga i toppen på serien. Senaste säsongerna har dom ju även trots att spelet hackat stundtals kunnat vara kvar i toppen och haft en bekväm resa mot slutspelet.

Så vill gärna se att det går riktigt tungt för dom (som det gjort i starten för FBK vissa år och t.ex HV), inte för att jag ogillar dem, men jag vill se hur dom tar sig an den situationen som är helt ny för dem.

Lätt att leda i medvind och slå sig för bröstet, men jag vill se att klubben testas rejält i motvind också, det är då allt testas och sätts på sin spets och vi får se hur deras organisation står pall.

Rytter: Jo. Apan har ju drivits av en sorts revanschlusta, av en vilja att ta sig till topp och försvara sin position. Med såväl stjärnor som varit hungriga som övriga spelare som varit beredda att ge tänder och näsor för att lyckas.

När de tog sitt första, av de två sena Gluden, slog de Luleå Hockey i finalen. Jag vågar påstå att Luleå var det bättre laget i match två och match tre; i fjärde matchen gav vi snabbt upp. Då hade Luleå slagit Frölunda och Warulfven och vi var riktigt bra.

Men finalen förlorade vi med 4-0 och jag menar att skillnaden mellan lagen var den att Aporna vann nästan varje man mot man situation; helt enkelt eftersom de ville, önskade och längtade efter segern mycket mer än vi gjorde. Imponerande och helt rättvist vann de, för ett lag där alla ger allt kan försätta berg och det gjorde de. Året efter hade de i princip samma lag kvar - sammansatt och hoprekryterat av Anders Forsberg och Stefan Klockare - och det blev ett Glud till.

Men därefter har det börjat vackla för kolosssen. Torskat tämligen klart i två finaler i rad och senast vann de visserligen serien men inte genom att vara bäst - bäst omgång 1-18 var Frölunda, bäst omgång 19-52 var Luleå - men de var jämnast serien igenom.

Men finns engagemanget kvar?

Är alla som får chansen i laget beredda att ge tänder och näsor för att vinna?

Nu när de redan har "lyckats", är de mätta på framgångar?

Hur har de unga komplementspelarna påverkats av att få reda på att Apan under senare år varit beredda att ge sådana som Zackrisson en lön som är 20 ggr högre än deras egen lön? Eller att fläskberget får 10 ggr de unga spelarnas lön och se hur han fuskar, fulspelar, är seg och trög men ändå tillåts vara kapten, spela Allan i omklädningsrummet trots att han sedan länge passerat bäst före-datum, vilket när det gäller fläskberget inte var speciellt högt?

Hur har de påverkats av att se spelare som Lehtonen, Schremp, Widing med flera plockas in och tillåtits vara "bekväma" medan de själva ska ge tänder och näsor?

Hur har de påverkats av att se "stjärna" efter "stjärna" åka ut i världen men misslyckas i NHL och KHL?

Hur har de påverkats av att deras "hyllade" juniorverksamhet fått svarta sorgkanter av alla berättelser om hur illa behandlade många blivit och hur de sökt sig därifrån; med följd av att gratisstölden av talanger från Norrland väsentligen frusit inne numera?

Hur har de påverkats av att de som unga, oförberedda, ej mogna och färdigutvecklade, men lätta och små kastats in för att "göra succé" men funnit att de är fritt villebråd för vuxna och stora motståndare som fritt får tackla dem sönder och samman medan de bekväma gamlingarna i Aplaget bara tittar på och låter det ske, sedan alla som kunde ta en fight numera försvunnit från Aplaget?

Ja, under alla år har Elitserien SHL under en period dominerats av ett lag - t ex av Warulfven, HV, Djurgårn, och tidigare Pölsan och Trottoarkanten men alla har upptäckt att efter solsken kommer pannkaka speciellt som följd av att alla de bästa spelarna dräneras ur laget till NHL. Och hur hanterar de detta?

Nu vill jag mena att de "bästa spelarna" har Apan INTE haft. De tog sig ända fram bl a eftersom konkurrensen var historiskt svag - just eftersom så extremt många av våra bästa svenska spelare numera spelar i andra länder.

Men som du mycket riktigt påpekar: nu har Apan fått möta det andra lag mött tidigare och hur ska de kunna hantera det?

Om Apan varit ödmjuk och vettig skulle det väl inte vara några problem. Bara att gilla läget och göra sitt bästa.

Men tyvärr har Apsupportrar, därtill stödda och delvis initierade av ett antal Apföreträdare på tränar/ledarsidan och mest förnedrande av Apans tidigare nära lierade lögnspridare brännvinsjournalisten Fehlman, varit så stöddiga och nedlåtande mot andra under sin tid på toppen att jag undrar om vi inte kan få se ett fall som inte liknar något annat lags fall?

Historiskt har Apan ganska ofta gått från toppen rakt ned i botten och med dessa anor undrar jag om inte det kan komma att ske här?