Luleå HF

Noterar att hatbrottslingen fortsätter att ösa hat över vår Ost. Att han och tidigare den galne brännvinsjournalisten och en del apor så envetet attackerat Osten - aldrig med fakta utan bara med lögner och egna apfärgade "tyckanden" - visar ju med all önskvärd tydlighet att de insett att Osten har varit, är och kommer att fortsätta vara en mycket viktig person för Luleås styrka. Vilket aporna, med apfilter framför ögonen tolkar med apsektens uppfattning att "Allt som är bra för Luleå är dåligt för Apan; allt som är dåligt för Luleå är bra för Apan"."

Nu sitter apor och hävdar att "Osten har för mycket makt i Luleå Hockey" och citerar LG Niemis tyckanden, där vi alla vet att Niemi har för vana att då och då poppa upp, när Luleå lyckas sämre med hockeyn, och alltid förklara att "det är fel på ledningen, oberoende av vilken ledning som för tillfället sitter". Det underliggande budskapet är förstås "Om Niemi fick bestämma skulle allt bli bra", enligt Niemi, men det tror jag ingen köper.

Men hatbrottslingen däremot försöker hänga på "Osten bestämmer för mycket".

Vi normala inser ju att
a) Osten är överlägset mest erfarne sportchefen i landet
b) Osten resultat i fråga om rekryterade spelare och tränare är enastående bra, för en klubb som nästan alltid haft små resurser

När vi dessutom är Luleå Hockey-supportrar är det väldigt enkelt att veta att "ju mer Apor av vidrigt hatbrottsling karaktär angriper Osten, desto mer inser vi hur viktig han är för Luleå Hockey.

"Han har makt", verkar kritiken vara.

Ja, och?

Den som kan historia vet att det ofta ligger en eller ett fåtal personer med makt bakom de klubbar som blivit framgångsrika och etablerat sig i eliten. Min personliga inställning är att det är inte fel utan tvärtom rätt att den som är bäst också har den makt den behöver. fel blir det bara om man tilldelar någon kompromisskandidat utan kompetens och ledaregenskap annan än att vara trevlig mot de som väljer, eller hänvisa alla viktiga beslut till någon grupp där ingen tar ansvar.

Detta med makt gäller också Apklubben och det säger jag ingenting om.

Det jag däremot brukar anmärka på är de omoraliska vägar som Apans maktmänniskor valt där enskilda personer drabbats hårt och där lögner och ryktesspridning använts som verktyg till framgång.