| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
· · 
Det kan man skriva mycket om.
Jag tror att under brinnande match är de flesta av oss mer eller mindre subjektiva och tolkar gärna det mesta ur ögon med filter i egna lagets färger. Men jag upplever att jag tämligen ofta skriver att "det där var en felaktig utvisning på en motståndare" - speciellt om vi tryggt leder matchen, förstås - och det vet jag att många Luleåsupportrar och uppfattar supportrar av andra klubbar också gör.
Men visst är vi subjektiva, även efter match. Jag tror att den som påstår sig och tror sig ha objektivt rätt i varje situation inte begriper hockey.
Sådant där är som det är och det lever knappast kvar efter match.
Men så finns det tillfällen då man upplever betydligt svårare och skriande orättvisor. faktiskt inte i form av avgörande misstag av domare, misstag som definitivt avgör match. Alla är människor och alla kan göra misstag. Det är vi nog beredda att acceptera. Vi påpekar det och vi är skitförbannade när det händer. Men vi lägger det snabbt bakom oss.
Sedan finns det värre, sådant som är så extremt fult att det tar lång tid att släppa det. Inte för att man inte kan se framåt, utan för att det är så anmärkningsvärt att det har bäring på framtiden.
Drabbar sådant Luleå i högre grad än andra klubbar? Dvs är vi extra transpiratoriskt lagda?
Nej, det tror jag inte. Jag tror att de flesta klubbar kan drabbas och verkligen drabbas och på det stora hela går det på ett ut.
Men inte helt. Jag är övertygad om att trösklarna är något högre för att vissa klubbar ska drabbas. Allvarligt talat: hur kan någon betvivla det? Så är det överallt och det får man acceptera, annars kan man inte stå ut med verkligheten. De, som har större makt utnyttjar den makten. Vissa hemskheter som drabbar en klubb skulle inte drabba en annan klubb eftersom det finns alldeles för många inflytelserika som skulle sätta P för det.
Luleå Hockey har ju ett antal tillfällen drabbats av rejäla orättvisor som knappast skulle drabbat vissa andra föreningar: alltför höga ramaskrin skulle ljuda. Och det är med all säkerhet inte bara Luleå utan också andra klubbar även om jag självklart har mest koll när det gäller Luleå.
Detta som bakgrund.
I detta nu, när vi diskuterar Cmore och Cmore-"experters" inflytande på SHLs rättskipning - i synnerhet när det gäller det så hårt kritiserade situationsrummet - är det självklart att beröra ett tilfälle då flera av dessa "experter" skämde ut sig rejält....
...i detta nu hör jag wikegård på TV: En Djurgårdare bultar en warulfvsback på warulfvsvakten och båda dessa ramlar in i målet. Då blir pucken fri och gårdaren petar in pucken i målet, där redan tvenne ulfvar ligger. Zebrorna dömer direklt bort målet. Och Wikegård: jag förstår inget alls? Var är felet? Det är bara en normal kamp? Det där ÄR mål" Vem kan tro att denne wikegård är objektiv, vem kan tillåta att ge honom stort inflytande på situationsrummet?
Lite bakgrund om mig själv. Jag bor i Stockholm sedan flera år och har självklart en massa djurgårdare som vänner inklusive såväl ledare som spelare i djurgårn i bekantskapskretsen. Ungefär som jag har i Luleå.
Men jag vet mycket om Djurgårn och en massa anekdoter jag inte skriver om inklusive hur Djurgårn många gånger "spöat lapparna" med taktiska knep på gränsen och över det tillåtna.
Det här är hockey och det får man självklart acceptera. Är gårdarna smartare än oss och vinner fast vi borde ha tagit matchen...bara att lära sig av det och bemöta knepet eller använda det själv nästa gång.
Men det finns gränser.
Nu skiter jag i att förklara hur det gick till i den famösa kvarten mot Djurgårn dör sex år sedan, men beskriver konsekvensen.
Luleå Hockey hade sedan tre år tillbaka inte orsakat en enda hjärnskakning på em motståndare. Det var inte av slump utan genom ett gediget arbete av Luleås läkare Yelverton Tegnér och Luleås ledare som innebar att Luleås spelare inte tilläts huvudskada motståndare utan var tvingade att på isen ta hänsyn och respektera hälsa för spelare i motståndarlagen.
Djurgårn förlorade match efter match och insåg att fortsatte de så var de förlorade. Då satsade de på "fysisk hockey" bestående av mer eller mindre överfall i syfta att skada och skrämma. Då åkte de på så många utvisningar att de förlorade ännu enklare.
Så satte Ap-Hardy in sin nya taktik. Jag hoppar över hur men följden var detta:
I match efter match tilläts Djurgårdsspelare att överfalla Luleåspelare, det var konsekvent riktat mot huvudet, det var blindside, det var hopptacklingar, match efter match och zebrorna blundade för allt! Värst var Ölvegård med specialiteten att ta sats från halva plan och hoppa in tacklingar med den järnhårda axeln mot huvudet på oförberedda spelare, gärna juniorer. En annan "duktig" var Marcus Nilsson som vid ett tillfälle åkte över halva plan för att överfalla en Abbott - som inte hade puck - genom att crosschecka honom bakifrån i nacken så att han stöp som en oxe; utan straff, förstås. Bara för att beskriva läget.
Luleå höll käft och spelade vidare, match efter match.
Efter match 6, då Djurgårn kvitterat från 0-3 till 3-3 i matcher, plockar Cmore fram Djurgårdens ordförande och visar honom "utvalda" repriser från matchen. Varpå denne ordförande - i Live TV - KRÄVER att Disciplinnämnden stänger av Luleåspelaren Cam ABbott eftersom C-more och ordföranden tillsammans kommit fram till att i en kampsituation, när domaren bultade Cam bakåt åkte Cams fot framåt, och det hävdade Cmore och DIF-ordföranden berodde antagligen på att Cam "ville skära upp Zibanejads underben för att han skulle förblöda. Varpå riksmedia - dvs lokalmedia i Stockholm - belägrade förbundets representant som suttit i dalarna och inte sett matchen till dess denne anmälde till DIFiplinnämnden.
Vad säger vi om det? En taktisk finess? Djurgårn lurade Luleå att tappa fokus?
Nej. Match efter match otroligt usla domare som drabbade Luleå genom att Djurgårn sett till att styra domarna och sedan ska de t o m styra rapporteringen till DIFiplinnämnden.
Dår går gränsen. Det handlar inte om enstaka misstag eller något sådant utan ett icke acceptabelt övertagande av hockeyns regelverk. Då måste man säga ifrån och det kan inte glömmas att DIF-supportrarna bland media kunde ha en sådan makt och var beredda att ta den.
Jag skiter i att dra upp Frölundakvartarna nu utan det räcker så.
Läste någon dra upp MooDoos förlust genom ett domarmisstag och likaledes kan man ta upp Trottoarkantens avgörande SM-vinst mot Pölsan i mitten av 70-talet.
Där handlar det om enstaka misstag. Att jämföra det med DIF-medias och domarnas skamliga agerande mot Luleå visar att man inte förstår vad man talar om.