Luleå HF

Sven.Savage: Jo, jag känner till Boorken och hans ledarstil. En bekant till mig, som tidigare spelade på elitnivå, har berättat en del historier. Han hade Boorken under flertalet år. Hans sammantagna intryck av Boork är att man inte har problem med honom om man gör exakt som han säger. En ganska gammaldags ledarstil, kanske man kan säga.

Hade intrycket av att Boorkens problem med Eliasson mfl är att de inte vill delta i alla landslagsturneringar men ändå vara med i VM. Kan helt ärligt förstå båda sidorna. Boork försöker skapa en proffsig miljö och det går ju uppenbarligen för de allra flesta damlandslagsspelarna att få ihop det. Eliasson och någon enstaka till är ju inte 'regeln', de är 'undantagen'.

Genom helt andra sammanhang än hockey har jag lärt känna flera av Brynäs damspelare under åren. Det blir ju så med damspelarna, eftersom de till skillnad från herrspelarna, antingen jobbar eller studerar på heltid. Så det blir ganska naturligt att träffa på de i en mindre stad som Gävle. De berättade mycket om problematiken kring damhockeyn. Det var några år sedan men kan tänka mig att det är samma problem nu. Ett problem hos Brynäs var att de fick sena träningstider på vardagskvällar. Det underlättar ju inte för deras möjligheter att satsa på jobb/studier och hockeyn samtidigt. Samtidigt beror de sena träningstiderna inte bara på att de prioriteras ner utan även på brist på isytor i stan.

Ja, har sett en del dammatcher live. Det var några år sedan nu, dock...

Peja: OK, då förstår jag att du kan en del om området. Håller med om problemet för de individer som inte är maxprioriterade t ex damer eller små pojkar med träningstider a la sent fredag kväll, okristligt tidigt söndag morgon etc. Kostsam sport redan från början och än mer besvärlig som följd av de förhållanden som erbjuds. Slående är att läsa många av de svenska unga stjärnor som slagit igenom förklara hur tacksamma de är för att deras föräldrar lade ned all tid som gick åt för att skjutsa dem kors och tvärs år efter år.

När det gäller Emma har hon aldrig någonsin tackat nej, såvitt jag känner till.

Där handlar det mer om att hockeydamerna inte accepterade att PorkaBork inte kunde diskutera och förankra upplägg och spelsystem med erfarna och internationellt framstående spelare utan vägrade lyssna och kräva blind lydnad. Damkronorna protesterade och kontaktade förbundet som utsett PorkaBork och förklarade att de ville komma upp och presentera sin syn, eftersom PorkaBork vägrade tala med dem. Förbundet ville inte ta emot dem utan bad att de skulle sammanfatta sina synpunkter och maila dem, vilket skedde.

Jag har inte helt klart för mig till vem de vände sig, men antar att det var till Boustedt som varande PorkaBorkens närmaste chef.

Vad som hände med synpunkterna var i princip ingenting, men PorkaBork körde en "anonym" enkät bland damkronornas spelare och efter den hade han enskilda samtal med dem eller åtminstone en del av dem.

Därefter sparkades bl a Emma Eliasson och PorkaBork förklarade offentligt att hon "passerat en tröskel vid enskild diskussion dem emellan" och därför var hon portad för all framtid. Vad denne tröskel bestod i har han vägrat förklara "det är mellan Emma och mig". Emma å sin sida har förklarat att hon har ingen aning om vad PorkaBork syftar på.

Så enligt de som vågat tala om saken bland Damkronorna handlar det om PorkaBorkens ledarstil och hans ovilja att lyssna på idéer och förankra en spelidé som alla är med på.

Nu ska jag försöka vara objektiv. Kan man förklara PorkaBorks agerande? En i svenska ögon föråldrad och gammaldags ledarstil? Ja, men under förutsättning att han visar resultat.

Vilket han inte gjort. Mindre än 9 månader kvar till "det stora målet" OS 2018 nu och under PorkaBorks ledning (innan han tog helt över var han ju dessutom en tid assisterande med starkt inflytande) har det helt enkelt gått raka vägen nedåt. Resultatmässigt har PorkaBork fullständigt misslyckats och sätter rekord på rekord över förluster för Damkronorna och i senaste VM räddades han bara av "hjälpsamma domare" som i matchen mot Schweiz - när damkronorna var helt utspelade - plötsligt fick för sig att visa ut schweiziskor på löpande band för ingenting med följd att damkronorna kunde måla och lyckades hålla matchen ut och vinna: annars hade de fått kvala för att överhuvudtaget få tillhöra lag 5-8 i fortsättningen och då hade säkert PorkaBork åkt ut.

Under dam-VM kommenterades Sveriges matcher av förutvarande svenske förbundskaptenen under tio år - han som ledde laget under alla år då de närmade sig toppen med OS-silver som främsta framgång. Denne man inklusive Sveriges bästa damspelare någonsin - Maria Rooth - och bästa på senare år - Danijela Rundqvist - var komplett överens om att PorkaBorks stil fungerade inte i damhockey. Sverige var alldeles för svagt för att ha råd med att lämna alla stjärnor hemma och bara lira med de som lydde PorkaBork.

Nåja. När det gäller damhockey tycker jag det är lite jobbigt att se vilka dåliga skott i stort sett alla damhockeyspelare ligger inne med. Det handlar mer om fösningar.

Men hockeyn i övrigt är lite fysisk trots allt trots att rena open-ice förstås inte förekommer och det är allvarligt talat en njutning att se hur de spelar av matcherna utan en j-a massa extra tid som går åt för alla eländiga avblåsningar och tjafs med domare och sega byten och sådant vi får dras med i herrhockeyn.

Jag har t o m ändrat mig och skulle vara beredd att acceptera damhockeyregler för herrhockey numera och detta i första hand eftersom jag skulle glädjas åt att våra spelare skulle slippa riskera hjärnskador. En och annan härlig - som vi tycker - open ice per match - för mer är det ju inte - kan jag leva utan. Och alla manglingar mot sarger skulle jag också gärna slippa. Och framför allt: jag skulle absolut vilja se att herrarna hanterar klubborna på samma sätt som damerna så vi slipper alla j-a crosschecking, hooking, tripping, slashing, spearing m m.

Fast kan vi i Sverige rensa upp spelet som jag förespeglar, och bli sittande fåglar när vi får möta internationellt motstånd?

Förvisso inte. Men någonstans måste det börja.

Jag tror att hockeyn skulle överleva den begränsning i fysiskt spel vi skulle bli tvungna acceptera för att rädda våra spelare från hjärnskador. Det skulle bli fysiskt och styrka ändå, men inte farligt.