| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
· 
Jag håller med dig. När Luleå och Apan möttes i finalen var Luleås lag riktigt j-a bra efter att ha slagit ut Frölunda och Warulfven i kvart och semi på ett mycket imponerande sätt.
I första finalmatchen drog Apan igång ett tempo med följd att vi blev överkörda men ändå lyckades vi hålla 0-0 och föll först i förlängning; då efter att Frisören Persson blundade horribelt då Bellemare trippade omkull en lulespelare som tappade puck varpå Apan kom 3 mot 1. Match 2-3 var Luleå minst lika bra som Apan men föll ändå. Och i match fyra gav vi snabbt upp.
Lagen var rätt jämna men Apan vann med utklassningssiffrorna 4-0.
Varför?
Ja, det förstod man redan under första matchen. Förstod, tyvärr och anade hur det skulle sluta. I varje närkamp, i varje man-mot-man-situationen var det inblandad Apa som ville mer. Luleås spelare var beredda att ge allt men Aporna var beredda att ge ännu mer. Och det innebar att vi var tämligen chanslösa. Mot spelare med sådan vilja kommer man inte undan, om man inte är beredda visa detsamma.
Men den där jävlaranamman är svår att hålla kvar. Apan hade 2013 allt som låg bakom det: så många år nere i Allsvenskan, och sedan varje år i Elitserien och slutspelet nått längre och bättre, men ändå fallit. Och nu våren 2013 mot närmaste konkurrenten i norr - nej, Apan kunde inte besegras den finalen.
Men tiden går och jag ser inte längre den viljan i Apan. Inte konstigt förstås efter alla framgångar och efter alla bytta spelare. Men så är det.
Luleå har det lite mer. För det första har vi Bulanhockeyn som ger oss verktyget att kämpa och göra det effektivt. Och hela gänget kommer att veta vad som ska göras, det blir svårt för någon att komma undan och gömma sig eftersom det kommer att märkas så tydligt för alla andra och lagtrycket blir svårt; att lata sig i sådan omgivning, ja, då ska man vara extremt ego. Med det spelet som utgångspunkt blir det naturligt att lyfta till den nästa nivån - att ge allt och mer därtill. se bara hur Bulanhockeyn i våras lyfte Pölsan till att bli nästan oslagbara.
Jag tycker att nästan alla de runt 50 matcher Luleå mött Apan sedan ni kom upp i Elitserien har varit strålande tillställningar och fantastisk underhållning. Några gånger har vi blivit helt överkörda, det är riktigt. Men nästan alltid har det varit spännande och ovisst och mycket vilja från båda lagen. Sammanlagt med fördel Apan, speciellt första åren, men det var bara väntat. Därefter mer jämnt. Och nu....undrar jag om det inte är vår tur att ta över?