Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Ska jag se matchen, eller ska jag inte?
Det känns så för j-a deprimerande efter de två matcherna mot Apan att man inte vill se Luleå spela hockey, eftersom det bara kommer att påminna en om det veritabla fiaskot när skit efter skit förevisades.
Framför allt i form av backar som plötsligt glömt allt vad Bulanhockey heter - ja, t o m vanlig backhockey enligt principer som gällt ett halvt sekel minst. Håll ögonen öppna och markera motståndare som kan få pass i farliga lägen, rensa bort motståndare framför vårt mål, blockera motståndare att ta returer, sök upp fria positioner för att ta emot pass av din backpartner när han har puck men blir pressad av motståndare.
Allt det där är ju för fan rena självklarheter, sådant som de alla ska veta sedan sjuårsåldern.
Men plötsligt verkade det som att alla i en masspsykos fått för sig att det fanns ett helt nytt och bättre system i form av att stå på hälarna, rör dig inte och skit i var motståndarna är. Och skulle du få puck, slå den blint utan att kolla att du kan nå medspelare.
Med denna back-kollaps som bas föll allt. Linorna kunde inte bidra till Bulanhockey när basen, backarna, inte fanns där.
Och som krydda på löken på isen och kon på laxen lägger vi till hela tre mentala sammanbrott av Mikkel, Ola och Isac som leder till mål samt helt jävla sjuka bedömningar av Älvsby-Boden-terrorist-zebrorna.
Ja fy fan så tråkigt.
Eftersom Luleå inte spelade hockey tog Apan chansen och vann, men jag är inte så imponerad av Apan ändå: klart att Möller och kompani tar chansen när de får den, men det säger inte så mycket.
Dock noterade jag att Apan faktiskt lagt sig till med en förbättring av sitt spel; något de hanterade j-t bra och som gör laget klart mycket starkare: hög press.
Apforwards låg energiskt och skickligt på Luleåbackar som fått puck i egen zon och blottade obehagligt effektivt hur uslelt våra backar skötte sig efter första perioden i tisdags.
Apan har ju förr om åren inte brytt sig i sådant utan låtit forwards lata sig och oftare sjunka ner i gammaldags styrhockey i försvaret, med tanken att de behöver inte jobba så mycket för att ha ork kvar när de får puck att anfalla med hög fart.
Det har tagit lång tid men nu har Apan hängt på det som de flesta andra lag redan kört med och allt oftare kunnat döda det mesta av Apspelet. Apan försöker lira mer Rönkenhockey alltså.
Jag är övertygad om att Apan kommer att ha god nytta av detta tillägg mot många lag, förutom då de lag som har så stark backuppsättning att de enkelt kan hantera checkande apforwards. Till exempel Läjkrarna.