| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· 
Jo mentaliteten har spelat in, minns första gången man slog Kanada i Nordamerika i ett gruppspel, spelarna jublade som om de vunnit glud;).
Av vad jag hört så satte sig Bendelin/Boustedt ner någon gång på 2000-talet och börjande jobba med ”when avarage becomes good”. Man samlade ett gäng ungdomstränare och tog input om hur man skulle kunna lyfta nivån på svensk ungdomshockey, det var då man började med sk russinläger. Det speltekniska fixade man rätt snabbt, men nu känns det faktiskt som man hade den mentala hårdheten som krävs. Är hundra på denna story men har för mig att jag läst det någonstans.
Jo håller med om känslan, i semi var man ”nästan” aldrig orolig. Inte en när amerikanarna hade friläge var jag nervös, iofs kände det som att Filip hade den dära dagen. Även i finalen kändes som om vi höll i taktpinnen.