Luleå HF

Tarasov: Jo, och dina synpunkter i efterhand är säkert mer korrekta - då kan man ju ofta bedöma bättre genom att stoppa och köra igenom situationer mer noggrant.

Håller med om småkronornas ökade förmåga. Har ju också undrat varför vi inte lyckats bättre trots att vi haft många spelare som senare etablerats som riktigt stora stjärnor i NHL. Men kanske vi inte haft mentaliteten och kanske vi haft för svaga ledare av typen sorgny bendelin, gnomen mårts m fl, även om faktiskt rogern gick hela vägen fast kanske med flyt dugliga spelare.

Ändå tycker jag att inte bara småkronornas styrka förklarar matchbilderna. Nog var väl både US of D och småkanada märkligt initiativlösa som vore de skrämda av oss stora delarna av matcherna? Bara under matchernas slutskeenden kändes det som att de agerade mer "normalt" för att vara sådana lag - agerade som tidigare årgångar gjort mest hela matcherna.

Sven.Savage:
Jo mentaliteten har spelat in, minns första gången man slog Kanada i Nordamerika i ett gruppspel, spelarna jublade som om de vunnit glud;).

Av vad jag hört så satte sig Bendelin/Boustedt ner någon gång på 2000-talet och börjande jobba med ”when avarage becomes good”. Man samlade ett gäng ungdomstränare och tog input om hur man skulle kunna lyfta nivån på svensk ungdomshockey, det var då man började med sk russinläger. Det speltekniska fixade man rätt snabbt, men nu känns det faktiskt som man hade den mentala hårdheten som krävs. Är hundra på denna story men har för mig att jag läst det någonstans.

Jo håller med om känslan, i semi var man ”nästan” aldrig orolig. Inte en när amerikanarna hade friläge var jag nervös, iofs kände det som att Filip hade den dära dagen. Även i finalen kändes som om vi höll i taktpinnen.