Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
När man objektivt ser på förutsättningarna toppar ju luleå en serietabell med extremt jämnt toppskikt, medan Öret harvar nere bland bottenstrecken och med detta som bakgrund vill man ju gärna tro att detta är en match som Luleå har mycket goda förutsättningar att vinna och hämta tre poäng ifrån.
Men som alla vi som håller på Luleå vet, är Öret ett lag som vi aldrig kan räkna på ett ta pinnar mot. Eller möjligen får vi en pinne bara. Av någon anledning får vi aldrig kontroll på dessa ören som slingrar sig lösa hur matcherna än sett ut och efter varje enskild match vill man mena att vi hade otur som inte vann.
Men när det händer hela tiden?
Så allvarligt talat räknar vi med att det går åt helvete idag. Som vanligt.
Spontant vill man mena att det man allra helst borde undvika är att släppa fram Palushaj, som är en jäkel på att hitta öppningar och avgöra matcher. Det är ju inte direkt Luleås spelstil, men man skulle ju nästan vilja se att denne Palushaj punktmarkeras med ett plåster som inte viker från hans sida. Det finns ju historier om när sådant gjorts och lyckats - t ex när Rydmark punktade Foppa eller när freddiepettersson punktade Omark. Nu kan man väl tänka att SÅ viktig kan väl Palushaj inte vara, och så kommer säkert Luleå inte att lägga upp sitt spel, utan tvärtom, köra som vanligt. Men det har ju ofungerat mot Öret tidigare och efter förlorade pinnar ikväll när Palushaj lagt in 1-2 avgörande baljor kommer man att undra: varför nautraliserade vi inte honom?
Jaja. Nu börjar serien igen. Och när det för oss innebär match mot Öret är det med kluvna förhoppningar, med skräckblandad förtjusning.
Härligt att det börjar igen nu.
Men satan-i-gatan, nu ska vi tappa pinnar mot Öret, igen.
Och inom en har man förhoppningen att "Nej, nu är Luleå så starka att den här gången kommer vi att lyckas".
Samtidigt som man vet att så har man tänkt inför Öretmatcher många gånger tidigare.
Och vi vet hur det slutat; alltid, alltid, alltid...