Luleå HF

Ja, Jag ser alltså Frölunda som vår verkliga motståndare numera, precis som Bulan gör, och den sammanställning över alla gånger vi mött Frölunda i slutspel efter SHL och i CHL som jag nyligen presenterade förklarar ju varför. Fusk och fulspel gång på gång när Frölunda slagit oss och det äcklar mig!

Apan? Nja, de är ju numera tämligen meningslösa. Håller på att kollapsa ekonomiskt och sportsligt och försvinner ned i Allsvenskan inom något år.

Men jag kom att tänka på Apan och deras påstående om hur bästigast i landet de varit på att utveckla helt egna produkter från blygden.

När jag läste Nils Höglander berätta om hur han sparkats ut Apans pojklag. Så jag kollade upp det där.

Nils Zorro Höglander är alltså från lilla Lapplandsbyn Bockträsk, ungefär lika långt från Luleå som från Skellefteå. Men han sökte sig/lurades till Apan som pojke. 13 år gammal fick han besked om att han inte fick spela med Apans pojklag eftersom de "hade tidiga tryouter" och tvärtemot vad varje riktiga stjärnor poängterar är viktigt och riktigt sparkade ut sådana som "inte ansågs duga" redan innan de ens blivit tonåring. Vidrigt!

Nils körde då ett år med Clemens, sedan ett år med Timrå, följt av två år med Riktiga AIK. Innan Cam Abbott såg vilken talang Nils var och rekryterade 17-åringen och gav honom direkt plats i SHL-laget där han blivit kvar. Och nu är han stjärna som redan levererat "SHL:s vackraste mål 2019-2020" samt "JVM:s vackraste mål någonsin".

Men Apan påstår ju att de har historiens bästigaste utveckling av egna produkter och att pojkarna från blygden utvecklas redan från pojkåldrar till att bli NHL-stjärnor.

Så man undrar ju, hur många från Nils ålderskategori - som prioriterades och fick plats när de sparkade ut Nils - som nu spelar i Apans A-lag?

Svar: Ingen alls. Apan har successivt sparkat alla dessa som de i 13-årsåldern valde medan de sparkade Nils Höglander. Så mycket för Apans "historiskt bästigaste utveckling av egna pojkar från blygden".

Men? Har inte Apan några spelare i truppen från Nils Höglanders generation, födda 2000 alltså?

Jodå. Fyra stycken, nämligen:

Jacob Olofsson.
Från Piteå och bl a utbildad av Boden, Luleå och Timrå. Men han värvades först fem år efter att Apan sparkat Nils Höglander. Och köptes in av plastlaget för ett halvår sedan - ska till Montreal till våren men tog ett år i Apan eftersom han där garanteras bra placering och speltid eftersom laget är så kasst i övrigt.

Jonathan Berggren.
Från Uppsala och Enköping. Men han värvades först året efter att Apan sparkat Nils Höglander. Och någon jättesuccé är han knappast. Får lite speltid i en brunkarlina. Har i år lyckats göra totalt 2,0 mål, dvs samma antal som antalet Zorromål som Nils Höglander lagt in mot Djurgården och Finlands junisar på senaste månaderna.

Albin Eriksson.
Från Bollnäs. Men han värvades först året efter att Apan sparkat Nils Höglander. Och numera har Apan sparkat denne Albin till MooDoo i Allsvenskan.

Adam Wilsby.
Från Stockholm. Men han värvades först två år efter att Apan sparkat Nils Höglander. Och numera har Apan sparkat denne Wilsby till bottenlaget Södertälje i Allsvenskan.

Och var har vi alla "pojkarna från blygden" - de egna produkterna som Apan prioriterade bland 13-åringar medan de sparkade unge Nils Höglander?

Ingenstans. De är borta, sparkade, de dög inte till och Apan kunde verkligen inte göra hockeyspelare av dem.

Troligen försökte de inte ens, eftersom Apan - tvärtemot egna påståenden - inte duger till att utvecklas egna spelare.

Däremot var ApLasse J väldigt upptagen med annat på den tiden. Samtidigt som de sparkade 13-årige Nils Höglander satt denne suspekte Ap-lasse sena kvällar i telefon och belägrade Luleås Isac Lundeström och Torneås Jesse Puljujärvi med "Komse, komse, komse....". Något som båda tackade nej. Och några år senare har båda dessa draftats i första ronden till NHL och lyckats etablera en säkrad framtid inom hockeyn.

I stället för att sparkas ur Apan som 13-åring. Som Nils Höglander.

SeMer - och därmed övrig media, som aldrig har några egna åsikter utan bara copy-pastar vad som sägs i SeMer - hävdar upprepade gånger att "Frölunda och Luleå gillar inte varandra".

Och därför slår de upp som jättenyhet att "det blev gruff mellan lagen, när det skulle tackas för match" i går.

Luleås Emil Larsson: – Vi ville bara önska dem en trevlig resa hem.

He he.

Och efter dessa två möten i SHL laddar vi nu för CHL. Det blir tredje gången vi möts där.

2014/2015
Luleå krossar Frölunda i final, efter en underbar vändning i tredje perioden i Delfinen, där vi körde över Frölunda fullständigt. Finalen spelades i Luleå, eftersom vi tagit allra mest poäng i grupp och slutspel.

2015/2016.
Semifinal i två matcher och första spelades i Luleå, medan den andra och det viktigare spelades i Frölunda eftersom de "rankades högre". Hur kom det sig?

Jo, Luleå var regerande Europamästare och skulle förstås som sådana rankas som #1. Så är det förstås sedan dess, men det första året hade man glömt att skriva in det i reglerna. Med följd att Luleå rankades som #32, långt bakom rookielag från blåbärsländer alltså. Och därför fick vi en mycket svårare grupp än t ex Frölunda som gick rent i sin grupp. Luleå delade vinsten i sin grupp med Lukoo Rauma på samma poäng, men Luleå hade bättre målskillnad (bäst i hela CHL faktiskt) och hade dessutom slagit Lukko i BÅDA inbördes matcherna, men de knepiga CHL-reglerna hittade ändå på att ranka Lukko som gruppvinnare (eftersom Luleå, som Europamästare, varit rankade #32 innan turneringen!). Och Luleå fick som "grupptvåa" ett svårare slutspel än "gruppettan" Frölunda.

Nåväl. I slutspelet tog sig Frölunda fram till semi efter att ha torskat borta mot sina inte så imponerande motståndare i åttondel och kvart , men vunnit hemma, i åttondelen bara med en plusmål på mediokra Ingolstadt och i kvarten på plusmål mot mediokra Litvinov. Luleå å sin sida var tvunget att slå ut två riktigt starka lag - Warulfven i åttondel, Tappara i kvart.

Och väl framme i semi hade frölunda "bättre" ranking efter att ha tagit fler pinnar mot sämre lag än Luleå mot bättre lag. Med följd att semifinalerna spelades först i Luleå, sedan i Göteborg. En klar fördel för Frölunda alltså - och förbannat orättvist och osportsligt.

I första semimatchen vann Luleå i Delfinen med 3-2. I returen i Frölundaborg vann Frölunda med 5-4. Och enligt de besynnerliga CHL-reglerna innebar det förlängning som blev mållös. Varpå allt fick avgöras på straffar och då vann Frölunda.

Jävligt osportsligt pga helt vidrigt icke-exixterande regelverk att Frölunda fick de där j-a fördelarna mot Luleå när vi, som regerande Europamästare skulle ha haft dem. Och det orättvisa innebar att Frölunda vann mot oss för enda gången i CHL och det med minsta möjliga marginal - straffläggning efter två spelade matcher.

2019/2020
OK. Nu ska vi mötas i CHL för tredje gången. Skulle det varit final hade det blivit i en enda match och då ger jag mig fan på att det skulle ha blivit i Göteborg eftersom CHL nu hittat på att det ska avgöras genom hemligt beslut baserat på lätthet att resa dit och hitta bra hotellsamt nöjen i omgivningen för folk från kontinenten.

Men nu möts vi i semifinal och då blir det två matcher! Och fördelen att spela match två på egen is tillfalller Luleå, som efter insatser i grupp och slutspel nu är CHL:s högst rankade lag.

Så, Frölunda, ni kan ni börja förbereda er.

14 januari kommer vi att önska er trevlig resa hem. Igen.