Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Och därför slår de upp som jättenyhet att "det blev gruff mellan lagen, när det skulle tackas för match" i går.
Luleås Emil Larsson: – Vi ville bara önska dem en trevlig resa hem.
He he.
Och efter dessa två möten i SHL laddar vi nu för CHL. Det blir tredje gången vi möts där.
2014/2015
Luleå krossar Frölunda i final, efter en underbar vändning i tredje perioden i Delfinen, där vi körde över Frölunda fullständigt. Finalen spelades i Luleå, eftersom vi tagit allra mest poäng i grupp och slutspel.
2015/2016.
Semifinal i två matcher och första spelades i Luleå, medan den andra och det viktigare spelades i Frölunda eftersom de "rankades högre". Hur kom det sig?
Jo, Luleå var regerande Europamästare och skulle förstås som sådana rankas som #1. Så är det förstås sedan dess, men det första året hade man glömt att skriva in det i reglerna. Med följd att Luleå rankades som #32, långt bakom rookielag från blåbärsländer alltså. Och därför fick vi en mycket svårare grupp än t ex Frölunda som gick rent i sin grupp. Luleå delade vinsten i sin grupp med Lukoo Rauma på samma poäng, men Luleå hade bättre målskillnad (bäst i hela CHL faktiskt) och hade dessutom slagit Lukko i BÅDA inbördes matcherna, men de knepiga CHL-reglerna hittade ändå på att ranka Lukko som gruppvinnare (eftersom Luleå, som Europamästare, varit rankade #32 innan turneringen!). Och Luleå fick som "grupptvåa" ett svårare slutspel än "gruppettan" Frölunda.
Nåväl. I slutspelet tog sig Frölunda fram till semi efter att ha torskat borta mot sina inte så imponerande motståndare i åttondel och kvart , men vunnit hemma, i åttondelen bara med en plusmål på mediokra Ingolstadt och i kvarten på plusmål mot mediokra Litvinov. Luleå å sin sida var tvunget att slå ut två riktigt starka lag - Warulfven i åttondel, Tappara i kvart.
Och väl framme i semi hade frölunda "bättre" ranking efter att ha tagit fler pinnar mot sämre lag än Luleå mot bättre lag. Med följd att semifinalerna spelades först i Luleå, sedan i Göteborg. En klar fördel för Frölunda alltså - och förbannat orättvist och osportsligt.
I första semimatchen vann Luleå i Delfinen med 3-2. I returen i Frölundaborg vann Frölunda med 5-4. Och enligt de besynnerliga CHL-reglerna innebar det förlängning som blev mållös. Varpå allt fick avgöras på straffar och då vann Frölunda.
Jävligt osportsligt pga helt vidrigt icke-exixterande regelverk att Frölunda fick de där j-a fördelarna mot Luleå när vi, som regerande Europamästare skulle ha haft dem. Och det orättvisa innebar att Frölunda vann mot oss för enda gången i CHL och det med minsta möjliga marginal - straffläggning efter två spelade matcher.
2019/2020
OK. Nu ska vi mötas i CHL för tredje gången. Skulle det varit final hade det blivit i en enda match och då ger jag mig fan på att det skulle ha blivit i Göteborg eftersom CHL nu hittat på att det ska avgöras genom hemligt beslut baserat på lätthet att resa dit och hitta bra hotellsamt nöjen i omgivningen för folk från kontinenten.
Men nu möts vi i semifinal och då blir det två matcher! Och fördelen att spela match två på egen is tillfalller Luleå, som efter insatser i grupp och slutspel nu är CHL:s högst rankade lag.
Så, Frölunda, ni kan ni börja förbereda er.
14 januari kommer vi att önska er trevlig resa hem. Igen.