Luleå HF

Luleå – Warulfven: Kommer special teams att avgöra finalen?

I skrivande stund har vi ställningen 3-3 i matcher, efter 155-153 i skott för Warulfven, samt 16-15 i mål för Luleå.

Innan finalen hade vi rejäla skillnader mellan lagen vad det gäller special teams.
Luleå hade 30 % PP samt 90 % BP, medan Ulfven hade 20 % PP samt 70 % BP.

Det talade ju för att Ulfvens slutspelsstrategi att spela hårt fysiskt vilket skulle leda till fler utvisningar – vilket fungerat mot Apan och Röglet – var dömt att leda till förlust för Ulfven.

MittGnäll krisade ju ihop och gick ut i media och påstod att Luleå filmar och att han hoppades på Fair Play vilket enligt hans definition skulle betyda att finalen INTE avgjordes genom spel med special teams.

Den väsentliga effekten av denna strategi har, som vi vet, inneburit att situationsrummet/referensgruppen med den sedan tidigare visat korrupte warulfvssupportern, förre domarbasen Peter ”Hejsanhejsan” Andersson kunnat styra så att Warulfven sluppit anmälan till Disciplinnämnden och därmed alla avstängningar på warulfvar, trots att de under de tidigare matcherna skulle haft en handfull sådana. Vilket skulle ha inneburit att Warulfven rejält försvagats.

Och det har dessutom inneburit att Luleås spel försvagats genom att våra viktigaste spelare utsatts för kontinuerliga påhopp, vilka inte bestraffats eftersom zebrorna höjt tröskeln, dels pga att så gör man i slutspel, dels eftersom ”Hejsanhejsan” varit på zebrorna med fikabröd och ”övertalande snack” – de är ju alla hans ”pojkar” eftersom han varit deras högste chef i många år. Värst har nog varit att de grövsta och fulaste påhoppen inte anmälts till Disciplinnämnden av vare sig zebror eller situationsrummet/referensgruppen.

Men det är klart att förutom att punktmarkera Limpan som ändå är erfaren att hantera det, har de inriktat sig på att skrämma Andreasson (liksom de skrämde slag på Apans Linus Karlsson); t ex efter avblåsning första perioden i går gick fem ulvar på Andreasson för att slåss, och när Engsund sökte komma till Andreassons hjälp, rusade fem ytterligare Ulfvar på honom. Och zebrorna gröningen ex-Apan tog dubbelutvisningar på båda lagen, inkluderande Andreasson och Engsund vars "brott" bestod i att försökta undvika att bli spöade av fem ulvar var. VIDRIGT! Och säkert uttänkt i förväg. Och visst har de dellyckas med Andreasson som inte alls varit lika effektiv som tidigare i slutspelet.

Men en annan del av MittGnälls strategi har varit skärpa Ulfvens resultat i special teams och hur har det gått?

Det har gått strålande.

Under finalserien har vi följande resultat:

Luleå har spelat PP 35,26 minuter och gjort ett enda mål, dvs uppnått 5,67 % PP vilket förstås inneburit att Ulfven fått 94,33 % BP.

Men i detta enda PP då Luleå målade hade Ulfven strax innan, i 4 mot 5, gjort mål på Luleå. Det innebär alltså att nettoresultatet blir 0 % PP för Luleå, 100 % BP för Ulfven.

Och hur har det gått för Ulfvens PP / Luleås BP?

Ja, Ulfven har spelat PP 27,03 minuter och gjort fyra mål. Vilket innebär att Ulfven lyckats nå 29,60 % PP och Luleå följaktligen 70,40 % BP.

Detta omslag skedde framför allt i första matchen i Karlstad, då Luleås spetslina, efter fysiska och fula påhopp hela matchen, katastrofalt misslyckades och gjorde inte ett enda mål på 11 minuters PP, samtidigt som Warulfven målade i sitt enda PP. Och sedan har vi tappat stilen i PP och även vårt BP har tappat stilen mot Ulfvens nyvaknande BP.

En extra poäng att nämna är att vår synnerligen viktiga back Lepistö fått spela så mycket och gjort det bra, men dessutom blivit trött och har då haft svårt att hinna med snabba målinriktade ulfvar och tyvärr tagit några utvisningar pga detta. 44 % av Warulfvens PP har kommit genom utvisningar på Lepistö…

Fakta är att Lepistö visats ut sex gånger – och i tre av dessa har Warulfven målat. Lepistö är alltså så extremt viktig för vårt boxplay att när han sitter utvisad har vi oerhörd svårt att stå emot Warulfvens PP.

Den här ”lyckade” utvecklingen vad det gäller special teams har MittGnäll förstås upptäckts och faktum är att han senaste matcherna sett till att Warulfven avstått från de värsta påhoppen – för att inte riskera att de till slut åker på avstängningar på t ex sådana som Lennström och Rydahl vilket skulle försvaga Ulfven rejält.

Men däremot har han tryckt hårdare på att Ulfvarne fortsatt kör halvfult eftersom det leder till att såväl Ulfven som Luleå åker på utvisningar, då han vet att special teams ger fördelar – inte till Luleå, men till Ulfven.

I matchen i Karlstad igår fungerade det perfekt för Ulfven. De vann matchen med 3-1 efter att ha gjort 2 av målen i PP; båda när Lepistö satt utvisad.

Så. Innan och under inledningen av finalspelet ”slog MittGnäll larm” och hoppades att finalen ”inte skulle avgöras i special teams” utan att det skulle bli ”sportsligt och Fair Play”.

Men utvecklingen har ju visat att om Ulfven skulle vinna beror det i första hand på att det ”avgörs i special teams”. Ska du inte gnälla nu, MittGnäll, om det blir så ni vinner?

Ja, vi får se. Sista matchen spelas i Delfinen där Ulfven (hittills) inte gått lika hårt som i Warulfvslyan. Men när det nu blivit game seven lär de inte spara på krutet utan gå all-in.

Vi kan vänta oss att möta en helt annan Warulfv på torsdag. Mu har de allt att vinna.

Hur ska Luleå stå emot i game seven?

Ja, Lassi och övriga laget måste förstås fortsatt vara lika bra som de varit. Men vi måste också vända på de katastrofala resultaten i special teams. Genom att:

• Spelarna i våra PP MÅSTE skärpa till sig och övervinna Ulfvens effektiva BP.
• Lepistö måste hållas utanför utvisningsbåset genom att slippa hårdmatchas och lira 30 minuter per match och vidare måste övriga spelare se till att han slipper utsättas så mycket för svåra situationer.

Då kan det gå.

Sven.Savage: Stats är en sak men i game seven kan man kasta alla TEORIER och annat överbord för nu handlar det om helt andra saker än siffror, Den som klarar av pressen eller rättare sagt om Luleå klarar av den press man kommer få på Torsdag då vinner man gör man inte det då är Ulfen och tar guldet!

Luleå har allt att förlora dvs man har en looser stämpel dvs sämst när det gäller nu finns läget visa så är inte fallet, Ulfarna allt att vinna för dom har inget att ens förlora i detta läge man befinner sig i bara in njut gör max av allt!

X Faktor är publiken och well 6150 lär hoppa och dunka på med övriga på stå för det blir 3x20 ståplats av sittplats, Det kommer gunga och bära fram Luleå gäller bara dom fokuserar rätt oavsett vad!

Tips: Hemmalagen har vunnit och så nu 4-1 Luleå´man kommer eda ut skiten på ngt sätt!

Luleå är i sin femte SM-final och har bara vunnit en enda gång.

Ska det tolkas som att Luleå klappar ihop, när det gäller som mest?

Nej. Det ska det inte.

Bristen på erövrade Glud i finalspel har sina förklaringar.

1993 PÖLSAN-LULEÅ 3-2
Pölsan kom tvåa i serien medan Luleå kom sexa. Luleå hade i kvartsfinal (bäst av tre) torskat första borta mot Warulfven och låg under med 0-4 hemma mot Warulfven i tredje perioden. Men sedan följde en underbar saga där Luleå slog ut warulfven och Djurgårn med 2-1 i matcher och samtliga Luleås vinster kom i sudd. Väl i final tog man snabbt ledningen med 2-0 i matcher (finalen i bäst av fem) innan Pölsan kom igång och klart tog två snabba. I avgörande matchen i den gävliga arenan hade Luleå ändå ledningen med 0-1 i tredje perioden men till slut vann Pölsan sista perioden med 3-0 och därmed finalen.

Sammanfattningsvis hade Pölsan naturligtvis ett betydligt bättre lag men Luleå kämpade sig till att nästan vinna ändå.

1997 WARULFVEN-LULEÅ 3-1
Luleå och Warulfven delade 2-3 plats i serien. I kvart och semi spöade Luleå Fiskrenset med 3-0 och Gnaget med 3-0, medan Ulfven fick slita och tog ut HV med 3-2 och Trottoarkanten med 3-2 (sista två matcherna mot Trottaren tog Ulfven i sudd). Väl i final kämpade sig Ulfven fram till 2-2 uppe i Delfinen och vann sedan i sudd. Därefter vann Ulfven enkelt hemma, Luleå enkelt hemma, och slutligen Ulfven enkelt hemma igen. Luleå var återigen nära men torskade denna gång finalen på ett suddmål i match ett.

Sammanfattningsvis var detta inledningen på en stor Warulfvsdominans i svensk hockey då man under något decennium i stort sett spelade final varje år, vanligen efter att ha vunnit serien överlägset.

2013 APAN-LULEÅ 4-1
Apan vann serien, Luleå kom trea. Väl i final lyckades Luleå hålla 0-0 efter tre perioder nere i Aparenan trots stor apdominans. I sudden bröt Chris Abbott en appassning i vår zon och Luleå inledde en kontring 4 mot 2 mot apmålet för att stjäla matchen. Men Apan Bellemaire, 2 meter bakom Abbott, sträckte ut klubban, fångade Chris ben och trippade omkull honom. Nåväl, då får vi PP och kan stjäla matchen ändå….nej, så blev det inte. Galenpannan FriSören Persson som stod 2 meter från händelsen och såg allt vägrade blåsa, skrämd av Appubliken, och eftersom Luleå var på väg att kontra blev Apans överspelade forwards 3 mot 1 framför Luleås mål och efter pass-pass-pass satte de 1-0 tre sekunder efter Bellemaires regelbrott och vann matchen. Följande två matcher var Luleå det bättre laget, men torskade de matcherna ändå mot en mycket effektiv Apa. Därefter var Luleå tvungna att vinna fyra matcher i rad, men gav rätt snabbt upp fjärde matchen som gick i Delfinen.


Sammanfattningsvis var detta inledningen på en stor Apdominans i svensk hockey då man under något decennium i stort sett spelade final varje år, ofta efter att ha vunnit serien överlägset.

Det är alltså de tre SM-finaler som Luleå torskat. Och faktum är att det ofta varit en bedrift av Luleå att gå till final de åren och man mötte lag vilka som regel var bättre men gav dem en hård kamp.

Tycker inte att vi har något att skämmas över där. Tvärtom. Att ”Luleå viker ned sig när man når SM-final” är bara skitsnack.