| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 15% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
· · 
· 
Ska det tolkas som att Luleå klappar ihop, när det gäller som mest?
Nej. Det ska det inte.
Bristen på erövrade Glud i finalspel har sina förklaringar.
1993 PÖLSAN-LULEÅ 3-2
Pölsan kom tvåa i serien medan Luleå kom sexa. Luleå hade i kvartsfinal (bäst av tre) torskat första borta mot Warulfven och låg under med 0-4 hemma mot Warulfven i tredje perioden. Men sedan följde en underbar saga där Luleå slog ut warulfven och Djurgårn med 2-1 i matcher och samtliga Luleås vinster kom i sudd. Väl i final tog man snabbt ledningen med 2-0 i matcher (finalen i bäst av fem) innan Pölsan kom igång och klart tog två snabba. I avgörande matchen i den gävliga arenan hade Luleå ändå ledningen med 0-1 i tredje perioden men till slut vann Pölsan sista perioden med 3-0 och därmed finalen.
Sammanfattningsvis hade Pölsan naturligtvis ett betydligt bättre lag men Luleå kämpade sig till att nästan vinna ändå.
1997 WARULFVEN-LULEÅ 3-1
Luleå och Warulfven delade 2-3 plats i serien. I kvart och semi spöade Luleå Fiskrenset med 3-0 och Gnaget med 3-0, medan Ulfven fick slita och tog ut HV med 3-2 och Trottoarkanten med 3-2 (sista två matcherna mot Trottaren tog Ulfven i sudd). Väl i final kämpade sig Ulfven fram till 2-2 uppe i Delfinen och vann sedan i sudd. Därefter vann Ulfven enkelt hemma, Luleå enkelt hemma, och slutligen Ulfven enkelt hemma igen. Luleå var återigen nära men torskade denna gång finalen på ett suddmål i match ett.
Sammanfattningsvis var detta inledningen på en stor Warulfvsdominans i svensk hockey då man under något decennium i stort sett spelade final varje år, vanligen efter att ha vunnit serien överlägset.
2013 APAN-LULEÅ 4-1
Apan vann serien, Luleå kom trea. Väl i final lyckades Luleå hålla 0-0 efter tre perioder nere i Aparenan trots stor apdominans. I sudden bröt Chris Abbott en appassning i vår zon och Luleå inledde en kontring 4 mot 2 mot apmålet för att stjäla matchen. Men Apan Bellemaire, 2 meter bakom Abbott, sträckte ut klubban, fångade Chris ben och trippade omkull honom. Nåväl, då får vi PP och kan stjäla matchen ändå….nej, så blev det inte. Galenpannan FriSören Persson som stod 2 meter från händelsen och såg allt vägrade blåsa, skrämd av Appubliken, och eftersom Luleå var på väg att kontra blev Apans överspelade forwards 3 mot 1 framför Luleås mål och efter pass-pass-pass satte de 1-0 tre sekunder efter Bellemaires regelbrott och vann matchen. Följande två matcher var Luleå det bättre laget, men torskade de matcherna ändå mot en mycket effektiv Apa. Därefter var Luleå tvungna att vinna fyra matcher i rad, men gav rätt snabbt upp fjärde matchen som gick i Delfinen.
Sammanfattningsvis var detta inledningen på en stor Apdominans i svensk hockey då man under något decennium i stort sett spelade final varje år, ofta efter att ha vunnit serien överlägset.
Det är alltså de tre SM-finaler som Luleå torskat. Och faktum är att det ofta varit en bedrift av Luleå att gå till final de åren och man mötte lag vilka som regel var bättre men gav dem en hård kamp.
Tycker inte att vi har något att skämmas över där. Tvärtom. Att ”Luleå viker ned sig när man når SM-final” är bara skitsnack.