Luleå HF

pyts: Jo. Jag tycker som du. Och det finns så mycket härligt att bli glad över. Det kan vara något enstaka som, med senaste laget, en härlig tackling av Engsund eller Tyrre, ett ljuvligt pass av Omark, en omöjlig räddning av Lassi, ett härligt samspel av backar, som motståndare söker sätta hög press på, följt av ett långt och öppnande uppspel, eller hur laget genom härligt samarbete håller 0-0 länge mot andra lag som fyllt på med överbetalda köpespelare av typen primadonnor, till mer övergripande att bli stolt över som hur klubben fint förenats med supportrar och hur underbart fint man hanterat damspelare och damlag sedan man beslutade att ta in och ge damerna mer rättvisa förutsättningar.

Vidare behöver man förstå varför vi så tjusas av hockeyn. Det handlar inte bara om en "lek på is" utan griper tag i oss på ett betydligt djupare sätt eftersom det sublimerar den kamp för överlevnad som varit människans nödvändiga villkor för vår familj, vår släkt, vår stam. Det överger vi inte bara för att vi inte fått herravälde över alla andra utan vi lever kvar för vårt och fortsätter drömma om framtida segrar - eftersom vi måste; eftersom det är en betydande del av vad det är att vara människa. Därför har inte ursprungsbefolkningar, kuvade nationer eller grupper av människor i nöd släppt taget och givit upp hur illa det än kan ha sett ut. Vi kämpar vidare för vår rätt att leva och för vår rätt att vara människor.

Man kan behöva tänka länge och djupt för att inse att det är så och för att också inse att hockeyn är en del av detta. Det handlar inte bara om segrarna. Utan framför allt om kampen och om att inte ge upp.