Luleå HF

Realisten: Bra, att du svarade på frågan. Och nej, jag håller inte med om att Berguven blivit rejält sämre. Min uppfattning är den att han i Luleå utvecklads och blev lite bättre varje år och hade han inte haft konkurrens lokalt skulle det nog fortsatt ytterligare och han hade resten av karriären hållit en stabil och acceptabel förstaspade.

Men Luleå har en fantastisk utbildning av vakter och Berguven har fått dela på jobbet med sådana som Anders Nilsson, sedan Johan Gustafsson, därefter Filip Gustafsson, och så kom Joel Lassinantti, följd av Jesper Wallstedt och så kom Lassi hem från KHL. Det handlar om vakter som sedan kunnat satsa på NHL/KHL-karriärer och i konkurrens med sådana talanger har Berguven under många år fått acceptera sin roll som den ständiga tvåan - och gjort det bra! I många andra klubbar skulle han haft bättre chans att få fler matcher, få utvecklas och få mer erfarenhet, men det är som det är.

Numera är hans avslutning av karriären sådan att han kan gå in som tvåa, ta spaden ibland och leverera hygglig SHL-nivå men då kommer han inte in i ett lag där utspelet är samspelta med honom och han kommer knappast att kunna stjäla några matcher. Svårt för att inte säga omöjligt för en vakt att ge >100% när det är på det viset.

Men det finns undantag. När Lassi kom hem samtidigt som vi hade Walle var det klart att Berguven skulle få gå, och då hade vi ett Pungen - där han hade gott förtroende efter tidigare år där - i skriande behov av en duglig vakt samtidigt som Pungen tycktes ohjälpligt fast på kvalplats. Men fr o m att Berguven tog över spaden började Pungen vinna matcher och spelade sig kvar. När han fick förtroende och så mycket hängde på honom lyfte han rejält. Nu har jag inte kollat upp statsen men min minnesbild är den att när han i Pungen och Pölsan fått spaden i matcher mot Luleå har han gjort samma sak. De matcherna har fått honom >>100% och de matcher har vi ofta torskat. Nu levererade han tillräckligt igen, denna gång med Timret, och jag är inte överraskad.

Sven.Savage: Luleå har en fantastisk utbildning av vakter och Berguven har fått dela på jobbet med sådana som Anders Nilsson, sedan Johan Gustafsson, därefter Filip Gustafsson, och så kom Joel Lassinantti, följd av Jesper Wallstedt och så kom Lassi hem från KHL.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag tycker också att Luleå haft en enastående förmåga att få fram riktigt bra målvakter. Det som dock varit genomgående, och nånting som inte är ett dugg uppmuntrande att konstatera, iallafalll inte i min värld..., är att ALLA dessa som du räknar upp ovan, blivit väldigt kortvariga i vårat lag sedan de uppnått eller varit i färd med att uppnå sin fullständiga kapacitet som ishockeymålvakt.
Alla du räknar upp har lämnat Luleå i väldigt unga år. och ingen av dem har i princip spelat i vårt A-lag i mer än två år, och därefter försvunnit bort för gott.., FÖRUTOM Joel Lassinantti!!

Vi ska nog tacka vår lyckliga stjärna att det 'sket' sig för Joel i KHL, och för att kriget bröt ut [jag ber om ursäkt för det konstaterandet, men det ligger väldigt nära sanningen], så att möjigheten för honom att ev. återvända dit försvann.
NHL var ju relativt tidigt uteslutet, då Lassi ansågs vara för kort för att på allvar kunna konkurrera där. Hade hans satsning i KHL burit frukt, hade vi förlorat honom också.

Det var Oerhört lyckosamt för oss att det Inte blev så. Då hade vi som vi ju alla förstår högst sannolikt inte varit till närmelsevis lika konkurrenskraftiga som vi ändå generellt sett varit så långt tillbaka i tiden som till säsongen 14-15 då han gjorde debut i A-laget, och särskilt inte efter hans bejublade återkomt till oss efter KHL-säsongen 19-20, där Joel faktiskt bara hade 89 räddningsprocent på 15 matcher... Det säger iallafall en hel del om vilket extremt solitt försvar som vi i Luleå Hockeys är kända för, och som nästan alltid varit vårat adelsmärke.