Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
| 15% |
Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 37% |
Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 22% |
Ulfvens tränare Mitell gick till frontalangrepp mot rättskipningen i svensk hockey. Hans huvudspår var följande: Man måste ramla för att domarna ska ta utvisning.
Ja, Mitell, nu börjar du fatta saken. Jag har tittat på händelserna och det finns fyra sådana utvisningar som kan kommenteras:
• Ulfven Björklund kör på och stöter till en Öretspelare utan puck. Denne faller omkull, lite oväntat lätt.
• Ulfven Björklund kör på och stöter till en Öretspelare utan puck. Denne faller omkull, lite oväntat lätt.
• Ulfven Pokka smäller till med klubban över skridskon på en puckfärande Öretspelare ett par meter därifrån. Denne faller omkull, lite oväntat lätt.
• Ulfven Pokka smäller till med klubban över skridskon på en puckfärande Öretspelare ett par meter därifrån. Denne faller omkull, lite oväntat lätt.
Samtliga fyra ledde till utvisning på ulfvarne. Korrekt eller inte? Ja, regelmässigt är det förstås korrekt men skulle det ha dömts utvisningar om inte Öretspelarna fallit? Det kan man undra.
Avgjorde det matchen? Kan alltid diskuteras. Efter två perioder hade Öret spelat PP 4 min och Ulfven 0 min ungefär, inget mål i PP och ställningen 0-0. Utan att ha sett hela matchen inte så ovanligt att höra att hemmalaget haft ett PP mer än motståndarna varje period. Så pass mycket påverkar en högröstad publik de flesta domarna.
Men i tredje perioden smällde Pokka helt meningslöst till med klubban med risk att åka ut och åkte ut gjorde han. Ulfven fick ytterligare en tvåa i tredje och det var på assisterande Rohdin som flera gånger applåderat det han uppfattade som felaktiga utvisningar på ulfvar och för det hade han blivit tillsagd ”gör du det igen blir det utvisning”. Han gjorde det igen och…
Nja. Mitell drog ju igång det där inför finalen i våras. Inför den hade Luleå skitbra stats för PP och BP och i förebyggande syfte gick han ut offentligt och menade att Luleå filmade. Det fick effekt i form av att domarna höjde nivån och det blev fråga om fysiskt/brutalt (beroende av vilken tröjfärg man har) spel vilket gynnade Ulfven. Sedan visade det sig att Luleå inte var så starka i special teams när de mötte Ulfven iofs.
OK, innan denna säsong har hockeyn uppmärksammat problemet – men förenklat det och gjort det till en häxjakt på Shinnimin för hans eleganta Platoonfall. Detta abrisgate har nu lett till att Luleå och Shinnimin agerat och Shinnimin har förklarat att han försöker lägga av med det.
Men problemet är INTE över. Det finns ett regelverk och det har blivit en glidning på så sätt att zebrorna avstår från att döma för det. Men om spelarna faller, dömer de oftast - till viss del beroende av om det är hemma- eller bortalaget och till annan del beroende av läget, kanske om så kallad kompensationsutvisning behövs för zebrorna.
Alla håller väl med om att det innebär att tendensen att falla skjuter i höjden, och hur vet någon att fallet helt orsakades av den otillåtna kontakten eller av en förstärkning eller en kombination – och var går gränsen?
När det gäller Shinnimin har ju han och många av oss andra påpekat att motspelare gång efter annan tillåts agera fult mot honom utan straff och det är bara när han faller som utvisning händer. Men den som inbillar sig att Shinnimin är unik och ensam har knappast sett på hockey. Det som utmärker honom är snarast Platoonimitationen. Han är inte så skicklig på att förstärka snyggt, det finns andra som är rejält bättre.
Nå, den här diskussionen om vilka förstärkningar som är godkända kan hålla på hur länge som helst och det är verkligen ett svårt problem att hantera. Jag tycker att en del av problemet är att zebrorna missar eller struntar i regelbrott som är över gränsen, men å andra sidan: den domare som idag skulle gå ut på isen med inställningen att visa ut för varje formell slashing och crosschecking skulle få avgöra matcherna med två spelare: målvakterna, eftersom övriga skulle sitta i utvisningsbåsen.
Och medan man stirrar sig blind på dessa diskussioner finns det andra som helt sjukt nonchaleras.
I finalspelet när spelet var avblåst åkte la Engsund sitt vanliga flin mot en motståndare som svarade med att crosschecka Engsund hårt över struphuvudet. Medicinskt-juridiskt är det fråga om ett mordförsök, OK. Hur kan det komma sig att en sådan spelare inte åker på en jätteavstängning?
Senaste veckorna har Apan swingerli vid två identiska tillfällen i slutet av matcher som stod och vägde helt medvetet fuskat sig till PP för Apan genom att söka ordentlig närkontakt med en motspelare, inklusive slita åt sig och nypa fast klubban, för att därefter vrida på kroppen och låta benen försvinna med pladask som följd. Här talar vi om medvetet fusk, men skickligt utfört och bara om man granskar situationerna kan man diagnostisera den fuskande apan. Det här tycker jag i sammanhanget är värre, skulle övriga spelare agera lika fuskigt, ja då skulle vi snart hamna i samma avart av sport som sparkbollen fastnat i.