Luleå HF

pyts: Jag håller återigen med. Av alla fem som kämpade i målområdet var nog Brännis den som kämpade mest. Och sammantaget är vi överens - med nästan alla andra - om att målet korrekt underkändes.

Men för att simulera en svart korp på axeln kan man tjafsa ihjäl sig och föreslå att "var det inte så att Berguven var liggande på isen med knäet böjt och där fanns ett rätt stort tomt område mellan knä och benskydd. I det området åkte Brännis in med ena skridskon, det var ju ledigt. Och sedan när Berguven försöker kämpa sig upp och sträcka benet är det i själva HAN som orsakar kontakten?"

Jaja, att helt korrekt kunna beräkna alla inblandads enskilda aktioner under bråkdelar av sekunder och hur den ena eller andra påverkade resultatet och ledde till andra aktioner från andra spelare....det är ogörligt och börjar kräva ett kaosmatematiskt synsätt. Vilket blir att lyfta blicken från detaljer och försöka tycka till om hela situationen och när man då bedömer köper vi ju att Brännis inte får tillåtas detta. Fast det vete fan om liknande bedömningar gjort på samma sätt tidigare. Ta exempelvis hur fläskberget gång efter gång kastade sig över målvakten och med sina 100-200 kg fjättrade vakten till isen medan Erik Forssell eller annan Apa petade puck i mål. Mål, som konsekvent godkändes kan man tillägga...

TILLÄGG: Kollade regeln som tydligen låter så här:

"Mål ska inte godkännas om pucken går i mål i anslutning till att försvarande lags målvakt har hindrats att utföra en räddning på grund av fysisk tillfällig kontakt av en anfallande spelare (medan målvakten med någon kroppsdel befinner sig i målområdet). Detta inkluderar såväl situationer som initierats av den anfallande spelaren och situationer som initierats av målvakten. Det är målvakten som har rätt till sitt målområde, inte tvärtom. Dock måste målvakten bedömts ha blivit störd av kontakten för att målet ska underkännas enligt denna regel."

Klart som korvspad, kanske. Jag råfel var okunnig om exakt hur regeln var skriven, eltifoso hade koll. Slarvigt. Nu kan jag inte tjafsa på längre, bara att vika ned sig. Jag hade fel.

En viktig händelse i hockey-Sverige igår som media utanför SeMer helt skitit i är vad som hände efter matchen Öret-Warulfven.

Ulfvens tränare Mitell gick till frontalangrepp mot rättskipningen i svensk hockey. Hans huvudspår var följande: Man måste ramla för att domarna ska ta utvisning.

Ja, Mitell, nu börjar du fatta saken. Jag har tittat på händelserna och det finns fyra sådana utvisningar som kan kommenteras:

• Ulfven Björklund kör på och stöter till en Öretspelare utan puck. Denne faller omkull, lite oväntat lätt.

• Ulfven Björklund kör på och stöter till en Öretspelare utan puck. Denne faller omkull, lite oväntat lätt.

• Ulfven Pokka smäller till med klubban över skridskon på en puckfärande Öretspelare ett par meter därifrån. Denne faller omkull, lite oväntat lätt.

• Ulfven Pokka smäller till med klubban över skridskon på en puckfärande Öretspelare ett par meter därifrån. Denne faller omkull, lite oväntat lätt.

Samtliga fyra ledde till utvisning på ulfvarne. Korrekt eller inte? Ja, regelmässigt är det förstås korrekt men skulle det ha dömts utvisningar om inte Öretspelarna fallit? Det kan man undra.

Avgjorde det matchen? Kan alltid diskuteras. Efter två perioder hade Öret spelat PP 4 min och Ulfven 0 min ungefär, inget mål i PP och ställningen 0-0. Utan att ha sett hela matchen inte så ovanligt att höra att hemmalaget haft ett PP mer än motståndarna varje period. Så pass mycket påverkar en högröstad publik de flesta domarna.

Men i tredje perioden smällde Pokka helt meningslöst till med klubban med risk att åka ut och åkte ut gjorde han. Ulfven fick ytterligare en tvåa i tredje och det var på assisterande Rohdin som flera gånger applåderat det han uppfattade som felaktiga utvisningar på ulfvar och för det hade han blivit tillsagd ”gör du det igen blir det utvisning”. Han gjorde det igen och…

Nja. Mitell drog ju igång det där inför finalen i våras. Inför den hade Luleå skitbra stats för PP och BP och i förebyggande syfte gick han ut offentligt och menade att Luleå filmade. Det fick effekt i form av att domarna höjde nivån och det blev fråga om fysiskt/brutalt (beroende av vilken tröjfärg man har) spel vilket gynnade Ulfven. Sedan visade det sig att Luleå inte var så starka i special teams när de mötte Ulfven iofs.

OK, innan denna säsong har hockeyn uppmärksammat problemet – men förenklat det och gjort det till en häxjakt på Shinnimin för hans eleganta Platoonfall. Detta abrisgate har nu lett till att Luleå och Shinnimin agerat och Shinnimin har förklarat att han försöker lägga av med det.

Men problemet är INTE över. Det finns ett regelverk och det har blivit en glidning på så sätt att zebrorna avstår från att döma för det. Men om spelarna faller, dömer de oftast - till viss del beroende av om det är hemma- eller bortalaget och till annan del beroende av läget, kanske om så kallad kompensationsutvisning behövs för zebrorna.

Alla håller väl med om att det innebär att tendensen att falla skjuter i höjden, och hur vet någon att fallet helt orsakades av den otillåtna kontakten eller av en förstärkning eller en kombination – och var går gränsen?

När det gäller Shinnimin har ju han och många av oss andra påpekat att motspelare gång efter annan tillåts agera fult mot honom utan straff och det är bara när han faller som utvisning händer. Men den som inbillar sig att Shinnimin är unik och ensam har knappast sett på hockey. Det som utmärker honom är snarast Platoonimitationen. Han är inte så skicklig på att förstärka snyggt, det finns andra som är rejält bättre.

Nå, den här diskussionen om vilka förstärkningar som är godkända kan hålla på hur länge som helst och det är verkligen ett svårt problem att hantera. Jag tycker att en del av problemet är att zebrorna missar eller struntar i regelbrott som är över gränsen, men å andra sidan: den domare som idag skulle gå ut på isen med inställningen att visa ut för varje formell slashing och crosschecking skulle få avgöra matcherna med två spelare: målvakterna, eftersom övriga skulle sitta i utvisningsbåsen.

Och medan man stirrar sig blind på dessa diskussioner finns det andra som helt sjukt nonchaleras.

I finalspelet när spelet var avblåst åkte la Engsund sitt vanliga flin mot en motståndare som svarade med att crosschecka Engsund hårt över struphuvudet. Medicinskt-juridiskt är det fråga om ett mordförsök, OK. Hur kan det komma sig att en sådan spelare inte åker på en jätteavstängning?

Senaste veckorna har Apan swingerli vid två identiska tillfällen i slutet av matcher som stod och vägde helt medvetet fuskat sig till PP för Apan genom att söka ordentlig närkontakt med en motspelare, inklusive slita åt sig och nypa fast klubban, för att därefter vrida på kroppen och låta benen försvinna med pladask som följd. Här talar vi om medvetet fusk, men skickligt utfört och bara om man granskar situationerna kan man diagnostisera den fuskande apan. Det här tycker jag i sammanhanget är värre, skulle övriga spelare agera lika fuskigt, ja då skulle vi snart hamna i samma avart av sport som sparkbollen fastnat i.

Sven.Savage: Fläskberget gjorde sina mål innan den nya bedömningen började gälla.

Som det är nu hade det inte spelat någon roll vem som initierar kontakten, mv eller anfallande spelare, sker kontakt inom målområde i samband med mål, döm bort

Om ej anfallande spelare knuffas in av försvarare

Och tillägg ( riktigt bra sånt) sker kontakt utanför, skyll dig själv
Den tillkom efter att flera mål dömts bort då anfallare nuddat målvakts plock .. nu döms det mål om plocken är utanför området