Luleå HF

Saik-Småland: Nope, vi är förstås chanslösa efter sekten 11 mil söder om oss lovat att de alltid ska ha en majoritet av spelarna från "blygden!. Nu definierar de halva Västerbotten - hela norra delen - som blygden så det finns förstås många pojkar att leta upp och hitta hemma.

Men, vad gar man då? Ja enligt den roster man registrerat hos förbundet har man 24 spelare varav bara nio kommer från moderklubbar i "blygden".

Och av dessa nio vet ju alla att Joakim highsticking Lindström inte alls är utvecklad av Apan utan av MooDoo; detsamma gäller vakten lille gustaf som i Apan bara utbildades med instruktionen "ta pucken" och därför stack och utbildades i 5-6 klubbar, som till skillnad från Apans juniorhockey, bjöd på målvaktstränare och efter 5-6 säsonger hade han utvecklats och köptes in av köpeklubben Apan.

Bland de sju som är kvar i truppen har vi junisarna eller nästjunisarna Elias Salomonsson, Gabriel Säll, Elias Stenman, Oscar Nilsson (även fler junisar som Zeb Forsfäll, men som inte finns registrerade i truppen, har också släppts fram) men som alla redan vet duger de inte till. Små, lätta och dåligt utbildade faller de igenom hela tiden och Apans hockey har helt kollapsat. Att Apan försöker allt de kan nu för att köpa in riktiga hockeyspelare som kan ersätta dessa halvportioner visar det.

Så, vad har vi kvar?
• Per Lindholm från Kågedalen
• Linus Lindström från Skellefteå
• Arvid Lundberg från Clemensnäs

Ja, ingen speciellt lång förteckning över egna produktstjärnor. Listan över spelare ni snott från Norrbotten är längre.

När det gäller Luleå kommer majoriteten av våra utländska spelare från Finland och det har vi inget emot. Norrbotten är geografiskt och kulturellt betydligt närmare Finland än övriga Sverige är och, också, på många sätt känner vi Finland närmare än Sydbotten. Att vi har finska spelare i både vårt herr- och damlag känner vi oss stolta över. Ser gärna fler finländare i Luleå och får vi in några stycken fler i år blir det bra.

Såg en intervju med Leo på Hockeysverige. Vet inte om dom pluslåser den senare, så delar den här:

Leo Komarov om vägen till Luleå: "Det blev som det blev med världsläget"

Ronnie Rönnkvist
Reporter

Från NHL och New York till SHL och Luleå, via Ryssland. OS-guldmedaljören Leo Komarov berättar för hockeysverige.se om omställningen efter flytten, och sina framgångar med det finska landslaget.
– Nu ska jag bara försöka bli van vid allt. Vi får se hur det blir nu då det blir mörkt och kallt, säger Komarov.

Född i Estland. Föräldrarna ryska. Finsk medborgare som även spelat hockey i USA och Kanada. Numera spelar han i Sverige och när hockeysverige.se träffar honom efter Luleås möte med Leksand hälsar han på svenska men med lite finsk brytning. Vi pratar alltså om OS och VM-guldmedaljören Leo Komarov.

– Pappa (Alexander) spelade hockey och jag var ganska mycket med honom. Så anledningen till att jag också började var egentligen en helt vanlig historia. Åkte mycket skridskor och gick sedan in i hockeyn på något vis, säger Leo Komarov som från början var sovjetisk medborgare.

Leo Komarov är inte ensam bland syskonen att spela hockey. Daniel har nu slutat spela, men lillebror Oskar spelar idag i Helsingfors J20.

– Det är lite åldersskillnad där. En är född 1993 så jag var kanske lite mer med honom. När min andra bror föddes, 03, var jag 16 år. Jag var ganska mycket borta då han växte upp. Han är mer en pojke för mig än en bror.
– Vi ses ändå ibland men inte jättemycket. Det blir när familjen ses på sommaren.

Kan du se likheter mellan er som hockeyspelare?
– Nej, han spelar med en helt annan stil. För det första är han rightare. Sedan är han center och kanske inte spelar lika hårt som jag gör utan är lite mer teknisk, så vi har två helt olika spelstilar.

"Inte många spelare som har fått spela i hockeyns mecka"
Efter spel i finska liga och tre säsonger för klassiska Dynamo Moskva i ryska ligan åkte Leo Komarov över till Kanada för att försöka ta en plats i Toronto Maple Leafs.

– Det började med att det blev lockout så jag fick åka tillbaka till Ryssland igen. Sedan åkte jag tillbaka till Toronto igen efter lockouten.
– Då var det en ganska stor skillnad på hockeyn i KHL jämfört med NHL eftersom rinkarna var lite större i Ryssland. Samma sak som här i SHL, att det då blir annorlunda.
– Över lag är hockeyn densamma, men spelstilen är kanske lite på annat vis när det bli små ytor.

Passar det dig bäst att spela på stora eller små rinkar?
– Jag var ganska van vid att spela på stora rinkar när jag var yngre, men nu har jag spelat så länge på små rinkar så det tar sin tid att justera lite för det blir en annan hockey.

När vi frågar om hur han upplevde Toronto som hockeystad spricker han upp i ett stort leende.

– Det var otroligt. Nu när jag kollar bakåt i tiden är nöjd över att fått upplevelsen att spela där. Det är inte många spelare som har fått spela i hockeyns mecka.
– Vi hade några helt okej säsonger för laget, men det var ganska många dåliga säsonger också. Det var både bra och dåligt där, men framför allt var det roligt och en upplevelse. Det var lite speciellt.
– Kanske inte just då jag spelade där, men nu när jag tittar lite bakåt så var det verkligen en upplevelse, säger Leo Komarov.

Inför säsongen 2018/19 skrev Leo Komarov på ett fyraårskontrakt med New York Islanders.

– New York är också en hockeystad och har många hockeylag där, men det var lite annorlunda mot Toronto. Jag hade Lou Lamoriello som ”GM” (Var tidigare i Toronto samtidigt som Komarov) så jag visste exakt vad jag skulle komma till.
– Det var roligt där också. Toronto var en hockeytokig stad medan New York kanske är lite med baseboll, basket och sådant så det blev lite mer bort från hockeyn vid sidan av. Det gick bra i Islanders och min sista säsong där förlorade vi game sju i semifinal mot Tampa.

Komarov bodde på Long Island, men trivdes också med att vara i New York.

– Jag bodde lite utanför stan. Om vi ville åka in till city så gjorde vi, men jag har familj och vi hade det bra på Long Island. Vi spelade där ute också och jag tycker det var lugnt och skönt.

Offrade sig själv inför OS
Du fick vara med om att vinna OS-guld tidigare i år, går det att sätta ord på en sådan känsla?
– Nu kollar tillbaka på det så tycker jag det var jävligt kul. Jag offrade mig själv lite när jag åkte till KHL (SKA St. Petersburg) och spelade. Jag tog den chansen för att få spela mycket inför OS. Det gick ju bra och vi vann OS-guld. När jag blir äldre kanske jag värderar guldet lite mer.

Levde du i nuet?
– Ja, och OS var bara under några dagar. Sedan började playoff direkt och dessutom kom världskriget och allt sådant.
– När vi vann VM tog säsongen slut där och efter det har du en veckas semester. OS-guldet var såklart störst eftersom det är vart fjärde år. Dom bästa kanske inte var med den här gången, men ett OS-guld är alltid ett OS-guld och det var, som sagt var, jävligt kul.

Vad tror du det betyder för finsk hockey att vinna OS och VM-guld samma säsong?
– Mycket. Dom har gjort det väldigt bra senaste åren. Speciellt bland ungdomar. Tittar du i NHL har finsk hockey många yngre som är på toppnivå.
– Finsk hockey har byggt det bra vilket gjort att man vann både OS och VM-guld i år. Klart att det inte händer varje år, men Jukka (Jalonen) har gjort det väldigt bra senaste åren.


Leo Komarov mot Slovakia under OS 2022. Foto: Bildbyrån.
"Blev som det blev med världsläget"
I början av september gick Luleå ut med att klubben värvat Leo Komarov från SKA St. Petersburg.

– Det blev som det blev med världsläget, vilket alla förstår, och jag åkte hem direkt efter slutspelet. Jag hade ett år kvar, men jag hade familjen kvar i Finland så det blev enklare att inte åka tillbaka.
– Så småningom tog Luleå kontakt. Jag känner ganska många finnar här samtidigt som jag spelat med (Linus) Omark och (Sami) Lepistö. Jag pratade sedan med ”Skuggan” (Stefan Nilsson) och ”Bulan” (Thomas Berglund) och det kändes bra. Vi får se hur allt blir, men det är intressant.

Hur har första tiden varit?
– Den har varit bra. Luleå är en liten stad…

Inte som New York?
– (Skratt) Nej, inte som jag är van vid, men Luleå är väldigt mysigt. Atmosfären, publiken och fansen är bra. Hockeymässigt är det jävligt bra.
– Nu ska jag bara försöka bli van vid allt. Vi får se hur det blir nu då det blir mörkt och kallt.

Då kan du åka skoter till träningarna?
– Hmm… Vi får se hur det blir med det, säger Leo Komarov med ett litet leende.

Vad har du för personligt mål för säsongen?
– Klart att jag vill vinna så jag hoppas att vi har en chans att göra det här. Serien är tajt med många bra lag. Först ska vi ta oss till playoff. Sedan får vi se hur det går, avslutar finske OS-guldmedaljören.

Sven.Savage: Ja vi slutar där! Ha det bra hörs!