Luleå HF

björn power: Tack för att du delar detta med oss andra, Björn. Mycket, mycket fint.

Börje Salming

Man saknar ord. För man kan inte beskriva hur mycket Börje betyder för oss svenskar som älskar hockey. Men han är den störste.

Han spelade ju aldrig för Luleå Hockey trots att han kommer från Norrbotten och Kiruna men det beror ju bara för att han var före oss; hade han kommit fram 10-15 år senare skulle han varit vår spelare.

Och sagan om hur han blev en sådan stjärna i NHL och så älskad i Toronto, den stad där hockeyn är störst i världen, kan inte överträffas.

När Börje kom till NHL hade de uppfattningen att svenskar och europeer inte dög, inte kunde spela hockey och framför allt inte var tuffa nog för att klara sig i NHL och de kanadensiska spelarna uppträdde otroligt fult och brutalt mot de som försökte.

Men Börje vann allas hjärtan. Inte bara för att han var en mycket duktig hockeyspelare utan än mer för att han var så modig och aldrig backade utan stod upp samt att han gjorde allt han kunde för Toronto – inte genom att spela fult och fuska utan genom att offra sig och med sin kropp ta puck och motståndare vad det än kostade honom.

I Sverige förstod vi inte hur stor Börje snabbt hade blivit i Toronto förrän matchen mot USA i Canada Cup när publiken i Toronto reste sig och applåderade Börje minut efter minut efter minut efter minut före matchen. Börje Salming invaldes i NHL:s Hall of Fame 1996. Hur stort var det? Ja, innan honom hade Hall of Fame valt in tre amerikaner, den ryske målvakten Tretiak samt 212 (!) kanadensiska spelare. Börje var den som öppnade NHL för svenska och europeiska spelare och nu har vi ytterligare sex svenska invalda i HHOF. Utanför templet i Toronto står Börje hyllad av staden och laget för alltid genom en vacker staty.

Det Börje Salming gjorde på isen gör att han aldrig kommer att glömmas. Men det beror också på hur han var som människa och utanför isen.

Jag träffade förstås aldrig honom i hockeysammanhang men hade lyckan att bli kontaktad av Börje efter hans karriär i helt andra frågor och sedan förmånen att träffa honom vid ett antal tillfällen. Och jag vet hur han var mot mig och mot andra och han behandlade alla, hög som låg, lika. Ärlig och snäll och en människa som visade andra hur en människa bör vara för att vara som bäst.

Störst i hockey, men också större än hockey.

Och när han nu drabbats av ALS får man så ont i hjärtat av att se hur sjukdomen bryter ned honom och vi vet alla att vi snart förlorar honom. Börje har alltid haft sitt varma och glada leende men sjukdomen bryter nu ned spärrarna och vi kan alla se och känna hans tårar och sorg och vi delar dessa. När han nu ”kom hem” och hyllas i Toronto blir sorgen så tydlig att ingen av de som var på plats eller som fick vara med på TV/nätet kommer att glömma detta.

Tack för allt, Börje Salming.

När man tänker hockey senaste månaderna och ju längre tiden gått desto mer är det förstås Börje Salming man tänker på.

Även om man också tänker och skriver annat.

Som nu, om CHL.

Luleå Hockey ska alltså möta Grizzlys Wolfsburg borta i morgon tisdag 18.00, för de tre första perioderna av sex i åttondelsfinal - period 4-6 spelas i Delfinen en vecka därefter.

Wolfsburg som ligger nedanför Hamburg i jämnhöjd med Berlin är ett lag som förutom tyskar förstås har knappt halva laget med kanadensiska köpespelare och så amerikanske köpespelaren Rhett Rakshani.

Ljubljana tog sig till slutspelet genom att slå Ljubljana 2 ggr samt imponerande nog också TPS Turku 2 ggr, och tog också en poäng bort mot Zug. Vi vet ju att vi kommer att möta den "vanliga" tyskkanadensiska hockeyn med vår starka utan puck-hockey och de nog kommer att få kämpa för att måla på oss - undrar om Warden får fortsätta eller om Lassi tar spaden nu i CHL-slutspelet? Men utöver detta har vi att Luleås anfallsspel behöver lyckas och behöver måla och hur det ska fungera blir spännande att se.

Vi har ju haft problem i SHL - inte vad det gäller defensiven och spelet utan puck där vi är bäst i ligan - men i anfallsspelet där vi gör för få mål och i PP där vi är rent sagt usla. Nu har vi ju två veckors uppehåll i SHL och man hoppas att det gnuggats på för att förbättra detta (även om vi saknar Brännis, Engsund, Jesper och Lassi som var på Koskenkorva). Mitt i denna tvåveckorspaus kommer alltså matchen mot Wolfsburg och lite intresserad är man av att se om Bulan arbetat på förändringar eller om det blir fortsatt Taavola i väntan på spetsrekrytering.

Objektivt sett borde ju Luleå vinna denna åttondelsfinal men osvuret är bäst när vi möter ett annat lag för första gången.