Luleå HF

Anders Klang: Jo. Känns som att vi levt många år med Bulanhockeyns spel utan puck som övriga lag haft svårt att hantera och fortfarande har, även om allt fler lag kan fixa det. Dessutom tycks laget inte vara så stabilt att minut efter minut stoppa motståndarna att överraskande dyrka upp oss.

Vi har försökt förstärka backsidan offensivt men det fungerar inte. Honka skjuter ju på allt men får inte längre några kanonlägen; Erik försöker förbättra sina skott/pass från blå men blir sällan något, #44 dyker in och agerar extraforward, men ingen lyckas fungera som riktigt starka offensiva backar som andra lag har.

Och så har försvarsspelet som vi vant oss att alltid räkna med, tappat i styrka när motståndarnas jagande anfallsspelare drar upp tempot och passningsspelet med följd att vi tappar positioner och markeringar. Värst tycker jag #44 är, som lyckas gitta misstag där inga sådana ska finnas.

Framåt? Ja, det kan bli full fart och med flyt fungerande, som vid 0-0 till 0-3 igår, men de flesta lag släpper inte fram oss till bättre chanser.

Tidigare i höstas var vi ned och mötte pölsorna och vann med 2-5 och allvarligt talat tycker jag att matchbilden igår inte var så mycket annorlunda jämfört med den från vår tidigare vinst. Vi lyckas del av match äga Pölsan som inte riktigt fungerar, men när de skärper sig och kör järnet har vi inte mycket att sätta emot. I vinstmatchen var de på gång att vänta men vi hade flyt och kom undan; igår hade vi inte det flytet utan krympte bara mer och mer.

I sammanhanget är årets Pölsa ett jättefrågetecken, som pölsan nästan alltid är. Tror att de haft sådant dåligt målvaktande att det hindrat laget från att spela den hockey de kan, men om nu Almtunas unge reserv fortsätter hos Pölsan och levererar tycker jag att pölsorna definitivt borde hålla för en slagkraft för övre halvan av tabellen.

Men vart eller rättare vars går Luleå? Ja, det blir spännande. Om vi fortsatt definierar oss som ett lag som ska kunna tampas om glud fortsätter nog eländet. Tänker vi om och lägger tröskeln att undvika att hamna i streckområdet kan vi kanske leverera en bättre fungerande hockey.

Och, som du säger, på sikt känns det som att det kan bli nödvändigt med en lite annan inställning. Känns inte bra när Apan ska kunna slå sig för bröstet med 17-årige Sandin-Pelikka som borde varit vår, eller när Tim Söderlund lämnade vårt hockeygymnasium, när Malte Strömwall kom "hem" men ledsnade, eller när Noel Gunler fryser fast och drar till Pölsan. Nog borde väl nämnda spetskapaciteter framåt kunnat utvecklats att hantera Luleås spel utan puck men samtidigt fått fortsätta använda och utveckla sitt målsinne.

När det gäller målvakter har vi länge varit starkt självförsörjande med fin utveckling av fler vakter än vi behöver. Men att utveckla levererande målskyttar?

Och i morgon ska vi alltså möta den spritt språngande Apan, som bara vinner och vinner och till matchen mot oss också plockar in Mazarinen på isen. Bland apsupportrar diskuteras "hög risk" för att Komarov eller Tyrväinen kommer att se till att Mazarinens karriär tar slut i morgon.

Var får de allt ifrån, hur galna kan de bli i obygden, avskurna från kommunikation med den civiliserade världen? Kanske någon form av sektlegend sedan Fläskbergets karriär avslutats sedan han blivit liggande på isen i en match mot Luleå, efter att ha försökt kasta sig på en Luleåspelare men felbedömt allt, illustrerande sin hockeyalzheimer.