| Att vägra gratulera en vinnande motståndare och bara skylla förluster på domarna, tur eller att ens eget lag är "nedtränade" eller inte riktigt "ville vinna"? |
 | 13% |
| Att offentliggöra information som i efterhand visar sig vara falsk och att klubben mycket väl visste om det när lögnerna spreds? |
| 26% |
| Att försöka lura till sig andra klubbars talanger genom att i lönndom kontakta pojkar ända ned i 12-13-årsåldern? |
| 38% |
| Att utse en lagkapten som offentligt proklamerat att han fuskar och gång efter annan visas bryta mot regler och stängas av? |
| 23% |
· · 
Noterar vidare att det fälls för filmning lite då och då numera och det verkar som att spelarna försöker, men är inte tillräckligt duktiga på det, allt blir bara klantigt.
Vill man uppnå något måste man lägga manken och mycken träning till. Se bara på seriens stjärna på området. Jag talar om Apan Svingerli. Aldrig att han skulle få för sig att bara kasta sig omkull, inte en chans. Nejdå. Han lägger upp det skickligt. Accelererar ordentligt och med full fart söker han närkontakt med en motståndare, gärna genom att oväntat svänga till, och ser till att de har fullständig kontakt med klubbor, ben, kropp, ja, allt. Och DÅ! Låter han benen försvinna genom att kasta dem upp i luften och följden blir förstås att han faller pladask.
De zebror som ser det utföras ser förstås inget fel begås, men eftersom swingerli faller så rejält pladask måste något fult ha utförts av spelaren han hade kontakt med. Troligen en klubba eller ett ben som fällt stackars swingerli, tänker zebran och det blir omedelbart 2 min för tripping. Den utvisade ser förvånad ut, men protesterar inte alltid högljutt eftersom swingerli fallit så dramatiskt "något måste jag väl ha gjort, men vete fan vad".
Det finns några ytterligare karakteristika som avslöjar swingerlis teknik "benen försvinner".
För det första faller han helt mirakulöst alltid på ett sådant sätt att han riskerar inte skada. Han faller alltid så att han enkelt med båda armarna tar emot sig mot isen och därför når huvudet aldrig närmare isen än 2-3 decimeter. Vidare är han noggrann att se till att huvudet faller på en plats där det inte finns några spelares skridskor, klubbor eller annat som kan riskera skada honom.
Och för det andra kör han inte sitt "benen försvinner" i tid och otid även om han utan vidare skulle kunna göra det så fort han får puck. Men då skulle det bli alltför tydligt och motspelare, zebror och media skulle hänga honom för fusket. Swingerli riskerar inte det, han är lömskare än så. Men har vi en match där Apan ligger under med ett mål eller det står lika och det återstår bara 2-3 minuter när swingerli får pucken utan att det finns något tydligt läge för målpass eller målskott - då kommer benen att försvinna.
Man m måste förstås motvilligt beundra att han så elegant utför sitt fusk. Hade vi förutom zebrorna också domare med poängplattor skulle det vara 5.0 konsekvent, för väl utfört fusk. Men så har swingerli haft förmånen att tränas av den störste. Av historiens störste fuskare, Fläskberget, som var den, som under sina senaste år (då man förbjudit hans specialitet att smyga upp bakifrån och kasta sig över målvakter för att fjättra dem till isen) utvecklade tekniken att låta "benen försvinna". Gång på gång såg man hur han vid kontakt föll pladask när benen utan att vara vidrörda gav sig av i mystiska riktningar utan förklaring.
Ja, Fläskberget glömmer väl ingen och han var hederlig på sitt sätt eftersom han offentligt förklarade att han fuskade. Något annat vore väl otänkbart eftersom bevis för det var otaliga. Fläskbergets "spelstil" fungerade innan vi fick så mycket filmande och tillgängliga repriser. Men, ja, han var en erkänd fuskare. Vilket fick den dåvarande sekt som styrde Apan att utnämna honom till lagkapten år efter år så att han kunde sprida sin speciella värdegrunnnnnd till andra apor.