Luleå HF

Svanru: En berättigad fråga. Med många svar.

Man tänker kanske tillbaka på Djurgårns 1-3-1 som för drygt trettio år sedan ändrade på förutsättningarna för svensk elithockey då den tidigare ful fart-hockeyn med många mål inte längre fick samma möjligheter och kritiker förklarade att det skulle bli hockeyns död med målsnåla matcher.

Men den mer skyldige är nog Jonas Rönnqvist och hans senare assistent Bulan, som införde ett nytt sätt att se på hockeyn där spelet utan puck krävde att alla spelare inklusive forwards hjälpte till i försvaret. Rönken hade fler idéer som korta byten och maxjobb på isen men framför allt kravet att inga målspottande forwards fick stå och lata sig i väntan på spelvändningar blivit kvar.

Luleå utvecklade det spelet till perfektion under Rönken och Bulan och efter dem och några mellanår kom Bulan hem och nu som huvudtränare satte det spelet utan puck i högsätet.

Jag kommer ihåg hur Warulfven – som alltid besvarat frågor om hur de skulle möta den och den motståndaren med kommentaren att ”vi spelar vårt spel, de får anpassa sig efter oss” en bit in på säsongen förklarade att ”vi spelar Rönkenhockey mot Luleå, annars är vi förlorade”.

Och jag tror att det är den hockeyn som slagit igenom mest överallt numera. Luleå är som regel alltid bäst på det, men andra lag har insett betydelsen och hänger devis på – annars förlorar de.

Och nr Luleå var som bäst på detta under Rönken, lyckades både riktiga AIK och Plastläjkers spela bort oss i slutspelet genom att möta oss på samma sätt.

När det gäller årets Läjkers blev man först förvånad att se jugrenjönsson komma med en sådan hockey där försvar kom i första, andra och tredje hand och sedan lyckades de vanligen vinna genom spelvändningar eller ett effektivt PP.

Lite förvånande att i kvarten växte Luleå och försvarade sig bättre än Plastläjkers – spelet 5 mot 5 vann Luleå som regel mot Läjkers – som hade fått spela förlängning i game seven pom inte Brännis satt pucken i stolpen i slutminuterna. Plastlaget hade pinsam hjälp av zebrorna i några matcher, annars hade de torskat faktiskt. Luleå släppte till Läjkers till långskott mot en seende vakt som tog det mesta, men raderade ut dem ganska lugnt.

Så, vi är nog där för att stanna i hockeyn. Bra målvakter tar det mesta om utespelarna ser till att ge dem hyggliga förutsättningar, och lag som inte kan ordna ett sådant försvar får det svårt.

Förstår man hockey inser man naturligtvis att det inte bara handlar om att göra mål utan också om att inte släppa in mål och kan man se hoceyn med den kunskapen kan man uppskatta båda sidor även om det blir målsnålt.

Nu talar jag inte om SeMerkommentatorer som generellt inte förstår detta.

Kan vi framöver digga en hockey där det görs få mål?

Jag tror vi är tvungna. Det blir inte bara hockey utan också en vinnande hockey.

Men det enkla Luleåreceptet har också utvecklats vidare. Bulan har exempelvis satsat på att den effektiva höga pressen av forwards ska bara nyttjas när det är bra läge att tvinga motståndare till misstag och till att inte nå spelvändningar; annars faer spelarna bakåt och tätar i stället till i mittzon innan egen blå. Och det tycker jag att Läjkers också gjorde framgångsrikt men i slutspelet mot oss var Luleå – faktiskt – bättre på det.

Men det räcker inte att inte släppa in mål. Man måste också måla framåt. Även om Läjkers gick hela vägen i år. Tror att Bulan får tillgång till ett starkt offensivt spel/PP i år och att det kan ta oss hela vägen.

Men jag kommer att njuta av när Luleå håller motståndarna borta från alltför farliga chanxser, även om det bir målsnålt. När alla spelare gör sitt jobb när de är på isen. Lite påminnande om hur Svennis fick ICA Göteborg att bli ett vinnande lag i europeisk sparkboll.

Det jag tyckte mest trist med Plastäjkers i år var den bedrövliga plastpubliken som skrämde skiten av några svaga zebror men tror laget blir roligare med bröderna från Malmö kommande säsong.

Sven.Savage: Utveckling av spel, taktik, träning m.m är ju något som pågått sedan hockeyn uppfanns och kommer att fortsätta pågå för alltid. Det är en del av konkurrensen i all idrott. Måste bejakas och framgångsrika modeller kommer att spridas och förfinas. Om man tycker att det är fel modell som skapar vinnare så krävs att det kommer nya modeller som är ännu mer framgångsrika. Det går inte att förbjuda vinnande koncept även om de är målsnåla.

Med det sagt så är det ju självklart så att det är roligare se 4-3 matcher än 1-0 matcher. Ett motdrag mot tät defensiv är såklart skickligare spelare som hittar vägar runt tajt defensiv. Men det kräver mer klöver och det är alltid dyrare att satsa på högre kvalitet och SHL klubbar har idag rätt jämn ekonomi. Svårt att köpa sig till framgång. Idag har klubbarna en spelidé och använder tillgänglig ekonomi för att komponera laget runt denna.
Ett annat sätt är fortsatt stegvis utveckling av taktik och träning för att hitta motdrag, vilket är det som sker idag och är en långsam process. Vem blir nästa Rönken att revolutionera taktik liksom 1-3-1 gjorde på sin tid. Stegvis utveckling ger förutsättningar för att då och då ta qvantumhopp.
Ett annat sätt skulle kunna vara något som jag framfört tidigare och det är större målburar.

Nu ids jag inte skriva mer men detta är ju ett intressant ämne.