Luleå HF

Sven.Savage: Jag försvarar väl honom för jag tycker Bulans ledarstil är gammeldags och det ska bara köras på. I inside Luleå ser man att dom inte kommer överens.

Han kan mycket väl ljugit när han kom till Luleå men man vet inte hur hårt han belastat knät innan. Jag tyckte det var anmärkningsvärt att han matchades in med att spela mest av alla forwards direkt utan att knappt fått en träning med laget. Han hade tränat med Nacka i div2 innan han skrev på. Sen kom det väl fram att han spelade sista matcherna med spricka i knäskålen. Jag vet inte om läkarna i Stockholm har bättre syn kanske för läkarna i Luleå såg inte att han var skadad och kan inte vara med. Där kanske förtroendet för ”läkarteamet” i luleå sviktat?

Svenska klubbar är dåliga på resurser och individanpassningen. Alla ska köra lika mycket och lika hårt inställningen. Alla ska vara med. Allt handlar ju i slutändan om ekonomi men har du en spelare som tjänar 500 000kr/månaden ska du ju ha råd att ha fysio på heltid med bra utbildning för 40 000kr/månad och läkare för 80 000kr/månaden som kan individanpassa skadade spelares behov.

Men han tränar väl med kända fystränaren Egorov i Stockholm. Efter så många år borta från Sverige är det kanske inte lika kul att träna med laget på sommaren. Spelare är ju kända för att komma tillbaka i god fysisk form där ifrån. Jag antar att Luleå bad Mario komma upp och göra vissa tester under sommaren för att kolla till status på han.

Om en junior var så dryg som du säger skulle man skicka hem honom. Men det är ju relationer som slits sönder med tiden. Spelare vill inte lyssna, istiden är för liten, sover dåligt osv. Det brukar sluta med att spelaren inte får/vill vara med och flyttar hem eller någon annanstans. Ingen mår bra av att tvinga någon.

Men BIK skulle inte ha råd att låta en spelare i klubben sitta hemma med 200 000kr/månaden. Ingen har ens varit i närheten av en sån månadslön och marknadssidan sliter som tusan för att få in varenda krona. Bik hade en dyr spelare i laget förra säsongen som satt på läktaren många matcher pga dålig attityd osv.

Dynamiten: Kloka tankar av dig, Dynamit. Visst borde det medicinska/fysiologiska stödet vara betydligt bättre och nog är det dålig ekonomi att lägga så begränsade resurser där, jämfört med vad det kostar att rekrytera och avlöna spelare.

Tror att de flesta, och kanske alla elitklubbar sköter detta dåligt. T ex har ett lag 13 mil söder om oss en distriktsläkare som primärt står för alla medicinska bedömningar och av hennes uttalanden under åren förstår man att hon inte hänger med speciellt.

I första hand behöver de en skicklig ortoped och de har väl de flesta men denne är nog skicklig på normalortopedi även om de som haft uppdrag i många år säkert skaffat sig bra erfarenhet. Men skulle gissa att det som behövs borde vara en subspecialist i form av en ortopedkirurg med speciell kunskap för elithockey. Gissar att man i NHL har sådana, plus ett snabbt fungerande kontaktnät till specialister för det ena eller andra.

Luleå hade ju under ett antal år Yelverton Tegnér som hade specialintresse och gjorde imponerande insatser vad det gäller hjärnskador och våld mot huvud.

Överlag dock ska det kanske inte väntas så komplicerade medicinska ställningstaganden ens i elithockey, men när det gäller Mario Kempe har det uppenbarligen varit svårare än vanligt.

I efterhand fick han nog sprickan i knäskålen den 5 januari mot Timrå. Efter det var han ju borta de flesta matcherna i januari, eller klev av när han spelade. 7 februari blev den sista matchen, mot HV och man blev överraskad av att Bulan böt in Kempe så mycket den matchen, trots att vi alla såg att Kempe haltade av isen efter bytena.

Efter matchen blev det förstås rejält uppmärksammat av media som undrade varför kempe spelade. Kempe svarade ”När tränaren signalerar att jag ska bytas in, går jag in” medan Bulan svarade att ”När spelare säger att de kan spela, spelar jag dem”.

Var ju tydligt för alla att något då var rejält fel där. Fick uppfattningen att Kempe påstått att han var OK och kunde spela och att Bulan var ute efter att bevisa att det inte var sant.

En fraktur på en knäskål borde förstås upptäckas redan genom en enkel slätröntgen. Varför skedde det inte i Luleå redan, utan först i Stockholm 17 februari? Här har vi inte alla detaljer och kanske har Kempes medverkan haft betydelse, men helt klart håller jag med dig där: Luleås medicinska stöd borde definitivt ha diagnostiserat problemet mycket tidigare, att de inte gjorde det kan inte ursäktas.

Nåja. Personligen var jag på Kempes sida hela tiden från november 2022 till november 2023. Det var en chansning att ta in honom från början, men läget var svårt och många shl-klubbar var beredda att chansa på honom. Luleå slängde in mest pengar och fick honom. Men chansningen misslyckades.

När SHL-säsongen 2023 inleddes blev det dock lyckat. Kempe var OK medicinskt och spelade bra, blev en tillgång och levererade för Luleå Hockey. Fick också chans i Karjala och lyckades utmärkt.

Där och då såg det ut som att det skulle lösa sig på ett acceptabelt sätt. OK för att det hade varit nästan två år av problem för Kempe, men han kan knappast lasta Luleå Hockey för allt det. Å andra sidan visste han att han fått 1.5 miljon i signing bonus samt därefter mer än 400 000 i månadslön. Och även om försäkringar till viss del täckte kostnader hade det kostat Luleå Hockey enorma pengar. Det påstås att Kempe var SHL:s bäst betalda spelare. Och under hela nio månader hade han i princip inte levererat nästan något.

Men nu hade det ordnat sig och Kempe var fit for fight igen. Någon stjärna har han aldrig varit, knappast tillhört de bästa hundra spelarna i Sverige, men en duktig spelare och allt talade för att han kunde ha några ytterligare goda år framför sig.

Han hade ju fått ett monsterkontrakt för första året, samt ett mer ”normalt” för andra året på runt 200 000 i månaden. Visserligen en chansning, men också med den viktiga ingrediensen att han inte hade någon out-klausul, vilket innebar att även om det skulle skita sig första året borde han vara OK och leverera andra året.

Och så skulle det bli alltså. Kempe hade ett halvt år kvar på kontraktet, och nu skulle han leverera vilket innebar att Luleå till slut skulle få tillbaka för de extrema pengar de lagt ut för Kempe.

Bara att gilla läget.

Men inte för Kempes halvgangster till agent, Pilco, och troligen var det han som övertalade Kempe. Som Luleås spelare drog han väl in runt 100 000 netto i månaden. Skulle han få ett kontrakt i Schweiz kunde det bli kanske 200 000 – 300 000 till. Plus kanske en härlig signing bonus också.

Bara månader kvar innan transferstop i hockeyländerna, många lag desperata efter förstärkningar och mycket få spelare på marknaden. Här var ett ypperligt läge för ett ekonomiskt fint kontrakt.

Men han hade ju ingen out-klausul? Hade fått en extrem ersättning bl a för att han avstått från sådan. Så, vad göra?

Nu vet vi vad de kom fram till. Kempe skulle ge fan i att anstränga sig i matcherna. För att få Luleå att släppa honom, trots kontrakt. När Luleå förstod de jobbade de förtvivlat för att få honom att ändra sig, men Kempe vägrade. Han ville spela hockey, sa han, men vill inte göra det i Luleå för att han ”inte trivdes i staden”. Påstår han, som större delen av sin karriär spelat för lag i ryska, vitryska och AHL-hålor!

Du har säkert rätt, Dynamit, i att Luleå Hockey borde ha hanterat Kempe bättre medicinskt redan från början. Kanske Kempe delvis har bidragit till att det blev så.

Men vattnet har runnit under broarna och det är bara att gilla läget.

Fram till Kempes och Kempes agents agerande från november 2023. Han kunde ha spelat av de sista fem månaderna av kontraktet. Men bestämde sig för att skita i det.

Det är inte OK.