NuMo

Chamez:

Första försäsongsmatchen. Visst det vore trevligt att se positiva intentioner att spelsystemet går in osv. men det viktigaste i en försäsongsmatch är att lära sig vilken spelare som har vilken siffra på ryggen så att man slipper fundera på det när säsongen börjar.

Costanza:

Vill bara säga det här en gång. Du får gilla vem du vill, eller gilla vad du vill. men det här är i första hand ett hockeyforum med bredden att prata om alldagliga saker.

Vill du prata om hur mycket du gillar Putin eller andra envåldshärskare så finns det anpassade forum för det på andra ställen på internet.

Hoppas vi är överens om att du har full frihet att uttrycka din åsikt på andra mer lämpliga ställen. Ställen där du antagligen får medhåll.

Det här är inte platsen.

Bad_Brett:

Själv tycker jag att de flesta lagen som har varit i "Elitserien" är klassiska elitlag. Så otroligt många lag finns ju inte att välja ifrån. De flesta har varit med i evigheter.

Däremot har vi en del lag det senaste decenniet som dykt upp och gjort fantastiskt ifrån sig. Nästan som om de har varit dopade. Då menar jag inte dopade bokstavligen, men de har verkligen överträffat allt man kan förvänta sig om man skall gå efter epitetet klassiska lag. Nästan så man tycker att de inte varit värda det. Men trots deras bedrifter så blir de inte klassiska lag i mina ögon. Men de kan såklart bli.

Sen kommer vi till klassiska lag som byggt en identifikation med sina fantastiska eror. Däribland finns det flera och för mig är de berättigade till det de flesta eftersom de trots allt har haft säsonger som tangerar vad de lyckades med under sina stora år. Sina eror. Brynäs må väl ha haft en av de bästa erorna och det är inte konstigt att man identifierar sig med det. Identifikationen skapar dock naturligt en hybris på något sätt.

MoDo hade ju en otrolig era när vi inte vann något. (Men vi var i flera finaler och oftast gick vi långt i slutspelet. Man skapade juniorer som blev världssensationer vilket fortfarande ekar som vår identifikation. Nog blev det lite hybris i den personliga identiteten. Vi är ju inte i närheten av den diamantfabriken längre, men innerst inne så låtsas vi som att vi fortfarande är berättigade till det epitetet.

Ett lags supportrar är nog ganska oberörda av andra lags supportrar åsikt om deras känsla av identitet. det är ju det som håller dem samman.