Pätr

Spekulationerna kring nästa säsongs lag är många, vilket knappast är förvånande med tanke på alla utgående kontrakt och de elaka rykten som figurerat i medierna sedan i höstas fram till idag. Om man försöker sig på en sammanställning av allt spekulerande angående Timrås framtida lag får man något som närmast kan liknas vid Dante Alighieris Divina Commedia (Den Himmelska Komedin), där timråsupportern, och i vissas ögon gnällspiken, Laken utgör den högsta himmelsfären medan Aftonbladets Thomas Ros återfinns i nere i Helvetets nionde krets. Om han sedan intar rollen som Judas eller Satan låter jag emellertid vara osagt.

Ros övertygelse är utan tvekan att Timrå kommer att slås i spillror efter denna säsong, att den flykt på etablerade spelare som började inför den här säsongen ska fortgå och att Timrå så småningom kommer förvandlas till den anonyma skaran med överskottsspelare de var inför elitseriecomebacken. På andra sidan finner vi supportrarna som hoppas innerligt att de etablerade spelarna, lagets stjärnor, ska förlänga sina kontrakt.

Vem/vilka kommer då att få rätt? Tyvärr befarar jag att Thomas Ros har i alla fall delvis rätt. Jag har svårt att se att spelare som Lethonen, Pyörälä och Wandell kommer att fortsätta i Timrå. Jag är dessutom tveksam till om Johan Andersson och Magnus Pääjärvi-Svensson har någon framtid i klubben. Givetvis vill Timrå behålla dessa spelare, men onda rykten gör gällande att penningstinna klubbar jagar deras namnteckningar, och i sådana budgivningar kan inte Timrå vara med, det är Thomas Johanssons egna ord.

Så, spelare kommer att försvinna, det är helt klart. Frågan är då, vilka blir kvar. Min känsla är att följande stannar i Timrå:

G Magnus Åkerlund                 

 D Sebastian Erixon  

 D Eric Moe 

 D Tomas Skogs

 D Pär Styf

F Erik Andersson  

 F Anton Axelsson

 F Håkan Bogg  

 F Anton Lander  

 F Timo Pärssinen 

 F Jesper Samuelsson   

 F Oscar Sundh 

 F Björn Svensson 

 F Petr Tenkrat    

En målvakt, fyra backar och nio forwards med andra ord. Detta grundas främst på Linkans uttalande om att man vill behålla så mycket som möjligt av den befintliga truppen.

Angående nyförvärv tror och hoppas jag att Åkerlund kommer bli nummer ett nästa vinter, annat vore nästan tjänstefel i mina ögon. Angående backsidan kan möjligen Robin Jonsson erbjudas nytt kontrakt, men han känns för mig som ett osäkert kort. Kapaciteten finns där, det har han visat tidigare, men den här säsongen har inte mycket stämt. Om han försvinner vill jag se att två etablerade backar värvas, varav en med offensiva kvalitéer och en utpräglat defensiv stöttepelare. Därutöver skulle det vara intressant att se Borås Mats Hansson ta på sig timrådressen igen. Jag har sett honom i några allsvenska matcher och jag tycker mig se en spelare som utvecklats en hel del efter året i Finland och tiden i Allsvenskan. Vidare så har Sean-Michel Sunnqvist gjort några lyckade inhopp i Timrå i år, kanske har han imponerat tillräckligt för att erbjudas kontrakt.

På forwardsfronten behövs etablerade värvningar, och främst en center som kan bära upp en förstakedja. Här tror jag att svaret är Pekka Saarenheimo, då det verkar osannolikt att Skellefteå eller Luleå ska kunna ge ett bättre bud då de förhandlar med Dimitrakos respektive Bartecko. Villa som tar de övriga platserna har jag ingen känsla för, men om man får önska (med någorlunda realism) säger jag Niklas Nordgren och Fredrik Warg.

Det är ärligt talat svårt att hitta minsta ljusglimt i mörkret. För närvarande tycks total dekadens råda, och jag kan skönja en övergripande tragik som inte kan beskrivas som annat än skrattretande. Av någon anledning får jag känslan, fråga mig inte hur, av att allt och alla inom föreningen står med händerna i fickorna och väntar på att någon annan ska ta initiativet.

Tyvärr, fastän vi passerat vintersolståndet står solen i nadir, om man ska vara bildlig.

Hursomhelst, det finns i alla fall ett flackande litet ljus kvar i den mörkaste av nätter. Timrå har fortfarande allt i egna händer. Man har tre lag bakom sig i tabellen, och därtill en match mindre spelad än två av dem. Visst, det är inte stor poängmarginal ned, men faktum kvarstår: För att undvika kvalserien räcker det med att Timrå plockar fler poäng än DIF och Södertälje. Förhoppningsvis lyckas man med det.

Som om inte pågående säsong vore nog att gräma sig över så dyker det också, med jämna mellanrum upp obehagliga rykten om en inte alltför avlägsen framtid - nämligen den kommande säsongen. Någon gång i höstas skrev Thomas Ros i sin blogg om ett rykte som placerar Fredrik Hynning i LHC nästa säsong. Jag vill lova att han skrev varje ord med njutning. Och så sent som idag var samme Ros med och avslöjade att även Mika Pyörälä tycks vara förlorad för Timrå.

Som om inte det vore nog med eländet står Timrå med en hel hop av utgående kontrakt. Inte heller det har undgått Aftonbladet, och antagligen sålde man ett par lösnummer extra här i regionen när man tryckte upp stora, svarta rubriker om en hotande spelarflykt. Att det sedan ser likadant ut för i stort sett varenda seriekonkurrent, och att en sådan situation är mer en regel än ett undantag i dagens elithockey, framgick av någon underlig anledning först när man läste innantill...

Nåväl. En ny säsong kommer snart att stå för dörren, och om inget oförutsett inträffar kommer sportcheferna i Timrå få en hel del att göra fram till dess. Det mesta tyder på att flera namnkunniga spelare försvinner, och dessa måste givetvis ersättas på ett eller annat sätt. Hade den en gång helgonförklarade Nubben suttit kvar som sportchef hade jag lugnt lutat mig tillbaka. På något sätt lyckades han i stort sett alltid göra intressanta värvningar, och ställa ett slagkraftigt lag på banan vid säsongsstarten.

Jag hyser inte lika stor tillit till våra nuvarande sportchefer. Hittills har de inte gjort ett särskilt övertygande jobb. I månader har jakten på en back pågått, men medan andra lag har värvat försvarsspelare har Linkan och Robban mest kikat runt på marknaden och slängt sig med fraser som att "ingen är direkt aktuell". 

Nej, de har verkligen inte övertygat mig om sin kompetens, men jag är inte säker på att det bara är de som ska lastas för att nyförvärven har uteblivit. När jag läser vad som skrivs i tidningarna får jag känslan av att Thomas Johansson har minst ett finger med i spelet, och att samme man håller så hårt i slantarna att det antagligen är ganska svårt för sportcheferna att knyta till sig spelare.

Men till nästa säsong måste man i vilket fall värva spelare, om man inte vill stå utan lag, och det tror jag knappast man är intresserade av. Frågan är bara vilka spelare som ska värvas. Jag skulle kunna tänka mig att det finns fler än en supporter som drömmer om namn som Niklas Nordgren, Petri Kontiola och Sanny Lindström. Jag tillhör en av dem, men jag befarar att allt kommer att stanna vid en dröm. Plånboken verkar förvånansvärt tom, och det brukar dessutom vara problematiskt att locka etablerade spelare till ett lag som kämpar i seriens nedre regioner. Jag minns att Nubben berättade om en tid när Timrå fick ta de spelare som andra klubbar ratat. De är inte tillbaka där ännu, men trenden talar tyvärr om att de är på väg dit.  

Risken är nog att de tunga namnen kommer att utebli under Silly Season, fast det behöver inte nödvändigtvis vara av ondo. Nej, jag försöker att vara optimist och se ljusglimtar, och jag tycker mig kunna skönja några även nu.

Om man tar en titt på elitserietabellen så ser man att SAIK, Luleå och Brynäs smugit sig in bland de fyra peningstinna lagen, och i alla fall de två förstnämnda är med och krigar i toppen. Detta fastän de knappast har några imponerande trupper. Skellefteå var ju faktiskt riktigt utdömda inför säsongen. Dimitrakos, en halvgrek, vad ska han tillföra, var det nog en och annan som frågade sig inför säsongstarten. Nu vet vi - massor skulle det visa sig. Ungefär detsamma gäller med Luleå. Laget har ett par klasspelare, men i övrigt är truppen ganska anonym. Ändå lyckas man långt över förväntan.

Samtidigt ser vi upphaussade lag som underpresterar något fruktansvärt. Södertälje var tippade högt av många experter inför säsongen, men nu ligger man på delad sistaplats och tilltänkte skyttekungen Hannes Hyvönen har lämnat kringelstan. Modo har inte heller infriat förväntningarna. När jag läste deras egen tidning innan serien börjat blev jag övertygad om att de skulle kunna vara med och kämpa om guldet. Nu, med mer än halva serien spelad, är de allmänt ansedda som det främsta av krislag. Förvånande.

Kanske spelar inte namnen som står på ryggen så stor roll trots allt. Det viktiga verkar snarare vara att värva spelare med rätt inställning och egenskaper. Därför gräver jag inte ned mig över att vi troligen kommer att få se en Silly Season utan bomber som ger eko i hockeysverige. Istället väljer jag att vara full av förhoppning. Valeri Krykov var ingen värvning jag höjde på ögonbrynen åt, inte heller Kent Manderville eller Anton Strålman, men det de presterade på isen var däremot uppseendeväckande.

Nej, inför nästa säsong kommer Timrå antagligen ha en trupp med betydligt mindre av forna dagars stjärnglans, men det behöver inte betyda att det blir en usel säsong. Ett gammalt uttryck säger att motivation slår klass, och det är knappast någon klyscha.

Är det egentligen så mycket att bry sig om, det som står på papperet? Tidigare tyckte jag det, men numera är jag mer tveksam. Tack och lov så ska det spelas om poängen och det är på isen det avgörs. Inte på papperet.

Tack och Gott nytt år! 

Någon hockeyexpert har jag aldrig varit, och jag kommer aldrig att bli det heller, men det finns ett uttryck som heter att även en blind höna kan hitta ett korn.

Att Timrå slirar i tabellen är knappast någon nyhet för någon härinne, och knappast är det många som motsäger att det finns brister i den befintliga spelartruppen. Ska sanningen fram har Timrå inte haft en riktig förstecenter på hela säsongen. Visserligen gjorde Wandell en formidabel insats under sin tid i klubben och överträffade alla förväntningar. För få hade nog i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att den oprövade Wandell på några månader skulle förvandlas från talangfull doldis till landslagsaktuell och senare NHL-proffs. Nej, Wandell har varit ett av få riktiga utropstecken i Timrå i vinter, och fastän det bara verkar bli en halv säsong i den rödvita dress för honom har han gett oss fans något att minnas och bidragit till de framgångar klubben har firat (trots allt har det inte bara varit mörker i vintervärlden).

Därtill inledde Timrå säsongen med en aningen tunn backsida, som i alla fall jag hade vissa farhågor kring. Att fylla en åttamannauppsättning med tre stycken oprövade förmågor var väl magstarkt i mina ögon. Nu ska i och för sig tilläggas att både Moe och Erixon varit mycket bra i vinter, men liksom fallet Wandell får det ses som lite av en lyckträff. Nog för att båda var och är stora talanger, men jag tycker att det är fruktansvärt nonchalant att blint lita på att de ska blomma ut och ta betydligt mer ansvar än man kan förvänta sig av dem. Hade oturen varit framme hade Timrå haft tre Dennis Persson-fall istället. Otrevlig tanke, det där.

Nu skriks det efter värvningar från både höger och vänster. Läser man inläggen i gästboken kan man konstatera att de flesta verkar överens om att man dels behöver en förstecenter, dels en eller två habila backar med goda, defensiva egenskaper. Jag hoppas och tror att även klubbledningen är medvetna om dessa brister, om man ska tro vad man läser i tidningarna har de i vilket kommit till den insikten. Tyvärr verkar jakten på nyförvärv gå dåligt och Linkans standardkommentarer varierar mellan "vi jobbar inte på något särskilt namn" och "i dagsläget är ingen aktuell".

Vad beror detta på? Inkompetens och dumsnålhet kan man tänka, eller kan det vara så enkelt att det inte finns spelare på marknaden? Jag tror att det är en kombination. Visst, marknaden tycks vara begränsad, men glöm inte att vi lever i en värld där pengar spelar en oerhört viktig roll. Är man beredd att betala så finns det också spelare att värva.

Eller hur bar sig Nubben åt när han under den magra säsongen som följde NHL-lockouten lyckades värva rutinerade Marko Jantunen och Pavel Rosa? Detaljerna känner jag inte till, men man behöver inte vara Einstein för att förstå att han fick betala ordentligt med pengar för att få dessa spelare till klubben under några månader. Förvisso missade Timrå slutspelet det året, men det blev åtminstone inte spel i kvalserien, tack och lov!

Hursomhelst, till poängen: Jag misstror inte Linkan när han säger att marknaden är begränsad, men har man sett över möjligheten att låna spelare? I dagsläget finns det klubbar i Finland som ser ut att missa slutspelet, någon av dessa kanske skulle kunna tänka sig att låna ut en av sina mer tongivande spelare mot en rimlig ersättning. Dessutom finns det topplag som redan mer eller mindre säkrat slutspelsplatsen.

För närvarande leder JYP ligan. Klubben har en bred trupp och på backsidan finns en gammal Timråbekanting, nämligen Kalle Koskinen. Han utgör den spelartyp som Timrå förnärvarande saknar, och jag är säker på att han skulle kunna bidra med mycket. Sedan är det kanske inte världens sexigaste nyförvärv, som slår ned som en bomb i hockeysverige. Men hellre tråkige Kalle K än att övertala Avril Lavigne att göra come back på hockeyplanen (även om det skulle ge eko i hela hockeyvärlden).

Tänka sig, mitt första blogginlägg. Jag som tidigare fällt kommentarer som att bloggandet har blivit ett vanligare fritidsnöje än onani...

Till sist skulle jag vilja citera en känd svensk bloggare (och det är inte Blondinbella). Med Linkan i åtanke:

"Lycka till med allt, men du kommer att få leta."

- Plura Jonsson