Det här inträffade någon gång kring 1980. Det är OS eller VM och matchen mot Kanada har just börjat då det ringer på dörren. Kompisen går förargat och öppnar. Vem i helvete är det som ringer på dörren mitt i matchen?
– Gou Dag, vi are from jesu kristi körka siste dagers helige!
– Jaså? Kom in fort och stäng dörren efter er. Sätt er i soffan och känn er som hemma.
– Vi have ett budskap for dig.
– Nej det har ni inte. Ni skall sitta i soffan och bara vara tysta. Vi tittar på matchen.
– Oooh, dä are hockey.
– Ni skulle vara tysta om ni skall vara här. Vill ni ha en pilsner förresten?
– No thanks, vi shall go videre.
– Det skall ni inte alls det. Är det något folk ogillar här, så är det att bli störda av sådana som ni när det är match. Skall ni ha en pilsner eller? Ni hinner säkert rädda några själar när matchen är slut.
– Well…thanks.
Sedan satt dom där och kollade på matchen och sa inte flaska. Frågan är om inte min polare räddade dom från ett kok stryk. Österängen på slutet av 70-talet och början av 80-talet var inte att leka med och folk blev misshandlade för mindre bagateller än det här. Dessutom var dom ju provokativt klädda. Vattenkammade med vit skjorta, slips och kostym, direkta ämnen som kronofogdesassistenter.
Råkade väl på dessa mormoner någon mer gång på 80-talet, men sedan synes dom försvunnit i tomma intet eller så har de lagt ner sin mission.
MOBILT
· 
· 
Jag brukar säga:
Men gud vad intressant. Kan ni vänta lite, jag ska bara gå och..
Sen stänger jag dörren, låser och går och fortsätter med det jag nu gjorde innan de ringde på.
Har gått i skolan med barn till JV. Stackars dem. Fick göra bollar när vi gjorde julpyssel. Fick inte umgås utanför kretsen. Fick lära sig att alla som inte var JV var onda och djävulens undersåtar.
Erik dog i 6:an för att föräldrarna vägrade blodtransfusion. I klass 4-6 blev han allt sjukare och på slutet var han bara ett kolli.
Svårt att se något gott i en sådan sekt.