1150x200-modo-header2-kopiera.webp

MoDo Hockey

506675 inlägg · 4103 ämnen

Inlägg #1382749

Sv: RE-building the future 2011/2012
Olle: Alla spelare har ju inte mentaliteten som krävs för att ta läroåret i AHL på rätt sätt. Dick har ju tidigare försökt men vantrivdes så pass att han mer eller mindre satte hela sin NHL-karriär på spel när han helt sonika packade väskorna och åkte hem och struntade i allt.

Det största steget för dessa europeiska spelarna att ta är det mentala, har man inte det från början så blir det tufft att lära sig till det i AHL.

Finns mängder av spelare som harvar år efter år i AHL och ECHL med tanken på att lyckas och sedemera bli uppplockad till någon NHL-lag. Har dom rätt attityd eller är det så att dom är nöjda med att spela i AHL? Vill dom inte framåt i sina karriärer?

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så tror jag personligen att dessa så kallade supertalanger (i yngre år) har svårt med det faktum att dom inte glänser och är bäst bland bättre spelare och på högre nivåer.

Dessa spelare är vana sedan barnsben att alltid göra mycket mål, slå snygga passningar och vara bland de bästa på planen vid varje match. Kommer man sedan upp ett snäpp och inte få känna denna framgång utan att man hela tiden får jobba i uppförsbacke så krävs det att man har rätt attityd och psyke för att komma vidare.

En del spelare nöjer sig också med att vara bland de bättre spelarna i lägre ligor för att själv må bra inombords och vara tillfreds med familjesituationen. Jörgen Jönsson är väl ett lysande exempel på detta.

För mig så ter det sig inget konstigare att en transatlant kan vara nöjd med att spela i AHL år efter år än att en svensk gör det i Elitserien, dessutom är pengarna bättre här hemma än i AHL.
Kommentera

Svarskommentarer

Sv: RE-building the future 2011/2012
qwertas: Allt behöver inte vara så enkelriktat.

Om Axelsson har starkt eller svagt psyke går inte att avgöra av det faktum att han avbröt sin NHL-karriär i AHL och i stället valde ett för honom trevligare/bättre alternativ.


Det kan ju faktiskt vara ett karaktärsdrag som visar att han har ett starkt psyke. Killen gör som han själv vill och är beredd att ta konsekvenserna av det.

Kanske för att han känner sig själv och sin egen kapacitet t.ex. Att ha en god realistisk självkännedom tyder på starkt psyke.

Att välja nej till NHL eller AHL innebär inte att man har svagt psyke. Ej heller att man har dålig attityd. En människas/spelares attityd bestäms inte av hur mycket man klarar av att otrivas med en situation. (Om nu AHL är helvetet på jorden så skulle ju de som harvar där år ut och år in utan att ta sig någon annanstans ha en bra attityd.)

Att trivas och känna sig tillfredsställd är väl själva grundstenen för att nå framgång så därför skulle förmågan att bryta mönster, mot andras bestämda uppfattning, kunna vara ett karaktärsdrag som signalerar ett starkt psyke.


Jag känner inte karln och vet inte vilka värderingar han står för. Men om målet är att nå NHL så återstår det ju att se om han gjorde rätt. Eller rättare sagt. Det återstår att se om han ångrar sina val eller inte. Potential för att spela i NHL verkar han ju ha. Han har efter att ha testat bestämt sig för att välja bort AHL. Han har nu valt att välja bort Färjestad och i stället har han valt Modo.

Det kan vara en tydlig personlig strategi utefter rådande omständigheter styrt av egen personlig övertygelse och självkännedom. Vad vet vi?
Kommentera

Sv: RE-building the future 2011/2012
qwertas: Jag tror inte att det finns många NHL-coacher som ser det som ett steg FRAMÅT i spelarens karriär, att sticka från farmarlaget för att ta ett "mellanår" i Elitserien, möjligtvis om spelaren i fråga är väldigt ung.

Klart som fan att dom har rätt attityd om dom "harvar" i AHL om man jämför det med att börja lipa och boka flygbiljetter till Sverige igen. I NHL spelar världens bästa hockeyspelare, svenska spelare utgör bara en liten klick av denna lyckliga skara. Att Axelsson ska spela NHL-hockey är nog långt ifrån lika självklart som vissa här inne verkar tro.

Har man inte den där attityden som du pratar om, dvs. att rätta sig i ledet och acceptera att man inte är lagets enda stjärna, då får man nog ställa in sig på att ständigt ha resväskan färdigpackad och redo för att sticka varthän man får bäst betalt.

Som jag skrev tidigare, det är närmare till Detroit från Grand Rapids än från övik. Det borde vara mer inspirerande att se lagkamrater få chansen i NHL från dag till dag än att spela i ett bottenlag i svenska elitserien.
Kommentera