MoDo Hockey

Bragd-Birger:

Jag har helt enkelt inte upplevt samma saker som du. Visst, när någon ska säga någonting positivt om Svergie så drar man upp saker som bra sjukvård osv., men generellt sett känns det mest eftersträvansvärda man kan göra, åtminstone bland yngre människor, är att lämna landet för att jobba/studera i USA eller Australien.

Vi ska ju komma ihåg att det är ju inte direkt så att dessa människor känner till Sverige utan och innan och därför törstar efter nya upplevelser. De flesta ungdomar idag har väldigt dålig koll på såväl svensk historia som svensk geografi. Hur många har sett midnattssolen? Hur många har vandrat i fjällen? Hur många har sett en älg i det fria? Jag har hört personer berätta hur de åkte flera varv runt jorden, innan de insåg att de faktiskt hade sett väldigt lite av sitt eget land.

Det är som natt och dag jämfört med USA, där varenda kotte kan rada upp landets presidenter i kronologisk ordning, men i regel har väldigt dålig koll på andra kulturer.

Och handen på hjärtat: Hur ofta har man inte hört människor utbrista något i stil med "Fan vad skönt det vore att sticka ifrån det här landet och slippa det här vinterslasket som pågår halva året". Man fokuserar på det negativa, istället för att prata om vilka underbara skidturer vi kan ta på vintern.

Dessutom är det i princip en regel att allting som slår igenom i USA kommer till Sverige 2-3 år senare. Det är uppenbart att väldigt många ser upp till detta land, trots att det egentligen är moraliskt förkastligt. Det är tydligt att vi känner att vi inte duger som vi är.

Bad_Brett: Skön diskussion, allt igångtriggat av att Djurgården tänker skippa nationalsången innan match. Misstänker att vi snart får tillsägelse för forumockupation.

Ja, se ungdomen. Rörlig, uppvuxen i en globaliserad värld och sugen på att ta del av de möjligheter som de via nätet fått sig till livs. Svårt att göra något åt. I a f om vi pratar på nivån spela nationalsången oftare, eller dra med dom upp till fjällen. Det krävs lite mer än så. Jobb, t ex. Men i den mån det finns sådana är dom ofta av temporär natur. 'Flexibilitet på arbetsmarknaden', brukar det visst kallas. Och när man nu kan krävas flytta från Arvidsjaur till Malmö efter en kort tids arbetslöshet för någon projektanställning...varför stanna där?

Sen har du rätt i amerikaniseringsproblemet, om man nu ser det som ett problem. Jag tycker att det är trist och, absolut, fördummande. 'Va, måste inte polisen varna om att man har rätt att tiga, och att allt man säger kommer att användas i, öh...court of law?'. 'Varför har inte jag blivit selectad för jurytjänst?' osv. Pinsamt, men det är väl återigen en baksida av att vi har en stor kulturell öppenhet. Tyvärr för enkelriktad åt USA till.
Men om vi hade det som i Tyskland eller Italien, och dubbade alla filmer eller kraftigt begränsade andelen utländskt som visades på TV:n, så...vore Sverige något annat.

Men det finns ju paradoxer i den här kulturella identiteten, eller patriotismen om man så vill. I Sverige är det ofta samma krafter som vill begränsa invandringen som samtidigt vill stärka den nationella identiteten. Tittar man på USA då, som är ett utmärkt exempel på den mer extrema patriotskalan, har dom samtidigt en extrem invandring. Eller snarare - hela landet består av invandrare och nybyggare. Folk slåss om dom där green-cardsen. Ja, även svenskar. Tacka Hollywood för det.
Att man där behöver - eller tycker sig behöva - en stark, lättåtkomlig gemensam och samlande identitet är knappast förvånande. Om man sedan tycker att den är särskilt aptitlig och sund är väl en annan femma (och en annan diskussion).

Hursom, nu börjar det bli långt och med många fronter. Back to basics. Jag tycker att det känns fånigt att gå med en tröja som det står 'Sverige!' på, undantaget om jag ska på landskamp. Jag tycker nationalsången på en hockeymatch mellan Timrå och Modo är skitfånigt. Jag gillar vår - ytligt sätt - transparenta nationella identitet. Jag gillar också allt det som gör Sverige unikt, och de märkligheter i det här landet som vi tar för givna.
Jag gillar också att gnälla på Sverige, inte minst det faktum att vi har patetiskt korta somrar (tack och lov har vi långa hockeysäsonger, vilket kompenserar en hel del).
Jag gillar däremot inte att vi blivit sossemoderater allihop, och att vi i takt med klyftornas ökande i sedvanlig ordning pissar på dom längst ner. Inte minst är det osmakligt hur dom längst ner också i så hög grad nu pissar på varann, ivrigt påhejade av en alltmer ängslig medelklass och handlingsförlamade politiker. Men: d e t är verkligen en helt annan diskussion.