Huge: Jämför du antalet målchanser så var det oerhört många fler målchanser i matcherna mellan SAIK och AIK jämfört med båda matcherna som spelats i finalen. Brynäs hade två kvalificerade målchanser i första perioden uppe i Skellefteå (och gjorde två mål), vilket är betydligt färre än AIK skapade i någon enda match. SAIK skapade förvisso många chanser, men det var ändå långt ifrån så många som de haft i tidigare serier. Kort sagt så kan du knappast snacka bort att det är oerhört mycket färre målchanser åt båda hållen här. Sedan kan man som supporter av det vinnande laget säkerligen tycka om det faktum, men för en utomstående så är finalserien verkligen en besvikelse.
Jo, SAIK ser väldigt slitna ut. Jimmie Ericsson verkar inte kunna åka skridskor som han gjorde mot AIK. Holloway ser sliten ut. Goren kunde inte spela alls. Jag såg ingenting av Jocke Lindström. Egentligen är det bara Bellemare som jag tycker kommer upp i normal klass av SAIKs normalt sett duktiga forwards. (Möller tycker jag aldrig har varit särskilt bra och han räknar jag inte in där.)
Veckans hetaste skribenter
9.50
MOBILT
· 
· 
Förmodligen.
Dom flesta tycker nog att första matchen var minst lika underhållande som nån av semifinalerna, fullt naturligt att gårdagens match blev lite mer tillknäppt när SAIK var alldeles för ivriga och överambitiösa på hemmaplan och nu tvingades prioritera defensiven lite mer.
Iom att lagen är så pass lika i spelsätt så tar man ofta ut varandra, där har isf lag som Modo och AIK lättare att bjuda på en kanske lite roligare och svängigare hockey när man möter mer offensiva lag.
Lägg till att spelarna börjar bli rätt så slitna och att det självfallet påverkar kvaliteten. Visst, det kan ju bli roliga matcher när båda lagens spelare är trötta och det blir mer svängig hockey men jag föredrar isf lite mer tillknäppt och genomtänkt hockey så länge det skapas chanser och spelet inte blir alltför defensivt, vilket jag tycker präglade gårdagens match.