Bad_Brett: När det gäller spelare så handlar det såklart väldigt mycket om hur de är som personer. Det som är väldigt tydligt är ju att det är svårt att generalisera (och trots det så gör vi det konstant). Döme togs emot med stora famnen trots att han inte var här särskilt länge. Kuusela tycks fortfarande vara drömförvärvet för många supportrar och han var väl inte ens här en halv säsong? Själv älskade jag Hinotes inställning och hur han kunde ta fighten med Chara trots att han visste att han skulle gå dyngspö!
Den bästa backen som jag sett i Modo-dress (Aucoin) körde extraträningar frivilligt med klubbens bästa juniorbackar. Horava var på sin tid tydligen lite av en pappa för många yngre spelare. För andra som Dick Axelsson eller Krizan var det nog snarare så att man drog en lättnadens suck när de åkte.
Jag tycker att det känns som om Modo med Näslunds ledarskap har börjat titta mycket mer på inställning, personlighet och ambition än vad man tidigare gjort. Det kanske låter konstigt i dessa tider då alla nyförvärv bedöms enligt eliteprospects och det som inte står där är bedöms irrelevant, men jag tror att det är oerhört viktigt att skapa en grupp där man stöttar varandra i motgång och där man sporrar varandra till att träna hårdare.
Bad_Brett: Problemet med längre kontrakt är också att spelaren vanligtvis har en klausul för att flytta utomlands om han skulle lyckas väldigt bra, medan klubben sitter där med ett långt kontrakt med en överbetald spelare ifall han misslyckas. Det är alltså sällan det lönar sig för en klubb att skriva ett längre kontrakt idag.
Vissa pratar lönetak, men personligen så ser jag en stängd liga som det enda sättet för lagen att verkligen våga satsa långsiktigt på egna yngre spelare. Huruvida det skulle vara bra för svensk hockey eller elitserien vet jag inte, men jag tror att det skulle återta en del av den makt som spelare och agenter har idag.
MOBILT
· 
J F K:
Problemet är att utlänningar (eller klubbarna) sällan är villiga att skriva kontrakt som sträcker sig längre än 1-2 år. Givetvis finns det undantag som Skröder, men personligen tycker jag att det är lite trist att 90% av alla importer försvinner innan jag knappt har hunnit uppskatta dem.
Det hela är ganska logiskt. Har du fru och barn i New York, då skriver du i regel inte femårskontrakt med en svensk klubb ute på vischan med halvtaskiga kommunikationsmöjligheter. Nej, du skriver ettårskontrakt, där målet troligtvis är att få fart på karriären. Fungerar det, leder det till NHL-kontrakt. Fungerar det inte gör du ett nytt försök någon annanstans.
Som du är inne på börjar detta problem gälla även svenska spelare, eftersom målet tycks vara att sticka över så snabbt som möjligt, men i regel är jag övertygad om att det är betydligt lättare att skapa en bra lagkänsla om killarna i laget känner att de har en framtid ihop, snarare än att alla kommer sticka så fort kontraktet är slut.