1150x200-modo-header2-kopiera.webp

MoDo Hockey

507019 inlägg · 4104 ämnen

Inlägg #1631972

Sv: MoDo Hockey - Apropå Ingenting

Bad_Brett:

Du valde då verkligen ett dåligt exempel, jag hoppas att du inser det själv.

Kabanov som hade spenderat 4-5 säsonger i Nordamerika för att slå sig in och utvecklas till en NHL spelare. När denna dröm inte gick som planerat så började han kolla mot andra ligor och fick chansen att dra till SHL och Sverige. Tacka fan för att han tyckte det var kul att få en nystart.

Detta exempel är så fel när du jämför mot en spelare som åkt över och varit där några månader för att följa sin dröm. Ifall spelaren till varje pris vill spela i AHL för att visa upp sig så tycker jag inte man ska tvinga hem spelaren. Kabanov ville förmodligen själv slippa AHL och de andra ligorna, det är en jävla stor skillnad det.

Men visst vill du ha ett sådant klimat där det är 1-års kontrakt med stegrande löner som effekt av att man kallar hem spelare så fine. 

Förklara gärna hur du tror att kontraktssituationer kommer att förändras ifall det blir praxis att kalla hem spelare som helst av allt stannar kvar i AHL.

Kommentera

Svarskommentarer

Sv: MoDo Hockey - Apropå Ingenting

Rytter:

Jag har inte gjort några jämförelser. Min poäng är att du lever kvar i en drömvärld som bygger på att spelarna kommer utveckla MoDo-hjärta om vi är tillräckligt snälla mot dem. Bröderna Sedin har i princip hela tiden lovat att de ska spela några år i MoDo "medan de fortfarande är på topp". Om de överhuvudtaget kommer hem, kommer de vara 38 år gamla. 

MoDo var jättesnälla mot Joakim Lindström när de släppte honom till Nordamerika mitt under pågående säsong, men vad spelade det för roll efter fem år utomlands?

När man just har åkt ur slutspelet på ett snöpligt sätt efter ett toppenår tillsammans med en massa härliga polare, är det lätt att tänka "Jag ska komma tillbaka och få min revansch". Men när du har harvat fem år i AHL, NHL-drömmen börjar dö och minnena av tiden i SHL blir allt mer diffusa, vad är mest lockande; Att för 350 000 kr i månaden ösa in poäng i powerplay i ett storstadslag med chans på guldet, eller att spela i ett strykgäng ute på vischan för 150 000 kr i månaden?

Det är klart att det finns spelare som utvecklar ett sådant hjärta till en viss stad och en viss klubb efter bara en säsong, att de knappt tittar i lönekuvertet (Alexander Steen t.ex.), men detta är extremt ovanligt nuförtiden.

Om vi leker med tanken att Löövs högsta önskan var att få bryta kontraktet för att spela i Skellefteå, hade det varit någon skillnad i dina ögon? Eller är det just NHL-drömmen som ska få före alla avtal?

Kommentera