MoDo Hockey

Rytter:

Snacka om att resonerar bakvänt. Precis som J F K är inne på, är det ju tvärtom klubbarna som inte har något att vinna på att skriva flerårskontrakt. 

MoDo tog en risk när de plockade in en spelare, som hade en rätt dålig säsong i Allsvenskan bakom sig, på tvåårskontrakt. Du menar alltså att följa är rimligt i dessa situationer:

- Om det visar sig att spelaren inte håller SHL-klass, så är klubben ändå skyldig att betala lön under hela kontraktstiden.

- Om spelaren gör succé, ska det vara fritt fram för honom att gå till en roligare klubb. Annars kommer det ge den nuvarande klubben dåligt rykte. 

Så jag tycker vi vänder på det istället. Nämn en enda vettig anledning till varför en klubb som MoDo ska erbjuda flersårskontrakt till chansvärvningar. Hela poängen är ju att spelaren ska få en trygghet, samtidigt som klubben får en chans att få bra bang-for-the-buck om spelaren utvecklas. Lööv valde denna trygghet, vilket på samma gång innebär lite mindre frihet. Ungefär som att vara i ett förhållande kontra singellivet. 

Bad_Brett:

"är det ju tvärtom klubbarna som inte har något att vinna på att skriva flerårskontrakt"

Klart dom har, hur mycket som helst att vinna ifall spelaren är bra men inte tillräckligt bra för att ta en tröja i NHL. Då har man säkrat spelaren mer än ett år och förmodligen till en lägre kostnad och mindre risk att andra klubbar signar honom, än att försöka knyta upp honom igen efter varje säsong.

"Om spelaren gör succé, ska det vara fritt fram för honom att gå till en roligare klubb"

Nej inte vilken klubb som helst, utan över till NHL/AHL. Klubben får dessutom ekonomisk kompensation för detta. Vill spelaren av anledning byta till annat SHL lag/KHL lag så är det så klart en förhandling, och kommer man inte överrens så innebär det att man stannar. Skillnaden är att vi har avtal med NHL som gör att dom kan plocka som dom vill.

Vi kan inte göra jämförelsen med spelare som rör sig mellan SHL klubbar, och inte mellan vilka spelare som helst, detta rör just talanger, spelare under 22-år och som ej är draftade i förstarundan.

Det som är problemet är att avtalet säger sig främja SHL och svenskhockey genom att ha talangerna i serien längre, men det gör ju besvisligen inte det. SAIK tar inte hem Arvidsson, FBK tar inte hem Åberg, och vad modo gör återstår att se. Varför utnyttjar man nu inte dessa möjligheter trots att den finns och avtalet säger att man har rätt till det? Rädsla för hur utveckligen ska bli eller varför?

Det som är värt att diskutera här är inte det moraliska i att fullfölja ett avtal man har skrivit på. Sett till förutsättningarna är detta avtal helt verkningslöst och håller inte talangerna i sverige längre.

Enda sättet att få talanger/unga spelare att stanna längre är att göra det dyrare för NHL-klubbarna att plocka över dessa, just nu är det för billigt. Man kan ta det man vill ha och chansa utan att det kostar. Med högre (mycket högre) ersättningsnivåer skulle NHL-klubbarna nog bara ta över de spelare som anses klara och har större chans att slå sig in i en NHL trupp, då kanske vi får behålla spelarna längre.

Och till detta kommer flerårskontrakt in i bilden, har vi bara 1-års kontrakt så kan vi omöjligt hindra spelare att dra till Ryssland eller andra rikare ligor.