1150x200-modo-header2-kopiera.webp

MoDo Hockey

506030 inlägg · 4103 ämnen

Inlägg #2746975

Sv: MoDo Hockey - Växjö Lakers HC 24-10-10 Hemma
modomille: Jag brukar få påminna mig själv om att dem flesta som är domedagsprofeter finner även det mörka i goda ting.

I en bra helhet hittar man detaljer som är sämst; nyförvärv som man "blivit lovad" ska vara bra och som inte levererar inom 10 matcher ska skeppas, medan andra som gjort det mer än godkänt glöms bort helt.

Det ska kollas tillbaka om hur jävla viktig EJK och Agge Berg var för omklädningsrummet och på träning, men sen i andra andetaget är man helt galen på Hinken; över hur mycket han verkar bryr sig om att spelarna han värvat är "sköna grabbar" i omklädningsrummet.

Ibland undrar jag om man "guardar sig" eller "anti-jinxar" för att man ska kunna skjuta ifrån sig klubben man håller på; att man på något sjukligt sätt intalar sig själv att man som supporter "minsann inte stod för någonting av det här - jag såg ju direkt att det skulle gå åt helvete".

Om det ovan stämmer i någon grad så hoppas jag att man också påminner sig om gångerna man blivit positivt överraskad; jag kan nästan lova att det är fler gånger än domedagsprofetian slagit in.
Kommentera

Svarskommentarer

Sv: MoDo Hockey - Växjö Lakers HC 24-10-10 Hemma
smyl: Du bjuder på några intressanta filosofiska tankar. Ska vi ta det ett steg längre, så kan man fråga sig varför man bryr sig överhuvudtaget. På så sätt är de nog mer rationella i nordamerika, där det är mer fokus på att det ska vara ett kul event snarare än resultatet.

Men i Sverige... MoDo var ett av de första orden jag lärde mig i livet. Jag minns fortfarande hur jag låg på brors säng (mina föräldrar vägrade titta) efter den avgörande finalen 1999 och var helt tom. Det kändes som att livet var slut. På samma sätt hjälpte SM-guldet 2007 mig att ta mig igenom en av mina jobbigaste perioder i livet.

MoDo går inte att rationalisera. Det är en yttre kraft, något vi inte kan påverka, och det är just det som är tjusningen - det oförutsägbara. Denna passion hade såklart inte funnits ifall vi vann guld varje år. Det är som Ying och Yang - Ljuset föds ur mörker, och ljuset förvandlas alltid till mörker förr eller senare.

Det som svider nu är att perioden av mörker var alldeles för lång (egentligen sedan guldet) och perioden av ljus har varit alldeles för kort. Det går inte att rationalisera bort den känslan - När vi äntligen träffade rätt, när vi efter sju år äntligen hade reparerat alla de skador klubben ådragit sig under nästan ett decennium... Så kastar vi allt i sjön igen.
Kommentera