1150x200-modo-header2-kopiera.webp

MoDo Hockey

507154 inlägg · 4104 ämnen

Inlägg #872999

Sv: The Final Battle, part VI
Jag måste få skriva av mig eftersom lyckan bara fortsätter samt att jag inte varit i närheten av en dator på länge. Man vaknar och är genomtrött och så kommer man plötsligt på igen att man är svensk mästare, alla problem försvinner.

Jag anser att Oscar Steen var bäst på isen i den avgörande finalen.

Är det någon som inte sett Shinzawais bilder från resan tycker jag ni ska bubbla honom för att få se bilderna. Trots att det finns liknade bilder från olika tidningar och sajter är dessa återigen de bästa. Va fan, karn har ju känsla för sånt.

Annars är det fem spelare som burit laget MoDo på sina axlar.

- Svarten – Han är ju bara så jävla bäst. Förutom att han är en enastående hockeyspelare, är han den ultimata kaptenen. Det finns ingen bättre kapten. Jag fullkomligt älskar när han intervjuas. Ofta svarar han exakt och har ett ordförråd som är ovanligt i idrottskretsar. Men det kanske allra underbaraste är hans då och då oväntade svar, som när han hade bråkat med Oscar Sundh och reportern frågade vad han sa till honom. Svarten svarar något i stil med att det är kul att de får fram så många fina juniorer nu för tiden. Enligt Sundhs version hade han skrikit svordomar på engelska. Snacka om verbal knockoutseger.

- Timmy – Har elitserien haft en defensivt bättre back någon gång. Det som Timmy presterar på sin egen planhalva kan jag inte så här på rak arm komma att jag sett förr. Han är tyngst i ES men tillhör de smidigaste. Hans skridskoåkning påminner faktiskt om Anders Söderbergs. Att Timmy hade jävligt ont under hela finalspelet visste vi, men inte hur ont. Jag snackade med en snubbe som åt lunch med Timmy dagen efter final fem. Han kunde inte ens skära köttet. Han var inställd på att missa matchen.

- Enström – Den utveckling som Tobias har haft i år har jag aldrig tidigare sett. Jag fick av någon anledning vara med att rösta när MoDos alla ledare skulle rösta fram årets spelare i MoDo, trots att jag inte är någon ledare, jag la min röst på Tobias. För lite drygt ett år sedan ansåg jag MoDo borde ha gjort sig av med honom. Han var då kass, han fattade ständigt fel beslut och saknade självförtroende. I år har Tobias tillsammans med Timmy och Strålman varit elitseriens bästa backar.

- Susse – Jag trodde inte på honom innan säsongen. Jag visste inte att han var en sådan fantastisk passningsspelare som han verkligen är. Oavsett om han kommer etta, tvåa eller trea in i sarghörnet är det alltid han som kommer ut med pucken. Hur fan bär sig karn åt? Jag gissar att det är Sundström som fåt priset som MoDos bästa spelare av klubbens ledare.

- Krizan – Elitseriens bästa målvakt. Enligt mig finns det tre målvakter i modern tid som är bättre än alla andra. Det är Gerber som stod i FBK när de slog poängrekordet, det är Henrik Lundqvist i Frölunda under lockoutsäsongen, och det är Karol Krizan. Fast egentligen var han än bättre förra säsongen. I år har han också gjort dåliga matcher, en i kvarten, en i semin och en i finalen. Karol Krizan verkar närmast vara en smått underlig kuf. Om man någonsin tvivlar på hans förmåga, kan man titta på de 30 sista minuterna i final fem.

Wayne skrev att Hasse hade bäst +/- kanske är det återigen dags att omvärdera den sympatiske hulken.

Jag har svårt att glömma tacklingen som Magnus Johansson fick av Chef Skröder alldeles vid L-pings bås. Aj, aj, aj. Hela Magnus kropp började hänga när Chef Skröder hoppade in den smått opolerade tacklingen. Förutom hans ibland brutala tacklingar har vår Chef varit sensationellt bra.

Av alla bilder i media har det ännu inte kommit fram hur osannolik lördagsnatten var i Ö-vik. Hela stan var ett trafikkaos och torget var ett gungade kaos långt in på småtimmarna med halvnakna vrålande, kramandes människor. Bland det läckraste var att det inte bara var ungdomar utan alla åldrar. Många bara ruskade på huvudet och frågade sig om detta verkligen hände på riktigt. Jag blev påmind om fotbolls-VM 1990 som jag såg på plats när Italien vann sina matcher.

Själv var jag i Swedbank och kollade på den avgörande matchen och även där var ett infernaliskt jävla liv. Det är så jävla underbart hur man förbrödras och försystras med helt okända människor. Den ljudnivå som var i den utbyggda sportbaren under matchen är svår att beskriva, trots att jag är en f.d. partysnubbe.

En av mest gripande scenerna var några minuter efter slutsignalen i Swedbanks sportbar. Där stod Matias Karlin med armarna sträckta rakt upp och grät i sin gamla matchtröja. Det var ingen liten försynt gråt med små tårar rullande ner för kinderna. Han grät hejdlöst – av glädje. För den som inte vet fick den kompetente Karlin lägga av med hockey i förtid. På något sätt såg det ut som han själv åter hade fått vara med på isen och vinna. Det var länge sedan jag såg en lyckligare människa.

MoDos tillförordnade ordförande Anders Källström var också på plats i SBA under sista matchen. Han bör också hyllas då han är en av de viktigaste orsakerna till att arenan kom till. Undra hur jävla nöjda de är de som trodde på arenaprojektet och jobbade oförtröttligt med detta projekt. Utan den hade vi inte varit någonting idag. Istället har vi blivit en maktfaktor i svensk hockey.

Efter att vi vann den första finalen och Pontare sjöng nationalsången skrev Mikael Uhlin på modohockey.se i mitt tycke enastående snyggt om det gamla finalspöket:

”Pontare, iförd lång mantel á la Gandalf eller Obi-Wan Kenobi, skrider sakta in med en fackla modell större. Facklan (som nådde ner till isen) brinner genom hela framförandet.

Det kändes som ren exorcism där Modos finalspöke jagades iväg för all framtid”

Sämre än Timrå, ja ni är sämre än Timrå. Så lät sången som vid flera tillfällen sjöngs både till HV och till Linköping. Gissa om det var kul när HV-spelaren som ensam kom in på isen och hämtade priset för bästa HV-spelare när han föll in i båset när han skulle åka in till omklädningsrummet, ackompanjerad till just denna sång. Vilket jubel! Ska sanningen fram så var både L-ping och HV just sämre än Timrå.

GABBA GABBA HEY!

Sen är det sjukt trevligt att se de tvåpinnars som fanns på plats i Cloetta center. Bister och hans polare med ”Hej Wikegård” och ”Enögd och stolt” och Kamilla med 401. Jag hade en bubbelkonversation med Kamilla angående flaggtillverkning då hon sa att det skulle var en 0:a en 1:a och en 4:a som motiv. Själv fattade jag inget då, men asgarvade när jag såg den. För den oinvigde: 401 är en sektion i Swedbank där elitseriens bästa och mest hängivna sittplatsare sitter.

Men framförallt såg man GABBA GABBA HEY-tvåpinnarsflaggan. Oavsett vinkel eller kamera så nog fan såg man den i TV. Var eviga avblåsning när kameran svepte över MoDoläktaren såg man den. Alfred Awful måste ha fått syrebristskador i armarna då flaggan alltid exponerades. I min värld får han eviga stilpoäng, anseende och fet kred, precis som utlovades till den som använde den. (-:

Gabba-Gabba we accept you, we accept you as one of us!

Förutom att Wikegård ibland är rolig att höra på, att han slänger sig med uttryck som är rätt kul, måste han nog tillhöra en av de mest inkompetenta experterna. Jag tillhör inte dem som hatar Wikegård men faktum kvarstår. Det är inte för inte som han ej längre är tränare på elitserienivå. Den hockey han snackar om i Hockeykväll kan ofta vara rolig att titta på men den är nuförtiden mycket ineffektiv. Att åka omkring och tacklas bara för tacklandets skull som han så ofta förespråkar skadar laget mer än det tillför. Jag är evigt tacksam att vi inte spelar efter den modellen. Sen är det trevligt att han är en så usel tippare.

Vi är bäst i Sverige och jag är övertygad om att det bara är en era som startat.

Nästa års publiksnitt kommer att ligga runt 7.600. Förutom kvällstidningarnas ältande placerar envisa rykten både Foppa och Weinis i MoDo nästa år
Kommentera