Skellefteå-forumet på HS är nerstängt på obestämd tid då vi inte kan upprätthålla en lämplig nivå. /Forumledarna
- Vänligen notera och respektera Hockeysnacks regler.
- Regelbrott som personangrepp, olämpligt språkbruk (t.ex könsord) och hot är extra uppmärksammat.
- Om en skribent skriver ett inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att få en varning.
- Om en skribent skriver flera inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att bli avstängd från att skriva under en viss tidsperiod.
- Grova inlägg som bryter mot reglerna kan medföra omedelbar avstängning under en tidsperiod.
- Okynnesanmälningar medför direkt avstängning.
Det här med fiasko, betydelsen av det ordet definerar tydligen olika personer på olika sätt.
Några få de tycker att fiasko, det är att vinna serien i överlägsen stil och sen förlora SM-finalen med 4-2 i matcher.
De flesta tycker att fiasko, det är att harva i den undre halvan och sen åka ur direkt i kvartsfinalen - något som man endast passerat två gånger på ett årtusende och då blev det visst dyngstryk och 8 raka förluster mot den värsta rivalen.
En definitionsfråga.
Sen kan man tycka olika, vad som är kul och vad som är tråkigt.
De allra flesta tycker nog att det är roligt att fostra och utbilda egna spelare från den egna akademin, det är kul. Och det är kul att bjuda publiken på offensiv hockey, mål, snygga pass, finter, ja vi kallar det för lir hör uppe i norrland.
En alternativ vy, det är att det roligaste som finns, det är att tokköpa in jävlart varenda en i hela truppen. Sen är det roligaste, det är att dunka pucken sarg ut, bevaka 0-0 och ställa upp i en bisvärm framför den egna kassen och gå all-in på gnethockey och 0-0.
Smaken är som baken, och det kan vara svårt att säga vad sanningen är. Vad är ett fiasko, och vad är kul, i hockeyn värld?