Skellefteå AIK

DansbandsWolf: Lillebror, storasyster, sånt struntar jag i. Luleå ska ha cred för att hängt i högsta divisionen så länge, helt klart. Sen kan man ju börja jämföra antal seriesegrar och SM guld också om man vill snacka vem som är störst i syskonskaran men då står de flesta av oss i skuggan av FBK, Djurgårn och Brynäs. (Jag räknar med tideräkningen fr.o.m. 75/76.)
Men det roligaste för mig är ju nuet, och egentligen oavsett om vi ligger etta eller längre ner. Visst vill man vinna varje match och varje SHL-säsong och varje SM-slutspel men visst skulle det bli trist till slut? Så här i efterhand uppskattar man verkligen den resa som Skellefteå AIK har gjort. Åkte ut ur Elitserien, harvade i mörkret en massa år, missade kval i massor, men till slut kom vi upp, etablerade oss, och sen faktiskt dominerat svensk hockey de sista 5 åren! Det är en jäkla resa, det har varit sorg och bedrövelser många gånger de senaste 25 åren, men nu är vi här, med ett jäkla bra lag, 5 raka finaler som bevis. Det kommer sorg och bedrövelser i framtiden också, men utan dessa så blir glädjen sen inte lika stor. Jag är stolt över Skellefteå AIK, på samma sätt som du säkert är stolt över Luleå, men det där om storebror osv är meningslöst för mig i alla fall.

Ett par saker jag tycker man ska värdera är om laget hängt med under lång tid och hur pass stark klubben var innan pengarna blev viktiga på 80-t.

Klubbar som verkade och var starka när spelarna tjänade kaffepengar var viktiga hockeynästen.

Sedan tycker jag också lag som Leksand som repar sig och återkommer ska ha en eloge. Det visar på att det finns kultur.

Kanske inte så förvånande får jag då fram att Qatar hamnar lågt i min ranking. Dom har dessutom haft statliga företag som hållt dom under armarna. När andra klubbar som levt mycket på privata sponsorer och fick problem under ekonomiska krisen på 90-t bl.a var Qatars verksamhet ganska skyddad.

Utan grova pengar som AIK från -97 och framåt 10 år ca, tror jag aldrig Qatar skulle lyckas göra om vår resa.

Visst lever man som på moln i nuet och helt klart kan man leva med finalförluster som ifjol. Även semi är klart acceptabelt.
Lyckas AIK pendla bland de fyra bästa överlever jag.

Som nu blanda silver och guld är överkurs men samtidigt om vi kan knyta ihop säcken och kanske redan nästa år bli självförsörjande om några egna stjärnor vänder hem ser jag om jag ska vara ärlig egentligen inga moln på himlen.

Förresten, inte tusan trodde jag att mitt lilla inlägg skulle bli en sån het debatt? Sååå jäkla viktigt är ju det inte att vi gått om Gnaget i en maratontabell? Kul men WTF?