Skellefteå AIK

Daddeh:
Undanflykter?
Läste på ett ställe det tydligen HAR florerat magsjuka,inte bara såg ut som de haft det.
För mig räcker det långt som förklaring att soppan tog slut efter 10 minuter.
Innan dess var vi ett nummer större med betydligt fler och viktiga pjäser borta.
Ert spel flyter som bekant bara bättre när någon av kvalite är borta.

Gläds ni åt denna seger över ett lag som presterade på ca 60 % av sin fulla kapacitet när alla är friska och hela.

Angående matchen så känner jag att vi saknar Burström och Cumiskey något enormt!

Aho gör väl inte sin bästa match, men har får i alla fram pucken till en spelare i rätt färger. Samma sak om Djuse som antingen transporterar ut pucken eller lägger den till rätt adress.

Marcus Pettersson är också okej i matchen, men har haft grova problem innan. Alm kladdar på pucken och spelar fast sig själv gång på gång. Lindgren spelar inte det minsta stabilt. Berglund åker omkring i slow motion och får ej ut pucken till rätt gubbe.

Forwards åker omkring i passningsskugga och hoppas någon annan ska lösa det, de måste visa sig bättre och spela synkat som ett lag.

Qatar gör det bra och gör bra bedömningar när de ska hugga, när det inte finns läge backar de hem och stänger mittzon.

Vi skapar knappt ett flygande anfall på hela matchen därför passen upp från backarna håller för låg kvalitet.

Det gamla Skellefteå AIK hade hållt pucken MYCKET bättre inom laget och låtit Qatar åka omkring och tomjaga. Nu får de skörda på sin forecheck, och så brukar det inte vara.

Själv hoppas jag att Lindgren tar in en etablerad back som kan ta emot en smäll utan att kissa i hockeybyxan.

Farbror Barbro:

ja nu tänkte jag bjuda på dagens lilla julesång. Eller julesång och julesång... idag blir det en lite julehistoria istället. Hoppas du diggar den Barbro:

Nu kommer en hälsning från busen Hedman, ni vet han som hellre är i Kööp och smäller folk i skallen än spelar hockey.

En gång för länge sen i det blåsiga ingenmansland, fanns det en stor buse som hette Hedman. Alla de andra hockeyspelarna som fanns där åkte omkring och sköt slagskott och fintade. Men det gjorde inte Hedman. Han hade sitt eget favoritställe i utvisningsbåset, och där satt han lugnt och stilla hela kvällarna efter att han tjuvsmällt någon i skallen.

Hans tränare, som var en Lulebo, var ibland orolig för honom. Han var orolig att han skulle känna sig ensam där han satt alldeles för sig själv.

"Hör du, Hedman! Varför spelar du inte hockey med de andra grabbarna, och lirar du med?"

Men Hedman skakade bara på huvudet:

"Jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt, efter jag dragit på någon en tjuvsmäll rätt i skallen".

Och han var en sån fin och förstående tränare, fast han var en Lulebo. Så han lät honom sitta där och vara... lycklig.

Eftersom åren gick blev Hedman fulare, fulare och FULARE. En dag var han jätteful och helt hjärndöd!

Alla de andra spelarna ville helst av allt spela hockey i Amerika. Men inte Hedman. Han tyckte fortfarande bäst om att sitta där i sitt bås i Kööp Arena efter att ha smällt någon i skallen...

En dag kom fem talangscouter i lustiga hattar för att välja ut den skickligaste, snabbaste och målfarligaste spelaren till NHL. Alla de andra spelarna åkte omkring och fintade och sköt slagskott så att männen skulle tro att de var bäst, och välja någon av dem. Men inte Hedman. Han brydde sig inte om det. Han visste att de inte skulle välja honom. Istället smällde han nån i skallen och åkte sen till sitt favoritbås och satte sig... utan att se efter var han satte sig... och han satte sig rakt på en en AIK-halsduk!

Hedman började åka omkring, finta och skjuta, som han blivit bra! De fem herrarna såg honom och alla skrek de av glädje: "Bravo!" "Excellent!" "Magnifik!" "Esplendido!" "Honom ska vi ha!" "Yiipee!"

Och på den stora NHL-dagen kom de körande med honom i en limousin. Vilken dag! Flaggorna vajade i vinden! Orgeln spelade!

En stor parad skrinnade in på arenan. Först kom några forwards. Och sedan försvararna. Och sedan junioren, den stoltaste utav dem alla.

Och sen kom busen! Och ni vet ju vem, eller hur? Mmmm... just det! Hedman... de kallade honom "Hedman den skicklige" och alla forwards blev rädda för honom, backarna blev rädda för honom, och junioren blev jätterädd.

När Hedman såg junioren åkte han han rakt ut ända mot mittcirkeln, och hela publiken skrek för de trodde det skulle bli ett jättesnyggt mål. När han kom fram till offensiv zon tog han sats och satte in en riktig tjuvjävla smäll rätt i skallen, sen lugnt och still åkte han och satt sig i utvisningsbåset.

Forwards blev arga, backarna blev ännu argare, men junioren blev argast av dem alla: "Finta! Vad är det med dig? Sätt igång! Kom igen då, skjut!" "Gaaah" "AAAAAAH" junioren han går ned i knä: "Blaaaah" "Jööjöjöjöjöjö" "Blobloblobloblbo".

Men Hedman, han bara åkte fram där, och satte in en till tjuvsmäll i skallen.

Junioren, ja han var jättearg, han bröt klubban i småbitar. Han stampade i isen. Han slet sitt hår. Men Hedman han bara åkte där och delade ut sina tjuvsmällar i skallen.

Junioren tiggde och bad: "Snälla du snälla du, finta mig!" "Skjut ett skott emot krysset!" "Gör nånting!" "Passa pucken". ***en till tjuvsmäll i skallen***

Ojojojojoj... junioren var så ilsken att han grät för att han fick inte visa hur skicklig han var med klubba och puck! "Buhuhuhuhuhu".

De blev helt enkelt tvungna att skicka hem Hedman. Och så vitt jag vet, sitter han fortfarande i båset uppe i Kööp Arena efter att ha tjuvsmällt nån i skallen. Och han är såååå lycklig!