Skellefteå AIK

Farbror Barbro:

ja nu tänkte jag bjuda på dagens lilla julesång. Eller julesång och julesång... idag blir det en lite julehistoria istället. Hoppas du diggar den Barbro:

Nu kommer en hälsning från busen Hedman, ni vet han som hellre är i Kööp och smäller folk i skallen än spelar hockey.

En gång för länge sen i det blåsiga ingenmansland, fanns det en stor buse som hette Hedman. Alla de andra hockeyspelarna som fanns där åkte omkring och sköt slagskott och fintade. Men det gjorde inte Hedman. Han hade sitt eget favoritställe i utvisningsbåset, och där satt han lugnt och stilla hela kvällarna efter att han tjuvsmällt någon i skallen.

Hans tränare, som var en Lulebo, var ibland orolig för honom. Han var orolig att han skulle känna sig ensam där han satt alldeles för sig själv.

"Hör du, Hedman! Varför spelar du inte hockey med de andra grabbarna, och lirar du med?"

Men Hedman skakade bara på huvudet:

"Jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt, efter jag dragit på någon en tjuvsmäll rätt i skallen".

Och han var en sån fin och förstående tränare, fast han var en Lulebo. Så han lät honom sitta där och vara... lycklig.

Eftersom åren gick blev Hedman fulare, fulare och FULARE. En dag var han jätteful och helt hjärndöd!

Alla de andra spelarna ville helst av allt spela hockey i Amerika. Men inte Hedman. Han tyckte fortfarande bäst om att sitta där i sitt bås i Kööp Arena efter att ha smällt någon i skallen...

En dag kom fem talangscouter i lustiga hattar för att välja ut den skickligaste, snabbaste och målfarligaste spelaren till NHL. Alla de andra spelarna åkte omkring och fintade och sköt slagskott så att männen skulle tro att de var bäst, och välja någon av dem. Men inte Hedman. Han brydde sig inte om det. Han visste att de inte skulle välja honom. Istället smällde han nån i skallen och åkte sen till sitt favoritbås och satte sig... utan att se efter var han satte sig... och han satte sig rakt på en en AIK-halsduk!

Hedman började åka omkring, finta och skjuta, som han blivit bra! De fem herrarna såg honom och alla skrek de av glädje: "Bravo!" "Excellent!" "Magnifik!" "Esplendido!" "Honom ska vi ha!" "Yiipee!"

Och på den stora NHL-dagen kom de körande med honom i en limousin. Vilken dag! Flaggorna vajade i vinden! Orgeln spelade!

En stor parad skrinnade in på arenan. Först kom några forwards. Och sedan försvararna. Och sedan junioren, den stoltaste utav dem alla.

Och sen kom busen! Och ni vet ju vem, eller hur? Mmmm... just det! Hedman... de kallade honom "Hedman den skicklige" och alla forwards blev rädda för honom, backarna blev rädda för honom, och junioren blev jätterädd.

När Hedman såg junioren åkte han han rakt ut ända mot mittcirkeln, och hela publiken skrek för de trodde det skulle bli ett jättesnyggt mål. När han kom fram till offensiv zon tog han sats och satte in en riktig tjuvjävla smäll rätt i skallen, sen lugnt och still åkte han och satt sig i utvisningsbåset.

Forwards blev arga, backarna blev ännu argare, men junioren blev argast av dem alla: "Finta! Vad är det med dig? Sätt igång! Kom igen då, skjut!" "Gaaah" "AAAAAAH" junioren han går ned i knä: "Blaaaah" "Jööjöjöjöjöjö" "Blobloblobloblbo".

Men Hedman, han bara åkte fram där, och satte in en till tjuvsmäll i skallen.

Junioren, ja han var jättearg, han bröt klubban i småbitar. Han stampade i isen. Han slet sitt hår. Men Hedman han bara åkte där och delade ut sina tjuvsmällar i skallen.

Junioren tiggde och bad: "Snälla du snälla du, finta mig!" "Skjut ett skott emot krysset!" "Gör nånting!" "Passa pucken". ***en till tjuvsmäll i skallen***

Ojojojojoj... junioren var så ilsken att han grät för att han fick inte visa hur skicklig han var med klubba och puck! "Buhuhuhuhuhu".

De blev helt enkelt tvungna att skicka hem Hedman. Och så vitt jag vet, sitter han fortfarande i båset uppe i Kööp Arena efter att ha tjuvsmällt nån i skallen. Och han är såååå lycklig!

Yoda Marklund:

Genialt! Nobelpris!
Det är du och Dylan!
Nu kom julstämningen igång i mitt hem.