Timrå IK

Ambroo: Jag respekterar det beslut som föreningen fattar vad beträffar det sportsliga.

Är Lill-Kenta tillräckligt hungrig och det blir resultat så tänker inte jag gräva ned mig och tjura.

Men jag kommer aldrig sluta att ha åsikter om Timrå IK och klubbens bästa. Jag kommer vrida, vända, ifrågasätta, hissa och dissa och vara som en finne i röven för berörda parter.

Jag slutar inte bry mig förrän kistlocket slår igen. Så nu vet ni det ;)

Kenta ska vara kvar i åtminstone ett par år till. TIK har aldrig byggt som man gör nu och har heller aldrig varit starkare som förening. Nubben och Co har lagt grunden, nu är det dags för nåt stort och den pågående satsningen är ett tecken på det. Stommen till nästa säsong kommer att vara fantastiskt stark och kan vi stärka upp den med några toppar till under de två kommande sässarna (exempelvis Modin, Gunno, ett par klassbackar och en spelande center) så ser vägen mot en final och ett ev. guld ljus ut och är det nån som ska leda skutan så är det Herr Johansson. Han har tagit oss dit vi är idag så låt honom slutföra arbetet...

SM-Guld 08/09!

Sune: Han har iaf pondus. Och jag tycker kritiken mot Wikegård är orättvis. Föga förvånande va? ;)

Varför jag säger det är att karln bortsett en utflykt till Schweiziska Chur (uttalas Kor), några vargavintrar i Norbotten hos Bodens IK och en säsong i Skåne i ett delat ledarskap med Stephan Lundh tränade Mif Redhawks bara tränat Djurgården.

Jo jag vet han har tränat Väsby Hockey också (Vilda Väsby) men då hade han knappast hunnit med att sätta sin prägel på svensk hockey och det var först under sin tid i DIF Hockey som den breda allmänheten även utanför tullarna började få upp ögonen för den galne blondinen från Gävle om man bortser från att han gjorde kaffeved av ett bord i omklädningsrummet hos BIK efter en förlustmatch då.

Jaha ok säger nig! So what! Vart jag vill komma är att i Sthlm skonas ingen, inte ens Lill-Kenta. Det är bara guld som räknas. Allt annat är fiasko.
Vilket jag tycker är besynnerligt. Visst skall ambitionerna finnas där liksom viljan att vilja vinna. Att uppnå någonting. Men när man sparkar en tränare som Lill-Kenta efter en Kvartsfinalförlust mot Frölunda med Henrik Lundqvist i spetsen året efter att man vunnit guld men utan profiler såsom Mikael Tellqvist och Vladimir Orszagh så tycker jag att kraven och förväntningarna är alldeles uppåt väggarna.
Om man tappar profilerna som sätter färg på tillvaron och klubbledningen inte ersätter dem med fullgoda ersättare bör rimligtvis kraven och förväntningarna sänkas och det avsevärt. Självklart kan man alltid få drömma. Men att tala om fiasko är löjeväckande då jag anser att Lill-Kenta kramade ur mesta möjliga av det material han förfogade över just då.

Wikegård har fått utstå mycket spott och spe han också. Men tar man laget under sitt sista år? som tränare till en semfinal mot Frölunda så anser jag att man får kvittera ut betyget godkänt åt karln.

I Mif gick det mesta snett beroende på att det inte fanns någon hunger i Malmö vid tidpunkten då Wikegård/Lundh basade. Percy hade bara sammanställt överåriga, fysiskt slutkörda spelare som red vidare på det förgångna och mest gick omkring och muttrade över uteblivna tusenlappar i lönekuverten och gnisslade på träningarna över utebliven speltid.

Det fanns inget hjärta bland spelarna. Man gled bara omkring och trodde att allting skulle ordna upp sig med tiden allt medan Wikegård skrek det han förmådde från båset.

Det är en skev bild som målas upp av Nicke då förutsättningarna inte riktigt varit dem rätta för honom att arbeta med.

Vad har Stephan Lundh åstadkommit då som är så märkvärdigt mkt större än Wikegårds prestationer? Ett SM-guld med Frölunda.

Oj jag häpnar. Gud så storslaget alltså. Vill hävda att där var det Janne Karlssons förtjänst i stora delar till att det blev guld.

Stephan Lundh är en mupp som bara går omkring med armarna i kors och sparkar ilsket i sargsbåsdörrn när VF drabbas av baklängesmål och diskuterar domslut med domarna. Som grinar ut i pressen över uteblivna framgångar. Som inte har någon strategi eller ess i bakfickan för att kunna vända nedåtgående trender och få överbetalda föredettingar att maxprestera.

Får jag välja mellan Lundh och Wikegård så tar jag Nicke Nyfiken alla dar i veckan framför Stephan då Wikegård åtminstone försöker förändra och laborerar med sitt manskap och tydligt sänder ut signaler om vad som han ser är acceptabelt eller oacceptabelt.

Det kanske inte alltid röner framgångar, men han GÖR någonting! Och så länge en tränare aktivt coachar sitt manskap och visar engagemang så är det överkomligt med några förluster ibland!

Janken: Det är inte matchserien i sig, utan det var bara ett bra exempel. Jag har sett det de senaste åren och kan se det idag också. Det finns en brist som blir påtaglig när det behövs förändringar. För det behövs förändringar, framförallt i ett slutspel.
Förändra för förändrandets skull tycker jag inte att man ska göra. Jag tror vi i organisationen behöver ett nytt sätt att bemöta saker. Jag tror bara det blir positivt med ett tränarbyte. Om vi hittar rätt tränare givetvis.

Jag ville byta Kenta redan innan denna säsongen, men nu när vi har bra rollspelare fungerar hans teori mycket bra. Får se hur långt det går i Slutspelet.

Tycho:

Hmmm!

Det är dina slutsatser!

Kvarten vanns, enligt min mening, inte av djurgården.. Den vanns av Jose Theodore och N Wikegård.

Huruvida Llillkenta agerade på ett eller annat sätt i den kvarten kan jag inte uttala mig om. Jag tycker dock det är lite knepigt att döma utifrån det.

En skymf, rent ut sagt.

Andra diskuterar tränarbyte när det är kris..

I detta forum, befolkat av ständigt missnöjda kverulanter som söker, söker och söker för att finna fel.. Här diskuterar man tränarbyte utifrån serieledning och kvartsfinalen för två säsonger sedan...

Ts, ts, ts....

Jag håller med Knylan.. Lite beigt....

ernie eagle:

Du säger att Kenta inte kan prestera med ett sämre material. Det var det dummaste jag hört på denna sida på mycket länge. Är det någonting som han har gjort är det att tagit fram max av materialet, undantaget lockout-året möjligtvis.

Många här tycks glömma att Timrå är en liten klubb fortfarande, och ska man jämföra med materialet som de stora klubbarna har haft till förfogande så tycker jag att det i närmaste är en bragd att ha fört Timrå till tre slutspel på de senaste fem åren varav två semifinaler. Pinsamt att påstå att Kenta inte kan få laget att prestera trots ett lite sämre material!

JD: Rögletränaren då? Han prisas rätt mycket har jag hört.

Knylan: Bra idé med en ny fräsh tränare. Ska någon hitta den så är det nubben!

Knylan: Tomas Kempe har iaf gjort ett gott jobb i Växjö.

Finns det några intressanta alternativ i Allsvenskan?

Janken: I kvartsfinalen lockoutåret syndes den svaghet Lillkenta har. Han kan inte förändra, inte inspirera i ett jobbigt läge.
Han saknar den delen av ledarskapet. Denna svaghet höll i sig hela förra året(även om spelarmaterialet var dåligt). Han har sin filosofi och kör den till punkt och pricka.

Den idrottsledare som jag har störst respekt för just nu är Rickard Norling i AIK. Lugn och sansad, planerande men han kan göra förändingar. Föredömme för svenskt ledarskap.

Min favorit är Per Mårts, även om han är samma typ av tränare som KJ. Av de potentiella tillgängliga tränarna ser jag han som den bästa. Perra i SAIK är en annan kompetent tränare. Thommy Samuelsson. Men ingen av de är nog tillgängliga efter säsongen.
En annan tränare som jag har en förkärlek för är (pust, det är kommer många ogilla...) Gunnar Johansson. Även om han mer är åt Wikegård, Bäckman hållet.

Några tränar vill jag aldrig ha i TIK-båset:
Boork
Leif Strömberg
Bäckman
Wikegård
tex...

Beigt att överhuvudtaget sitta och diskutera detta, men det känns ändå relevant på något vis. Jag skulle inte grina om Kenta stannade kvar ytterligare någon säsong, så länge det är något han själv eftersträvar.

Väljer han att sticka så tycker jag att man borde värva något fräscht. Tränarcirkusen i Elitserien är obehagligt inavlad egentligen. Jag tror att Timrå, eller iaf Kent Norberg skulle våga ta in något som skulle kunna uppfattas som ett 'osäkert kort' vilket vore väldigt intressant. Gärna någon yngre. Ishockeyns motsvarighet till Rickard Norling.

Angående John Slettvoll så kan man väl lika gärna värva Lasse Falk på en gång? Det känns om möjligt som ett ännu gråare alternativ. Eller varför inte Anders Parmström, Mr. Dement.

En tränare skall vara ödmjuk och lugn.

Har vi några andra kandidater?

ernie eagle:

Som jag skrev tidigare...nästa år kommer vi förmodligen ha ett ännu bättre material att jobba med så där faller din tes hursomhelst.

ernie eagle:

Varför inte satsa på Magnus Sjöstedt i båset ;-)

Lite måste man ju våga satsa!

ernie eagle:

Och exakt vad ska vi med Wikegård till? Snacka om överskattad...

Laken: Nej tack! Efter denna säsongen bör en separation ske. Fem år får räcka, fyra lyckliga år och ett misslyckat får betraktas som ett lyckligt äktenskap.

Men var sak har sin tid. Förr eller senare kommer en motgång. Ingen människa kan rada upp succéer i åratal utan att drabbas av bakslag.

Skall Kenta stanna kvar, sätter man en jävla press på Nubben!
Han kommer inte kunna slappna av en endaste minut. Han måste värva ruggigt skickliga spelare säsong efter säsong efter säsong och får ha en felmarginal mellan tummen och pekfingret på +-0.

Misslyckas han, misslyckas hela A-laget. För Kenta klarar inte av att coacha ett underpresterande lag.

Han måste ha bra material för att lyckas och frågan är väl om vi kan erbjuda cremé deluxe åt honom exakt hela tiden oavsett årstid och tid på dygnet?

Jag betvivlar det!

Jag har lämnat mitt huvudspår Niklas Wikegård (även om han fortfarande är en våt dröm) så inser jag att det kanske aldrig kommer att inträffa.

Istället vill jag John Slettvoll göra en stilren comeback i svensk hockey alternativt att vi försöker knycka Harald Lückner från MoDo.

Även Leif Boork finns i mina tankar lite löst och jag vet att vad ni tycker om det. Ni kommer avfärda karln innan jag ens hunnit blinka, vilket inte förvånar mig ett dugg.

Ni för ett resonemang kring talesättet "man vet vad man har, men man vet inte vad man får".

Och visst vill man snöa på det här med tryggheten och trivseln så kan ju Kenta få stanna kvar tills han stämplar ut från arbetslivet och blir ålderspensionerad.

Låter vettigt och klokt tycker jag. Gamla meriter bör ligga till grund för vem eller vilka som skall rekryteras på tränarposten i fortsättningen.

Första ledfrågan blir, hur många guld de plockat hem? Fråga två blir vilken ledarstil de förordar? Man får inte vara kristisk eller självutlämnande i Timrå. Man skall omgärda sig av en gåtfull mystik, vara lågmäld, blyg, tillbakadragen och försynt.

Först då kan man komma ifråga för en inre tjänst hos Timrå IK.

Hjärtligt varmt välkomna med era ansökningar!

Tycho:

Vadå "dags för något nytt"???

Tycker du att det gått dåligt denna säsong?
Har Kenta gjort ett dåligt jobb hittills?

Vill du byta bara för bytandets skull?

Förklara??

Laken:

Håller med...kanske inte tre år till men något år till. Låt honom få chansen om han själv vill förstås. Spelaromsättningen har varit så stor de senaste åren att det inte skulle ha någon negativ inverkan på laget att han varit här så länge. Skulle vara intressant att se honom arbeta med nästa års upplaga, d.v.s. Pärssinen, Jonte, Hahl, Backlund, Svensson, Sundh, Warg + några spjutspetsar till nyförvärv. Det kan vara upplagen av Timrå IK som ska göra det...

Laken: Nej tack, han har gjort det bra men nu är det dags för något nytt. Då menar jag inte Wikegård...