miiike66: Hej, jag vill hälsa till Niklas Wikegård, tränare i Djurgården som ikväll gör sin sista match. Snälla Radio Rix, kan ni inte spela något ur Ludwig van Beethovens symfoni nr 5, Ödessymfonin.
orion: Annars, när det gäller att leka med döden så tycker jag att det var djärvt av SSK att kontraktera Taavola. Jag menar, efter att ha dvälgts i dödsskuggans dal i flera år så kravlar man sig precis till slutspel, ger Cluben en välförtjänt knäpp på näsan - och helt plötsligt blir det hockeyfeber i Tälje. Samtidigt tar man första spadtaget till en ny super-duperarena. Hur kapitaliserar man på det då? Jo, man bestämmer sig för att Ulf Taavola är mannen som ska leda SSK in i framtiden.
Vilket jävla mörker det måste vara att hålla på Södertälje. Visst, de kan se det positivt också. Taavola är ett snäppet bättre namn än exempelvis Leif Boork och de båda Currarna. Men det är inte mycket som skiljer.
TIK:aren: Vem är du?
DIF:aren: Jag är Döden.
TIK:aren: Kommer du för att hämta mig?
DIF:aren: Jag har redan länge gått vid din sida.
TIK:aren: Det vet jag.
DIF:aren: Är du beredd?
TIK:aren: Min kropp är rädd, inte jag själv.
[DIF:aren: Nåja, det är ju ingenting att skämmas över.]
TIK:aren har rest sig upp, han fryser. DIF:aren: öppnar sin kappa för att lägga den kring TIK:arens axlar.
TIK:aren: Vänta ett ögonblick.
DIF:aren: Så säger ni alla. Men jag lämnar inga uppskov.
TIK:aren: Du spelar ju schack, inte sant?
En glimt av intresse tänds i DIF:arens ögon.
DIF:aren: Hur vet du det?
TIK:aren: Åh, jag har ju läst det i Aftonbladet och hört det i supportervisorna.
DIF:aren: Ja, jag är verkligen en ganska skicklig schackspelare.
TIK:aren: Du kan ändå inte vara skickligare än jag.
Han letar i sin stora påse som han haft bredvid sig och tar fram ett litet schackspel, sätter försiktigt ner det och börjar ställa upp pjäserna.
DIF:aren: Varför vill du spela schack med mig?
TIK:aren: Det är min sak.
DIF:aren: Det har du rätt i.
TIK:aren: Villkoret är att jag får leva så länge jag står dig emot. Spelar jag dig matt, friar du mig. [Är vi överens?]
TIK:aren räcker fram sina båda händer mot DIF:aren:, som ser på honom med ett plötsligt leende. DIF:aren pekar. TIK:aren öppnar handen. Där ligger en svart bonde.
TIK:aren: Du fick svart!
DIF:aren: Det passar ju bäst så. Inte sant...?