Det var med en nervös o olustig känsla jag satt i bilen på väg till Arenan. 4-åringen satt i baksätet o var på väg till sin 1:a hockeymatch, det skulle visa sig vara länsderbyt mellan Timrå o Modo. Hur skulle det gå? Grabben hade blivit kraftigt påverkad av Modo kompisar samtidigt som en orolig far försökte säga att dom röda o vita är dom enda rätta. Ibland har Modo varit det enda men efter div. allvarliga far o son samtal hade jag lyckats få honom att säga till en hängiven Modo supporter: "Timjå kommej att kjossa Modo!"
Nu satt vi i bilen, grabbens ögon var stora som tefat, när han såg Arenan o dom blev ännu större när vi kom in. Han sa ingenting. Vi gick in i shoppen o skulle kolla på nångra kepsar o grejjer. " Vill du ha en keps?" Han skakade på huvudet. "Ingen keps? Mössa då?" Han var bara tyst o skakade på huvudet. Vi gick o satte oss på våra platser högst upp, han bara stirrade på det röd vita flagghavet o jublet när Timrå gjorde entrè.
Under hela 1:a perioden sa han ingenting han vbara satt där förundrad o tystlåten o käkade chips. Jag blev orolig! 2:a perioden började. Hagos gör 2-0 o Arena exploderar. Då säger han: "Är Timjå dom jöda?" Sen började han röra på sig! Han var inte still en sekund. Både fötterna o händerna klappades o stampades. En lycklig far som skulle bli ännu lyckligare! 2:a periodpausen ville han ha :"En Timjåkeps!"
Sen var det full fart igen! När vi gick så lyste lyckan i en fars o sons ögon! Äntligen hade han uppnått o insett det hela o lyckan är fullständig. Han är Röd o Vit!
rådbjer: Känner igen stoltheten och den genuina glädjen...inte ett öga var torrt när jag läste din anekdot. Har själv en hängiven TIK-supporter som är 3.5 år. Han vägrar dock följa med på matcherna sedan han blev rädd för ljudnivån vid derbyt i SCA-cupen på försäsongen. Han har mao inte sett den nya arenan utan pratar fortfarande om tidigare säsongers örnhuvud som kom ner från taket. Jag hoppas han inte blir FÖR besviken när han upptäcker att den är bortrationaliserad....
rupert: På tal om lycka, förra helgen när Timrå mötte Brynäs så träffade jag Casselstål & Jerka från Jops innan matchen.
Vi pratade lite om hans skada och Timrås väg till Elitserien. Utan att jag förde det på tal så började Danne prata om den där magiska kvällen i Rocklunda för fyra år sedan.
Om att dom hade blivit förvarnade om att en busskaravan varpå väg från Medelpad ner till gurkmetropolen. Under uppvärmningen så var det väl ett femtiotal på gästande lags läktare som höll igång.
Det dom inte visste var att det var ca: 1050 st som inte hade anlänt när dom klev av isen. När det sedan var dags att äntra isen så möttes dom av ett öronbedövande jubel när #74 tog sina första skär på rocklundas is.
På en kräftskiva några år sedan träffade jag Tjobba Nänsen och vi började prata om samma match nere i Västerås.
- När vi kom in på isen och såg hela supporterföljet som hade åkt ner så visste jag att vi aldrig skulle kunna förlora.
Lycka kanske är i underkant, religiös upplevelse kanske är ett bättre ord.
0-5 slutade matchen varav # 74 gjorde 0-3 i spel 4 mot 5.
Gooode: jag skulle säga att några av anledningarna är:
1) vi har en alldeles för dålig gameplan. Vi forecheckar inte alls intensivt, backarna släpper blå, vi bygger anfallsspelet på att dumpa puck. 2) JJ hade en usel kväll. Trist, men sånt ... | #Läs mer ·
· 
4-åringen satt i baksätet o var på väg till sin 1:a hockeymatch, det skulle visa sig vara länsderbyt mellan Timrå o Modo.
Hur skulle det gå?
Grabben hade blivit kraftigt påverkad av Modo kompisar samtidigt som en orolig far försökte säga att dom röda o vita är dom enda rätta.
Ibland har Modo varit det enda men efter div. allvarliga far o son samtal hade jag lyckats få honom att säga till en hängiven Modo supporter:
"Timjå kommej att kjossa Modo!"
Nu satt vi i bilen, grabbens ögon var stora som tefat, när han såg Arenan o dom blev ännu större när vi kom in.
Han sa ingenting. Vi gick in i shoppen o skulle kolla på nångra kepsar o grejjer.
" Vill du ha en keps?"
Han skakade på huvudet. "Ingen keps? Mössa då?" Han var bara tyst o skakade på huvudet.
Vi gick o satte oss på våra platser högst upp, han bara stirrade på det röd vita flagghavet o jublet när Timrå gjorde entrè.
Under hela 1:a perioden sa han ingenting han vbara satt där förundrad o tystlåten o käkade chips. Jag blev orolig!
2:a perioden började. Hagos gör 2-0 o Arena exploderar. Då säger han: "Är Timjå dom jöda?"
Sen började han röra på sig!
Han var inte still en sekund. Både fötterna o händerna klappades o stampades. En lycklig far som skulle bli ännu lyckligare!
2:a periodpausen ville han ha :"En Timjåkeps!"
Sen var det full fart igen! När vi gick så lyste lyckan i en fars o sons ögon! Äntligen hade han uppnått o insett det hela o lyckan är fullständig.
Han är Röd o Vit!
Det första han sa när vi kom hem var:
"Timjå kjossade Modo!"