Det var med en nervös o olustig känsla jag satt i bilen på väg till Arenan. 4-åringen satt i baksätet o var på väg till sin 1:a hockeymatch, det skulle visa sig vara länsderbyt mellan Timrå o Modo. Hur skulle det gå? Grabben hade blivit kraftigt påverkad av Modo kompisar samtidigt som en orolig far försökte säga att dom röda o vita är dom enda rätta. Ibland har Modo varit det enda men efter div. allvarliga far o son samtal hade jag lyckats få honom att säga till en hängiven Modo supporter: "Timjå kommej att kjossa Modo!"
Nu satt vi i bilen, grabbens ögon var stora som tefat, när han såg Arenan o dom blev ännu större när vi kom in. Han sa ingenting. Vi gick in i shoppen o skulle kolla på nångra kepsar o grejjer. " Vill du ha en keps?" Han skakade på huvudet. "Ingen keps? Mössa då?" Han var bara tyst o skakade på huvudet. Vi gick o satte oss på våra platser högst upp, han bara stirrade på det röd vita flagghavet o jublet när Timrå gjorde entrè.
Under hela 1:a perioden sa han ingenting han vbara satt där förundrad o tystlåten o käkade chips. Jag blev orolig! 2:a perioden började. Hagos gör 2-0 o Arena exploderar. Då säger han: "Är Timjå dom jöda?" Sen började han röra på sig! Han var inte still en sekund. Både fötterna o händerna klappades o stampades. En lycklig far som skulle bli ännu lyckligare! 2:a periodpausen ville han ha :"En Timjåkeps!"
Sen var det full fart igen! När vi gick så lyste lyckan i en fars o sons ögon! Äntligen hade han uppnått o insett det hela o lyckan är fullständig. Han är Röd o Vit!
rådbjer: Känner igen stoltheten och den genuina glädjen...inte ett öga var torrt när jag läste din anekdot. Har själv en hängiven TIK-supporter som är 3.5 år. Han vägrar dock följa med på matcherna sedan han blev rädd för ljudnivån vid derbyt i SCA-cupen på försäsongen. Han har mao inte sett den nya arenan utan pratar fortfarande om tidigare säsongers örnhuvud som kom ner från taket. Jag hoppas han inte blir FÖR besviken när han upptäcker att den är bortrationaliserad....
Gooode: jag skulle säga att några av anledningarna är:
1) vi har en alldeles för dålig gameplan. Vi forecheckar inte alls intensivt, backarna släpper blå, vi bygger anfallsspelet på att dumpa puck. 2) JJ hade en usel kväll. Trist, men sånt ... | #Läs mer ·
· 
4-åringen satt i baksätet o var på väg till sin 1:a hockeymatch, det skulle visa sig vara länsderbyt mellan Timrå o Modo.
Hur skulle det gå?
Grabben hade blivit kraftigt påverkad av Modo kompisar samtidigt som en orolig far försökte säga att dom röda o vita är dom enda rätta.
Ibland har Modo varit det enda men efter div. allvarliga far o son samtal hade jag lyckats få honom att säga till en hängiven Modo supporter:
"Timjå kommej att kjossa Modo!"
Nu satt vi i bilen, grabbens ögon var stora som tefat, när han såg Arenan o dom blev ännu större när vi kom in.
Han sa ingenting. Vi gick in i shoppen o skulle kolla på nångra kepsar o grejjer.
" Vill du ha en keps?"
Han skakade på huvudet. "Ingen keps? Mössa då?" Han var bara tyst o skakade på huvudet.
Vi gick o satte oss på våra platser högst upp, han bara stirrade på det röd vita flagghavet o jublet när Timrå gjorde entrè.
Under hela 1:a perioden sa han ingenting han vbara satt där förundrad o tystlåten o käkade chips. Jag blev orolig!
2:a perioden började. Hagos gör 2-0 o Arena exploderar. Då säger han: "Är Timjå dom jöda?"
Sen började han röra på sig!
Han var inte still en sekund. Både fötterna o händerna klappades o stampades. En lycklig far som skulle bli ännu lyckligare!
2:a periodpausen ville han ha :"En Timjåkeps!"
Sen var det full fart igen! När vi gick så lyste lyckan i en fars o sons ögon! Äntligen hade han uppnått o insett det hela o lyckan är fullständig.
Han är Röd o Vit!
Det första han sa när vi kom hem var:
"Timjå kjossade Modo!"