Per HApps: Oj, det är ju nästan omöjligt att välja ut en händelse. Jag började gå på hockey i tioårsåldern, vill jag minnas. Varför jag började gå på matcherna var mycket tack vare att jag lirade ungdomshockey själv. Då föll det ju på ens lott att bl.a sälja matchprogram. Det är ju några matcher man minns alldeles speciellt - 0-10 mot Björklöven, jätteslagsmålet mot Djurgården, 8-0 mot Södertälje i kvalserien, och 2-16 mot S/G Hockey, också det i kvalserien. Maratonmatch #1 i playoff mot Huddinge 1989, derbymatchen mot Sundsvall 1995, då vi återigen hette Timrå IK. Maratonmatch #2 mot Luleå i slutspelet 2003, ja, som ni ser, minnena tar aldrig slut.
Men det som ändå känns starkast är nog ändå när vi gick upp i elitserien våren 2000. Vi hade ju inlett kvalserien med fyra raka segrar, och vägen tillbaka till elitserien såg utstakad ut. Men ett par oväntade förluster, alternativt ett par för spänningens skull nyttiga förluster, gjorde ju att vägen inte var lika öppen. Hela dagen innan matchen gick man ju som i ett rus. Troja/Ljungby på hemmais kunde ju bara gå på ett sätt, eller..? Jag minns att tankarna gick om vartannat om att vi kunde vara klara för elitserien under kvällen. SAmtidigt skulle man ju bokstavligt talat ha dött om vu nu hade missat.
Efter Mackan Matthiassons 1-0 i början av 1:a kändes det dock klart. Resten av matchen spelades bara av. Stämningen var så nära kokpunkten det går att komma. Ämtligen var Timrå tillbaka i elitserien!
Ska man leta efter enskilda matcher och vad de är "värda" så står ju sig mötet med Leksand i kvalserien 2002 en bra bit. Underläge med 1-4, med 3 minuter kvar, och seger efter straffar. Även där var glädjen på sitt absoluta max.
Ambroo: Klart det var Kalle som avgjorde, och det hela såg ut [url=www.aftonbladet.se/sport/0303/23/SPORT-23s66timrjjja_368.jpg]såhär.[/url]
(Funkar inte länken i inlägget så finns den även med här nedanför)
ernie eagle: En underbar tråd detta! Gamla händelser som man glömt bort dyker helt plöstsligt upp. Det kan vara något som man själv kanske inte reagerade så mycket över då när det hände, men för en annan kanske det hela upplevdes som något storartat. Bidragen lär inte sluta här. Det finns en hel uppsjö med fina Timråminnen ute i stugorna, var så säker!
Jag fortsätter med en gång. Vad sägs om derbymatchen mot Sundsvall, i Gärdeladan, någon gång under den senare hälften av -80-talet, där Timrå vann med 9-4. Jag kommer speciellt ihåg ett mål som Magnus Billman gjorde. Han var ju inte stor till växten, den gode Magnus, men inte stoppade det honom. Han var ju en riktigt aktad målskytt där ett tag. Nåväl, det mål jag tänker på var ett friläge och Billman virkade i vilket fall runt med pucken på väg fram mot mål, så när han väl var framme så var Sundsvallskeppern så yr i mössan så det var väl i princip öppet mål!
Ytterligare en händelse utspelar sig i ladan i en match mot SAIK, i mitten av -90-talet, vill jag minnas. SAIK har power play, och trycker på för att kvittera Timrås ledning med ett mål. Trycket blir hårt och vi har svårt att freda oss. Helt plötsligt har en Skellefteback öppet mål, men istället för att pricka det tomma nätet sätter han pucken i stolpen! Därefter kunde vi avvärja oss och avgöra matchen i öppen kasse (??).
MOBILT
· 
· 
Det vore kul om så många som möjligt ville skriva "sitt" TIK-minne.
Mitt tidigaste är från början på -70 när farsan gick på matcherna och undertecknad fick vara hemma på Varvet H 4tr. På den tiden fanns det inte sportradion med direktrapportering och text-tv var ju inte att tänka på.
Då fick man ringa in till Sundsvall Tidnings telefonsvarare som berättade hur det stod efter varje period, 154000 tror jag att numret var om jag inte kommer ihåg fel.
Det är ju lite skillnad på hur man gör nu med allt från sportradio till internet.
Efter matcherna såg man hur kön av rödlysen lyste upp skönviksbacken in mot stan.