Timrå IK

När Wiklund spöade Wallberg och Wallberg efteråt sa:
- Hade jag vetat att jag skulle få matchstraff hade jag också kastat handskarna.
Som om det hade hjälpt!

Konstigt att ingen tikare kommer ihåg den episoden.

Moverare: ....de goda minnenas kavalkad är väl rätt kort då det handlar om "ditt" lag..så man får väl gratulera då du kunde bidra med nåt här inne hos de stora grabbarna..

Moverare: Att Wiklund vann den fighten är ju inget annat än en myt. Han fick som bäst oavgjort.

Dream Team: Oavgjort?
Ha, ha, ha!
Jag ska hämta en kopia på MittNytt nu till veckan så ska du få se vems verklighet som stämmer.
Ha, ha, ha!
Till och med Wallberg erkände ju efteråt att han åkt på rejält med däng.
Ha, ha, ha!
Törs du se klippet med mig?

Ambroo: Hehe.. nej, den var mörkblå, men texten "Lejon" skrivet snett över bröstet. Inte så mycket som en revär på tröjan. Där hade man slagit på stort, minsann.. ;-)

mikenomad: Kort, men gott.
Det gäller att suga på de karameller som finns så länge det bara går.
Förresten, grattis till SM-guldet.

Moverare: Klart jag gör, du bjuder ju in till det! ;-)

Dream Team: Kul, men lova att detaljerat och sanningsenligt referera klippet här på HS sedan.
Du, jag ska dessutom passa på att lära dig lite god ölkultur.
Jag bjuder.
Det kan du behöva.

Dream Team: Förresten, var du ens på matchen?

Moverare: Tackar. Nu var du snabb, garanterat först! Resten av gratulanterna lär ansluta till våren, mars april nångång...

Ingen chans/risk att man någonsin får möjlighet att återgälda gratulationen dock.

Moverare & Co: Oj oj oj, vilka problem en del människor har ;-).

"Han fick spö av honom, näe det var faktiskt den andre som fick stryk egentligen. Nämen var det inte han då ??"

Känns lite som en evighetsdisskussion faktiskt. Ungefär som den gamla godingen.. "hönan och ägget". Kan ni inte komma överrens istället om att det blev 1-1 i fajten Wiklund - Wallberg och gå vidare i ämnet.

Earnie: Dimman spelade inte i Timrå förrän 96/97.
El maco: Säsongen 96/97 var en skitsäsong när vi åkte ut mot Nyköping. Minns fortfarande hur förjävligt det kändes när vi stod där 60-70 sjukt besvikna TIK-fans i rosenlundshallen eller vad fan den hette. Inte blev det bättre av att bussen pajade under hemresan.

97/98 som du refererar till var däremot en riktigt kul säsong. Men inte var väl Timrå uträknade under hösten nångång? Vi var klart bättre än både Boden och Saik som konkurrerade om andraplatsen. Tyvärr blev det onödigt spännande eftersom Saik lyckades på nåt mirakel (Dick Andersson) vinna i Timrå med 2-1 efter total Timrådominans. Men vi slog Saik borta efter en fin insats att nyförvärvet Patrik Degerstedt.

Grums borta var grym, tror det stod typ 4-0 efter första.

Dream team: jag minns matchen när Saik-backen missade, men kommer bara inte ihåg vad han heter. Han hade nr 5, storväxt och hamnade bland annat i Hammers efter Saik.


...mitt bästa TIK-minne är lätt säsongen 99-00. Den säsongen hade allt. Säsongen 02-03 var också helt grym, fan vad vi kom igen då

Lite kuriosa om Bodenmatchen -97. Minns att Boden blixtinkallat Lars Hurtig för den matchen, men vad hjälpte det? Bodens tränare var förbannad efteråt för att Timråspelarna hade hånat Hurtig under matchen ;)

På den tiden hade vi förbenat svårt mot Björklöven av nån anledning. Känns avlägset idag. Ofta fick man gå med svansen mellan benen för kaxiga umebor.. Så jag kan ju ärligt säga att jag jublade lite när löven missade kvalserien för några månader sen. Rätt åt dem, skrattar bäst som skrattar sist.

Men visst, att gå på hårt mot Löven idag är väl lite som att håna Sundsvallsfansen. Dem är liksom bara FÖR distanserade för att det ens ska vara roligt...

Första gången jag på allvar förstod att Elitserien var inom räckhåll.

RocknRolf2: Huuuh! Minns också Nyköping borta, och den där förbannade bussen. Vi var så segervissa allihop, och så blev det torsk efter att bl.a. "Dimman" vek ner sig.

El Maco: Glömmer aldrig Linköping borta. Du rapporterade och jag skrev in online. Det var ett sånt jäkla liv på er varje gång du ringde, och när Bosson gjort det avgörande målet ringde du upp och halvskrek med skrapig röst, typ: "JAG SÄGER BARA 19.57! 19.57!!" :-)

Själv minns jag givetvis matchen hemma mot Nyköping 99/00. Grät glädjetårar efter slutsignalen. Sundsvallsmatchen (2-1 hemma) sitter också kvar på näthinnan, liksom den jämna matchen mot Rögle i playoff 3 samma säsong. Vilket sanslöst röj det var på läktarna i dessa matcher! I den senare matchen ledde vi med 2-1 i slutet, när Jocke Nilsson fick ta emot en regelvidrig tackling i anfallszonen (som domaren missade), varpå Rögle kontrade och kvitterade. Sedan vann dom jävlarna i sudden! Inget jättekul slutresultat, men händelsen kändes stor då.

Laken:

Det finns många sköna minnen om man börjar tänka tillbaka. Men några har ju etsat sig fast lite mera. Dom flesta är väl redan nämda. Men Västerås borta som du säger var en höjdare. Topp 3 helt klart. Där toppen var Nyköping hemma.

Sedan måste man ju nämna Starostenkos mål hemma mot Skellefteå. Kroppsfintar två spelare i mittzon kliver in innan för blålinjen o skickar i väg ett stenhårt handledskott som borrar sig in i Dick Anderssons högra kryss!

Rögle hemma inför fullsatt lada i playoff var ju också en GRYM upplevelse. I ordets dubbla bemärkelse.
Kommer ihåg att det var en enda Rögle supporter som var på plats. Som skrek . Röööögle, Rööögle efter slutsignalen. Kändes jävligt tungt just då. Men vilken match det var! Det var så mycket folk så att det var flera 100 som stod bakom sittplasterna för att kunna se bättre.

Leksand hemma i kvalserien då Timo Peltomaa kvitterade 19.57 var ju ganska hyfsat. Kommer ihåg att man ramlade ner 4-5 rader vid målet o kastades upp igen. Helt galet på läktaren. Laken stod längst upp men vid målet kunde han nästan nudda isen!

ST-hockey epoken var ju ingen höjdare, Man gick bara på ett fåtal matcher då. Men Lakens ( f.d?)kompis Fredrik Modin satt på bänken då. Ståplats var målat i rött o blått, jävlig hemskt när man tänker efter. Förövrigt kan nämnas att Modin har ätit pankakor hemma hos Laken...

Talangscouten: Jag har en grej som slår allihop med hästlängder. Vad jag menar är när Finn och i någon mån även Håkan slog Björklöven. Det måste ha varit ca 1970. När båda dessa herrar var i begynnelsen av sin framgångskarriär. Matchen i sig borde varit jämn med ett litet övertag för TIK i förhandsnacket. Nu blev det inte så på grund av att främst Finn fick sitta i skamvrån gång efter annan. Finn tacklade allt grönt som fanns på banan och satt av sina straff. I första perioden gjorde "Löven" 1-0, när Finn var utvisad. Men Finn hade satt sig i sådan respekt så att så fort han kom in på isen åkte Löven-killarna o ville byta. Det gick ju inte. Nästa period började som den första, men det var en helt anna femma som spelade mot Finn o Håkan. Efter ett par minuter var det samma sak med dom, de ville byta o inte spela mot Finn o Håkan. "Löven" gjorde 2-0 när Finn som vanligt satt i skamvrån och de tillresta gröna jublade i högan sky.
När tredje perioden började hade "Löven" ännu en gång vaskat om i laguppställningen så att det var en blandning från alla femmor som spelade mot Håkan o Finn. Vad hjälpte det? Finn for fram och tacklade allt. Följden blev att just ingen vågade vara i närheten av Finn o Håkan. Tik vann 3-e perioden med klara 3-0 och matchen med 3-2. Segersiffrorna hade kunnat vara större om skärpan framför mål varit en annan. Har för mig att det var Olle Åhman som satte de två första pyttsarna och matchens lirare Finn som satta segermålet.

Ett roligt minne dök upp när jag satt och filosoferade över en kopp java.


Minns en match för X antal år sedan. Tror vi skulle möta SSK *osäker*... vi åkte i vilket fall söderut. Iaf så hade vi stannat till på en liten Mc´Donaldsrestaurang mitt ute i obygden. 3 herrar, varav en vår käre Mikael Willysson fick en liten idé som gick ut på att krypa ner i det ännu mindre icke vuxenanpassade bollhavet. Till er som inte var med på den resan och upplevde detta kan jag berätta att deras lilla bravad i bollborgen lockade till många högljudda garv både där och under resten av resan. Men det behövs knappast ett geni för att lista ut att utgången av en sådan aktion skulle leda till nått annat... Eller hur? ;-).

Efter en stunds garvande och visst plåtande bröts det lilla glädjeruset plötsligt när ett par herrar i blå uniformer dök upp. Någon hade (enligt senare information) larmat ordningsmakten om att det var bråk på restaurangen. Men när männen i blått kom in så möttes dom bara av ett hundratal glada och hungriga röd-vita supportrar.


Lustigt att ordningsmakten alltid har förmågan att dyka upp vid trevliga omständigheter :-)

-Gurra-: Ni kan tro att vi garvade järnet när vi fick höra att en utav de personer som ringde polisen angående detta var en medelålders SSK:are.

Jag har ett minne som liten pojke ifrån tiden när Mike Ford spelade i Frölunda.
Det var under SCA-cupen i Sundsvall när min far var Matchvärd åt just Frölunda. Vi serverade ett stort bord utanför omklädningsrummet med diverse drycker.Det var strax periodpaus. Håkan Pettersson i Timrå och Mike hamnade i slagsmål och bägge fick matchstraff. Mike kom rasande halvt springande mot omklädningsrummet och sparkade omkull bordet med drycker. Försvann in i omklädningsrummet där han sparkade (med skridskon) en spegel i småsmulor. Där stod jag som 8-åring lite lätt brun i brallan och bara gapade. Jag har hämtat mig från detta numera!;-)

El Aka Ali: Det finns som sagt en hel del roliga episoder när man är en sann Timråsupporter.
En historia handlar om den oförglömlige "Honken" Holmkvist i AIK.
Timrå ledde den Norra Allsvenska serien och AIK var 2:a. I en stort uppslagen intervju i Aftonbladet inför seriefinalen frågade reportern "Honken", dagen innan matchen, vilken det var som ledde den allsvenska skytteligan.
"Har ingen aning" svarade den självklare landslagsmålvakten. Han heter Ove Larsson i Timrå sade reportern. Men han vet du väl vem det är? fortsatte reportern. Har ingen aning svarade "Honken".
Snacka om tändvätska. När matchen väl kom igång fanns det bara ett lag på banan och det var Timrå. Ove Larsson spelade i samma kedja som "Bulla" och "Tåget". Både "Bulla" och "Tåget hade massor av målchanser men i stället för att skjuta mot mål passade de till Ove. Har för mig att TIK vann matchen med ca 7-3 och Ove Larsson gjorde 2 pytsar.
Efter matchen gjorde Aftonbladet en stor intervju med "Honken" igen. Den självklara frågan var; "vet du nu vilken Ove Larsson är"?

El Maco: 19:57 mot Lkpg, var väl bortamatchen där Bossom slog in avgörande tror jag? Är nog min favorit oxå. Var på plats och minns hur han fick pucken i mitzon och sakta åkte mot blå och två backar. Han tänkte nog bara spela av och vara nöjd med oavgjort men hela (lilla) klacken skrek "Skjut!" och det var som om han hörde det och lite uppgivet tänkte "ja, vafan har ni sagt det så...", klippte till - och så gick den in (mellan benen på keepern har jag för mig), från utanför blå. Den alltid lika gnälliga Lkpg-publiken försvann direkt, surare than ever.

El Aka Ali: Jag har också en liten historia angående nämnde Larsson. Jag har hört att "Honken" skrek nu kommer Ove igen ! Snacka om att man lusläste allt rörande Timrå ! En annan grej som det talats om här är ju det att man fick ringa in till ST i periodpausen...Upptaget,tut,tut,tut alla ville ju veta resultatet efter varje perre. Speciellt bortamatcherna ! Sen kommer jag ihåg som liten parvel när Timrå mötte Brynäs och man stod invid sargkanten bredvid fotografavspärrningen. Hur som helst det var ju nåt speciellt i dom matcherna, vid en teknings situation ropar jag "Ful-Salming"
åt Börje som då spelade i Brynäs, varvid Börje åker upp mot sargen och ger mig en blick som får mig att sakta krypa ner bakom plexit liite lätt "byxis" om man säger.

RocknRolf2: Alldeles korrekt av dig. Det var säsongen innan Peo Larsson kom till klubben.

Och ishallen i Nyköping hette Rosvalla Ishall. Numera heter den PEAB Arena.
En riktig skithall med vägbelysning. Man kände sig som en fängelsekund inskuffade i en bunker under jorden. Inte vet jag ifall det ville vara gästvänliga mot oss "skoterraggare" och "lappdjävlar" genom att återskapa nån slags känsla från en norrländsk gruva, men de misslyckades kapitalt!

Inte blev de bättre att ett gäng snorungar iförda NH90-mössor, gympadojjor, damasker, hockeybyxor häcklades oss bortasupportrar. Hade de inte varit för att var jusat bara barn så hade man ju skickat på dem en fet smäll.

Jävligt ohyfsat var det iaf och de tycks ha dålig barnuppfostran i Nyköping.

Rättelse 1: Det stod 0-6 på matchtavlan efter 1:a perioden mellan Grums-Timrå i den Allsvenska hockeypremiären, 0-8 efter 2:a och slutligen fick de förödmjukade Grumsstackarna spräcka nollan när Timrå slog av på takten.
Mattias Bosson debuterade och Jocke Nilsson höll hov.

Rättelse 2: Backen i SAIK med tröja nr.5 som var så storväxt och som du efterlyste namnet på heter, NIKLAS SÖDERSTRÖM!

Så där ja, då var det sagt!

Keep up a good work!

ALLTID RÖTT, ALLTID RÄTT ;)

Laken: Snackar vi supporterminnen så slår ju den resan och den stämningen ut precis tamefan allting. Intrycksmässigt rankar jag nästan den högre än självaste avancemanget mot NH90 hemma t.o.m. just av det skälet att det var så oväntat.

I en direkt avgörande match med en biljett till Elitserien i potten så förstod ju varenda som¨har någon som helst feeling för hockey att det skulle bli fullsatt.

Men vem hade ens i sin vildaste fantasi kunnat drömma om 850 Timråsupportrar i Västerås och en förkrossande seger med 5-0.

Helt jävla otroligt alltså. Jag fick gåshud. Jag rös av välbehag. Så vackert att inte tårarna var långt borta.

Ni som missade den matchen, säger jag - stackars jävlar! Det var POESI.

Konstnärligt på alla sätt och vis.

Frågan är väl om det ens går att kopiera det vi gjorde då? Skall väl vara en avgörande finalmatch på bortais då?

Men....näe! Jag tror inte det! Jag har iaf ett säkert kort i bröstfickan att berätta för barnbarnen om när den tiden är kommen.

El Aka Ali: Jag träffade "Honken" för nåt år sedan och tog upp den där historien. Då flinade han bara och sa att han inte mindes.
-
Angående målet i Linköping så har jag det på video. Pucken skulle ha gått utanför om inte målvakten gjorde en skridskoparad och styrde den i mål.

-Gurra-: Nu när du snackar om Södertälje och bortmatcher fick en sådan där flashback igen.

Minns du maskeradresan till Scaniarinken i hockeyallsvenskan -99 när Micke Lind var kungligt bra och isens gigant och jag stod på läktaren utklädd till Zeb Macahan.

Det var på Christer Jensens inrådan jag valde denna utstyrsel. Du vinner grislätt Sjöstedt!

Tror du det?

Jag vet!

Okej då kör vi på det då, svarade jag. Till saken hör att Harriet Engström inte hade några boots i min storlek som outfit till kläderna så jag fick stövla in på Petterssons och köpa cowboyboots för 600kr enkom för maskeradresan.

Är man seriös eller är man SERIÖS?

Ännu ett kvitto på min paroll - allt eller ingenting!

Och de som var ännu festligare var väl när vi kom till Uppsala eller vad vad det var och vi parkerade bussen några hundratal meter bort från hamburgerbaren (låter det vara osagt som det var donken eller MAX) och hinner inte mer än ut ur bussen för det stannar till en bil på andra sidan vägen som tutar som besatt, fönsterutorna vevas ner och någon vrålar i höga skyn - ZEB MACAHAN! ZEB MACAHAN! ZEB MACAHAN!

Oh my good! Tvingades vinka kungligt och bjuda på några dansstegoch då visslade de av förtjusning.

När man väl sedan kom in på restaurangen glodde alla med betoning på alla barnfamiljerna på mig.

Det var lite olustigt!

ernie eagle: Jag var präst och frälste alla i bussen.

-Robban-: Nä, det var Tranås och det var i miiten av mars 1956. Som 11-åring då minns jag att det var en extra chans som plötsligt uppstod pga ett sens beslut att man skulle lägga om seriesystemet.

Det hade hunnit bli mildväder och isen gick knappt att åka på utan man sprang på skridskorna.

Ett kul minne var att Lennart "Picke" Andersson gömde pucken i tekningspunkten så domaren hade svårt att hitta den.

Sören Boström "sprang" in 5 mål och vi vann med 10-0 och saken var klar.
Allsvenskan nästa.

Min första match i ladan då Timrå gått upp i elitserien :D

ernie eagle: Jag vill minnas att vi fick ett bra mottagande av NH90s supportrar när vi mötte dom utanför hallen, men däremot kommer jag ihåg att en överförfriskad (hoppas jag :-) Nyköpingssupporter gick ut på isen efter slutsignalen och visade snasen.

Moverare: Om det nu gick att missförstå det jag sa tidigare så var jag på den matchen. Att jag var på alla hemmamatcher gör liksom att derbymatcherna två mil söderut kändes lika självklara.

Har du förresten koll på statistiken i mötena melan Timrå och Sundsvall? Om inte du har det så kan jag bistå med lite fakta. Om vi går tillbaka ända till säsongen 1937/38 då Vivstavarvs IK, Östrands IF och Heffners deltog i vad som kallades Medelpadsserien. De första matcherna spelades ändå inte förrän 1938, och det var GIF Sundsvall som stod för motståndet. Den serien var väl mer att likna vid träningsspel, för trots att lagen in här var väldigt långt från högsta serien så fick man ändå spela kvalspel till SM, mot storheter som IK Hermes, Nyland och IK Göta.

Det spelades även DM - ett slags mästerskap också det - och då det i mina rullor står väldigt tydligt omnämnt om finaler och sådant så får man väl förmoda att det var väldigt ärofullt att gå vinnande ur den striden. Landskapsmatcher var också vanliga, och där kunde vi säsongen 1940/41 se Medelpad stå som vinnare mot Ångermanland med siffrorna 4-1. Detta var väl i vänskapens tecken, och kanske främst tänkt som ett försök att utveckla och bredda hockeyn, för specielt stor var den inte.

Om vi går fram några år, till säsongen 1942/43, så märker vi att intresset att spela hockey, eller rättare sagt viljan att driva ett hockeylag hade minskat drastiskt. Från att det deltagit ett tiotal lag i den serie jag omnämnde tidigare, så var det blott tre, nybildade Wifsta/Östrand, Heffners och Skönvik/Sund, som kände sig manade att delta. Men faktum är att även hockeyn i Timrå hängde på en skör tråd här. P.g.a stor besvikelse över att man blivit orättvist behandlade i SM-spelet så övervägde man faktiskt att lägga ner hockeyn helt. Som tur var så kom man till insikt, men som sagt, här var det nära.

Inte förrän säsongen 1948/49 lyckades W/Ö spränga sig in i det nationella seriesystemet. Detta efter två års förhandlingar! Snacka om att klubbarna runt Stockholm och i de södra delarna av landet inte såg vackert på att släppa in de norrländska lagen i seriesystemet!
Div. 3 Uppsvenska norra, hette serien, men det tog inte många säsonger innan vi runnit igenom ända upp till Division 2, serien näst under högsta serien. Här fick vi möta storheter som Leksand, Brynäs och Strömsbro.

Det skulle gå några säsonger ytterligare tills vi hade spelat upp oss i finrummet. 1956/57 var vår första säsong i den högsta serien, och där stannade vi under 19 säsonger, med spel om SM och annat trevligt.

Oj, jag flöt visst ut här. Jaja, så kan det gå. Jag började att tala om derbyfakta, och här har du dessa. Trots att ni startade upp med hockey redan 1952 så möttes vi inte i tävlingssamanhang förrän säsongen 1975/76. De siffror jag har baseras alltså på de möten som ägt rum allt sedan dess.

Timrå IK - Sundvall Hockey

Möten totalt: 45
Segrar för Timrå: 26
Oavgjorda: 5
Segrar för Sundsvall: 14
Publiksnitt, Timrå: 2 939
Publiksnitt, Sundsvall: 2 222
Möten totalt: 48

Det senaste derbyt i tävlingsmatch var 2000-01-15, då Timrå vann med 9-2 i Gärde, Micke Lind gjorde 6 poäng (!). Innan dess hade Timrå vunnit under hösten med 2-1 i Timråladan där Z avgjorde.

RocknRolf2: Det enda sundsvalls supportrarna är outstanding på
är krökning.Men är det en merit?

Bo Bly:
Japp, dom är duktiga på att kröka rygg. tss tss

El Maco: Fjudas var i alla fall med på tågresan till Gävle
iförd Timrå tröja med 27 Nänzén.

Bo Bly:
Detta är i alla fall inte mitt bästa TIK-minne.
Finn ett fel. ;)
www.wecall.se/ledning.htm

Per HApps: Inger:)

Ett bra minne(kanske inte det bästa) var i höstas med x2000 till centralen och kanske 400 supportrar med dom som uppslöt där. Det var mäktigt.

Ett annat var kvartsfinlalen på 6 perioder mot Luleå när Markus Åkerblom avgjorde runt 23.30 tiden på kvällen. Det ryktades även att Micke Lind hade kramp i fingrarna och inte kunde släppa klubban.

Manderville's mål i numerät underläge 3 mot 5 på Norrena

Det finns många kanonminnen.

Per HApps: Förklara.

73Sjöbba: Jag har varit på Timrås hemmamatcher sen 75-.
Det finns en match det var magisk stämmning.Dubbelt så bra än Nyköpings matchen och det var Rögle hemma när Lars-Eje coachade
bort en 2-0 ledning.

Bo Bly: heh den var jag på. (om det är kvalseriematchen hemma i ladan någon säsong tidigare du syftar på)

Även jag, Hellge har ett Timrå-minne. Detta var från förra vintern:

Det sägs att man inte ska styra barns lek för mycket. Men va fan, ibland måste man ju. För när min son och grannens pojk skulle spela landhockey föreslog grannpojken att han skulle vara MODO och min son Timrå.

Det är just i sådana lägen man som pappa måste gå in och styra leken, nån jävla ordning får det väl ändå vara. Mina barn får göra mycket, men aldrig leka att de är Timrå. Det är mycket mindre allvarligt att de svär åt granntanterna eller kastar sten på bilarna eller leker med uran.

# nr 1. Lär aldrig barnen leka Timrå.


Jag kanske kommer med ännu ett senare om jag får.

Dream Team: Intressant statistik.
Såg bättre ut för Sundsvall än jag hade förväntat.

Jag är tyvärr för ung för att minnas de rikiga matcjerna på 70-80 talet. Men jag har hunnit med en jävla massa bra minnen med TIK iallafall!! Men jag tycker det är skammligt att ett av de shysstaste minnen med TIK inte är med i denhär tråden nämligen nångång runt slutet på 90 talet början på 2000 talet. När isen SPRACK i Leksan!! Ca 1 meter i diameter och hål ända ner till betonggolvet. Ett annat minne som också är från samma match om inte jag minns fel är när daljävlarna hivar upp en folkorkester bestårnde av Fiol, Nyckelharpa å hela köret å spelar folkmusik över hela arenan! Vi TIKARE trogna den goda rytmen efter allt trummande börjar dansa på läktaren vilket resulterar i att golvet sviktar. Ett annat inte lika trevligt minne är från LHC då nån jävla skinhead vakt kommer å skriker åt mig (då ca 10 år gammal) att jag inte får stå på den platsen jag har ställt mig med flaggan! (Vem minns inte borta stå i gammla stångebo arena? va va den?? 10 kvadrat?) Varpå min far skriker välkommen till DDR å vakten svarar att "du ska fan inte komma här å kalla oss nazistjävlar för då ska jag fan släpa ut dej härifrån". Så man har hunnit med endel med våra rödvita hjältar! Men den största händelsen för mig va nog när vi hade en träningsmatch i sandviken å jag var väll runt 10-11 år och kommer på nå vis in i koridoren där alla spelare har omklädningsrum och lyckas få typ halva lagets autografer. Däribland Zäta. HUr stort var inte de på en skala för en då 10 årig grabb. En god vän till mig fick vid samma tillfälle Zätas första signerade Detroit tröja. Samma år han vart draftad av dem första gången. Se vad många minnen som poppar upp när man sitter å flowskriver om saker som har hänt i livet! HAr även vart väldigt underhållande att läsa andras minnen hoppas denna tråd håller länge så man får läsa om flera roliga minnen.
Tills dess!

ONE SOLUTION - REVOLUTION



Peace Niggaz

73Sjöbba:
Niklas Thorén var tränare år två då vi åkte ner i kvalserien. Den mannen skulle aldrig har fått komma i närheten av Timrå Ik's A-lag.