Jag tycker att det klacken körde sista kvalmatchen till elitserien delade klacken upp sig och skrek typ komigen timrå och snabbt därpå andra halvan kom igen timrå de ger ett bra tryck och fart i klacken
Att visa sitt missnöje med alternativ som att: - bua - vända ryggen till - ej gå på matcherna Har oerhört svårt att se vad positivt detta skulle leda till. Vill ändå tro på fortsatt stöd även om detta kanske är att överskatta en supporters betydelse. Därmed ej sagt att förändringar ej krävs för en framtid med elithockey i Medelpad...sen kan man JUH spekulera i all evighet VAD som måste förändras. Hade jag svaret så...
Själv går jag på Globen på söndag och Scaniarinken på lördag och hoppas att fler än jag finns på plats...
Farbror Hasse: Jag förstår, alltså får vi damma av ramsan "Kom igen Timrå, kom igen *klapp* *klapp*" Känns som att vi har för få ramsor i motgångens tid.
Hallå knylan, vi har ett problem här. Fler ramsor behövs.
kn: Om vi då är inne på den avdelningen, drömma och önska. Vilken juniorspelare (oavsett lagtillhörighet) skulle passa ihop med Zäta och Ed Ward? Curre Lundmark efterlyste mer mod från klubbledningarna, att släppa fram ungdomarna.
Swen : Jag antar att alternativet till att bua är att vara tyst eller att skrika "Kämpa Timrå" eller något liknande. Det stora förändringsarbetet görs vilket fall av Peo, Nubben och de informella ledarna på isen. Agnarna skiljs från vetet i det här sammanhanget. Timo och Cassel exempelvis får visa att de har ledaregenskaper.
De främsta ledarna är de som kan hantera verksamheter i motgång. Det har jag sett tydligt och klart under mina arbetslivsår. Att surfa på en framgångsvåg kräver inte så mycket. Det kan t.o.m. fungera om man har träskor.
Jag kommer aldrig att glömma bilden från globens jumbotron på Mikael Lindholm när han uppenbarligen blev förbannad på domaren eller någon motspelare. Hela karl´n symboliserade styrka , självförtroende och jävlar anamma. Huss var likadan.
Jag ber till gud att Håkan Åhlund är av samma skrot och korn.
Farbror Hasse: Ja, det är ju viss skillnad om TIK:s eller FBK:s spelare blir utbuade. I någon match, under FBK:s segersvit, var det länge oavgjort och publiken buade ut spelarna. Så skärpte de till sig och vann matchen till slut. Deras spelare har mer rutin och skicklighet, så de kan hålla sig med kräsna supportrar.
Sören Cratz, var det nog, som jämförde ett bra respektive dåligt lags resultat. Det bättre laget har förmågan att vinna, trots uruselt spel. Som Mif i går, eller? Om vi nu inte ska bua ut spelarna, vad finns för alternativ för oss supportrar?
Octagon : Jag tycker att Ditt sista stycke egentligen tydligt pekar på hur fel det skulle vara att bua ut laget just nu. Vilka människor som är vilsna panikslagna och rädda att misslyckas blir bättre som spelare av en rejäl utbuning ? För ingen tror väl att vi skulle kunna byta ut halva laget. Vi har ett gäng spelare att förfoga över som sannolikt inte är mycket bättre eller sämre än några andra lags besättningar. Vi måste alltså finna vägar att få dessa spelare att få tillbaka sitt självförtroende och då tror jag att det sämsta vi som publik kan göra är att bua ut dom.
FH: Jag håller ofta med dig och allt som oftast imponeras jag av dina inläggs underfundighet, list och fingertoppskänsla. Således har du min beundran.
Här måste jag dock motsäga dig. Din jämförelse med en arbetsplats kanske skulle behöva modifieras något. Om vi nu ska anse att publiken i viss mån intar samma roll som en arbetsgivare borde följande gälla. En arbetstagare som dagligen skickar tugummi i kopieringsmaskinen, arbetar en tiondel jämfört med vad han ska och på alla andra sätt förstör för företaget förtjänar i längden knappast beröm. OK att man under en tid ställer upp för att få upp personen i frågas självförtroende men efter en tid blir det fråga om andra åtgärder. Arbetsgivare inser så småningom att personen i fråga kostar tämligen mycket pengar men knappast i prestation motsvarar en promille av denna summa. Som publik har man inte möjlighet att omplacera laget eller be det att säga upp sig själv och betala med avgångsvederlag och ett schysst arbetsbetyg. Det är nu man som del av en publik famlar efter handlingsalternativ... Fortsätta peppa - fler tugummin i kopieringsmaskinen och ännu sämre företagsresultat samt en inneboende ångest, otillfredställelse och missnöje eller vädra sitt missnöje - en eventuell reaktion samt ett lättare sinne!!
För min del är det lätt att välja...
Med tanke på hur laget uppträder för närvarande tror jag att publikens stöd saknar all betydelse. Paniken lyser i deras ögon och bytena tenderar att knappt sträcka sig över mer än 20 sekunder. Man väljer fel lösningar i alla lägen, spelar livsfarligt i egen zon och saknar all skärpa framåt. Som trogen supporter bör man då visa sitt missnöje.
Ja herregud kreativiteten går tydligen på högvarv för närvarande. Jag kan lova er att även om TIK inte skulle ta en endaste poäng till så kommer jag aldrig att bua ut laget. Det krävs väl ett barns förstånd att inse att ingen människa blir bättre av att höra att omgivningen tycker att man är urusel. Eller menar förslagsgivarna att om ni inte presterar tillräckligt på jobbet så borde ni drabbas av en kollektiv utskällning av arbetskamraterna ? Skulle ni fungera bättre efter det ? Att sen Peo & co. Måste markera sitt missnöje med vissa prestationer är en annan sak. Det gör man enskilt med de berörda individerna eller med hela laget om det gäller alla. Men att bua ut laget är det mest primitiva och destruktiva man kan ägna sig åt. Är det någon som tror att inte spelarna inser att det inte går bra ? Saker och ting är inte så enkla att åtgärda. Börjar det gå motigt och man ramlar efter i tabellen så behövs det väldigt lite för att de negativa tankarna börjar tränga på under matcherna. Man blir helt enkelt rädd att misslyckas. Problemet är att detta i kombination med att Z är så oerhört dominerande i laget passiviserar de andra. Utan andra jämförelser så kan man se fenomenet i andra lagsporter som Detroit Pistons och Jerry Stackhouse förra året, eller varför inte när jag ser grabbens hockeylag spela match. Stjärnorna har pucken och när de vid några enstaka gånger tappar pucken blir lagkompisarna skräckslagna. Man kan tycka att det sistnämnda exemplet är märkligt eftersom vi ju i TIK talar om vuxna människor, men fenomenet finns i alla åldrar och har inget med spelskicklighet att göra , utan problemet stavas självförtroende. Det finns inga enkla recept tyvärr. Ett är att dra ner på Z:as speltid radikalt och låta honom satsa på offensiven. Rekrytera in ett antal prestigelösa veteraner som har varit med i med och motgång och som kan lyfta moralen ( i det fallet hoppas jag mycket på Åhlund även om han kanske inte presterar så mycket på planen ). Uppmuntra de potentiella ledarna som Peltoma och Casselståhl att stiga fram och ta ett aktivt Pep-ansvar för spelarna i båset och på isen. Jag säger inte att det vänder efter detta, men det är ett bra mycket bättre försök än att bua ut sitt eget lag !
· 
· 
