Timrå IK

Uno Gordon:

jag förstår, måste inflika bara att med att rammla menade jag mer metaforiskt, att ta ett, två eller i vissa fall tio återfall.

däremot kan ingen kräva att du ska vara världsfrälsare, ta den hand som sträcks ut.

kan jag hjälpa en person att sluta dricka eller droga under min livstid, så har det garanterat stoppat en flerfaldig spridning under samma period. och tänk vilken skillnad det skulle göra när mina barn blir äldre.

Barbapappa:

en missbrukare blir expert på att ljuga och manipulera sin omgivning oavsett om han är i periferin eller om han har familj hus o barn o bil.

detta drabbar ofta folk runt om kring honom.

jag skrev tidigare om finansiering. det är ju faktiskt så att de flesta hushåll har en delad ekonomi och partnern skulle ganska snabbt upptäcka om det saknas 500 - 1000 kronor i månaden. det är oftast där sprit o narkotika säljs/langas för att inte skapa hålen som märks.

Men då kanske det är det 13 åriga grannpojken eller grannflickan som blir nästa fall.

Barbapappa: Där slog du verkligen huvudet på spiken. Jag fördömer inte människor utan handlingarna. Jag skrev ju tidigare att jag nog tillhör fåtalet i Timrå kommun som faktiskt ställer upp för missbrukarna. Jag ger dem morgontidningen gratis, jag samtalar med dem, säger godmorgon och kan slänga åt dem några kronor ibland (småmynt), skulle aldrig falla mig in att ge dem en överdrivet massa pengar. Och ibland kan de få låna mobilen om de behöver ringa. Förutsatt att jag vilka dem är eller att jag får någon form utav garanti att de inte sular iväg med mobilen.

Jag hjälper dem som ramlat och slagit sig och försöker finnas till med hjälp utav små medel. Men samtidigt måste man kunna få ställa krav också och inte acceptera vad som helst.

Jag menar jag är också bara människa och orkar inte hur mycket som helst utan att få någon respons. Då slocknar glöden till sist. Oavsett. Vare sig man vill det eller ej.

Och nog är jag medveten att om det är en lång process att gå ifrån att ha varit alkoholist till att bli nykter alkoholist. Det är inte bara trycka på en knapp och tro att det skall gå utav sig självt.

Men finns viljan och ambitionen hos personen ifråga om än det går långsamt och jag ser att de verkligen försöker och inte lständigt ljuger mig upp i ansiktet gång på gång. Då är jag beredd att gå långt. Väldigt långt för att få den människan att må lite bättre.

250kg kärlek:

kunde inte ha yttryckt mej bättre.

Uno Gordon: Problemet du har är att du aldrig satt dig i en liknande situation. Det är jävligt lätt att sitta bakom stängda dörrar och dömma människor för något de aldrig ville eller valde att bli. Att du inte blev en alkoholist ska du vara glad för.

Jag låter som att jag är en alkholist men det är jag inte. Däremot har jag nära anhöriga som sitter i skiten. Jag har valt att hjälpa dem, och det gör jag med hjälp av mycket fakta.

Jag har förstått att alkoholism inte är ett sätt man vill leva, utan lockats (av olika orsaker) till. Orsakerna är många, jag låter dem vara osagd. Men att man som individ vill dit, till ett alkoholberoende, är föga osannolikt. Det finns ingen alkoholist som innerst inne är stolt att vara alkis. Man skäms - oerhört.

Kliva upp på morgonen, åka på Timråmatch, äta en god bit mat, åka och bada med barnen, klippa gräset, det är ord som vilken alkoholist som helst skulle byta ut mot sin vardag. Kliva upp, ta en sup, ut och träffa suparpolarna, ta en sup till, argumentera med folk på torget o.s.v.

Allvarligt: För en kort stund önskar jag att de med snedvriden syn på alkoholister fick uppleva det. Jag tror (utan att varit i skiten) att flera skulle få en helt annan syn.

Hellre än medioker fjant än en kung på torget.

Uno Gordon:
>> du skrev >> En alkoholist eller knarkare har väl inte riktigt den möjligheten. Visst det finns dem som döljer sitt missbruk jävligt bra och lever dubbelliv med jobb, familj, hus, bil etc.

Men majoriteten utav missbrukarna är ju ute i perferin och härjar oftast utan ett permanent tak över huvudet eller ett fast tillhåll utan bara drivandes omkring med nya sängplatser från natt till natt.


>>>
majoriteten av missbrukare finns inte i periferin. de flesta har familj och jobb, det är bara det att de inte märks lika mycket. men oftast så finansieras narkotika genom försäljning. ävan spritmissbruk finnansieras ofta genom langning.

att jämföra missbruk med diabetes är ändå inte riktigt rätt för alkoholen ändrar dina reflexer din syn under ruset dina tankegångar ditt temperament. men det gör ju inte diabetes.

250kg kärlek: Som regel har väl oftast diabetikerna betalat igen sina injektioner och mediciner mångfalt upp genom en lång yrkesverksam karriär. Där de återkommande betalat skatt och moms m.m.

En alkoholist eller knarkare har väl inte riktigt den möjligheten. Visst det finns dem som döljer sitt missbruk jävligt bra och lever dubbelliv med jobb, familj, hus, bil etc.

Men majoriteten utav missbrukarna är ju ute i perferin och härjar oftast utan ett permanent tak över huvudet eller ett fast tillhåll utan bara drivandes omkring med nya sängplatser från natt till natt.

Jag har en morbror som är diabetiker och som har högt blodtryck. Men han har aldrig någonsin klagat över det hela. Utan haft fast arbete på Försäkringskassan och däremellan haft en massa olika sdouppdrag inom föreningslivet. Han har kanske levt ett osunt liv. Men har banne mig betalat också. Det är en viss skillnad.

250kg kärlek:

Jag är själv alkoholist, har supit sedan jag var fjortån år. allt på grund av att mina föräldrar började truga mej med att jag skulle dricka.
nu har jag varit nyckter i nio århade varit tolv om jag inte snubblat en kväll.
men jag gjorde det inte helt på egen hand.

jag kan hålla med när uno skrev jag kan inte med/ har svårt för folk som skriker, stimmar, stör, förstör för andra. ja jag kan förstå det. men att kräva att viljan att lägga av ska finnas där bara vips. det finns inte.
alla som ska lägga av med spriten måste hitta nåt som betyder mer. samma sak gäller narkotika, söt suget hos överviktiga. etc.
Men viktigt att veta är att alla som ändrar livsstil rammlar nån gång. och då är det viktigt att det finns nån där som kan ge en en spark i röven så att man snabbt vaknar igen.

och gällande synen på dessa människor så är dom människor precis som oss andra.
Fördöm handlingen men inte människan.

slutligen måste jag tillägga att det finns gråzoner där det inte alltid finns något rätt eller fel.

Barbapappa: Att ogilla onyktra människor som (enligt sig själv) lever på andra, är en rättighet. Det är inte så jävla märkligt att tycka illa om människor som sitter på en parkbänk och kostar samhället en massa pengar.

Visst?

Däremot är det synen på dessa människor och vad man ska göra med dem som är det väsentliga. Om jag ser en person som sticker en spruta i magen p.g.a. diabetes reagerar jag inte. Om jag däremot ser en person som injicerar heroin på gatan blir jag het som f-n. Frågan är vad som är rätt eller fel. Personen som levt ett liv av osund kost som lett till diabetes eller personen som också levt en osunt liv och valt narkotikan? Vi kan byta ut sprutorna mot öl och läsk. Frågan kvarstår.

Dina två sista stycken skriver jag under på. Man får inte ge upp bara så där och att ödmjukhet är en dygd.

Barbapappa: så du menar att man skall acceptera vad som helst då bara för att "tycka synd om" de människor som inte klarar av att hantera spriten eller äta sunt?

Vad är det för fel att ställa krav? Varför skall jag bjuda på mig själv och mitt skafferi hela tiden utan att kunna få någonting tillbaka i form utav hederlighet, ärlighet, nykterhet?

Är det inte så KRIS väljer att profilera sig? Vi har alla och envar ett ansvar som vuxna individer.

Råd och stöd kan du få de sk verktygen för att börja leva ett bättre liv. Men i slutändan är det bara personen själv ifåga som befinner sig i skiten som kan ta sig ur misären också.

Varför skall jag som är skötsam behöva ta smällarna och betala priset för vad andra ställer till med när jag själv inte förvållat det hela.

Jag skall få min nattsömn förstöd p.g.a. idioter, jag skall behöva vakna upp till ett nedgrisat torg och glassplitter på våra gator och en outhärdlig stank utav piss och acceptera att folk i min omgivningen spöar upp sina respektive gul och blå bara för att de inte kan hantera spriten.

Ändå är det ständigt det som möter mig. Människor med vansinnigt dålig karaktär som inte gör någonting åt sin situation. Som tycker det är livet att leva på socialbidrag och äta sig mätta med kommunala medel. Som inte ägnat tanken på att lyfta fingret och bidra till vårat välfärdssystem.

Åren går och det mesta är sig likt i Timrå. Jag tycker det är på tiden att någon säger ifrån och inte bara jammar med.

Uno Gordon:

Jag vet inte var den här diskusionen började men skiter fullständigt i det också.
Din människosyn värkar vara något snedvriden anser jag.
Exempelvis: en alkoholist som super och stimmar var och var annan dag och som stör den allmänna ordningen, det är den han är när han är full.
Samme person kan vara världens snällaste och mest harmlösa människa som finns.
Alkoholism och är klassat som en sjukdom och alla dessa senarion som du beskriver i ditt inlägg ingår i sjukdommen. bara doften av alkohol eller smaken av en droppe kan sätta igång motorerna i bakhuvudet på denna person.
Och då krävs en enorm vilja att låta bli.
kan du själv låta bli att dricka? låt oss säga vara nykter i två år. inte en droppe inte ens en droppe cider eller lättöl?
Det är så alkisen måste leva hela livet om han ska klara det.

Å kom ihåg att det gämförelsevis är en baggis att sluta snusa eller sluta röka. Snarare skulle man kunna jämföra det med att vara vrålhungrig och luspank, ha ett paket korv i kylen i en hel vecka utan att peta på det.

och dessutom det där med att ge upp lättvondigt. det finns det väldigt många människor som gör utan att ha alkoholproblem.

Ödmjukhet är en dygd min vän. Träna på det.

Uno Gordon: Trots det är många människor överviktiga. Säkert försöker många av dem att råda bot på sitt problem/sjukdom. Däremot ser du inte dem på gatan, utslagen eller att de ropar på hjälp. De som vill komma tillrätta med sitt problem. tar tag i det, oftast utan annans vetskap. Så, plötsligt finns de där igen, i form och ett glimrande leende. Andra tar hjälp av sin omgivning för att orka. Detsamma gäller personer som huserar på torget i Timrå eller personer med andra allvarliga problem.

"Personligen får de supa ihjäl sig om de vill eftersom uppenbarligen inte har insikten att de själva måste vilja göra någonting åt det hela utan ständigt tycks tro att det skall ske ett mirakel och att hela tiden någon annan skall komma stigandes fram och frälsa dem ifrån ondo".

Kom ihåg att det är din egen bror du kan tala om. Vill du honom så illa?

Jag tror att om man överhuvudtaget ska kunna sätta sig in i en människa som är så pass sjuk som det vi talar om, bör man veta vad man talar om. Antingen har man varit i närheten eller så har man mycket goda kunskaper i ämnet. Som dödlig och bara ogilla människor med allvarlig sjukdom ger fel diagnos.

O`Learys i Timrå ger mig goda vibbar, du gillar det inte. Och om jag förstått dig rätt handlar det om de utslagna på torget.

250kg kärlek: Problem har alla människor rätt att ha. Men det är hur man förhåller sig till dem och hur man hanterar dem som är avgörande. Jag anser att det är lika fel att äta osund hälsokost om man är medveten om att man har svårt med vikten. Är man inte medveten om det eller lider av en sjukdom som gör det omöjligt att kontrollera är det en annan sak. Men man kan inte bara skjuta ifrån sig heller och skylla på alla andra hela tiden så fort det tar emot eller är lite jobbigt. Man måste inse att man själv mest troligt är en aktiv del utav det hela själv.

Dessutom har jag lättare att acceptera en människa som har vett att nyttja ett beteende som mänsklig och inte antar en mer animalisk hållning.

Jag kan känna sympati för folk som åtminstone är "trevliga" och inte hotfulla eller springer omkring på gator och torg beväpnade med knivar, sprängmedel och handeldvapen. Och som inte skriker, gapar, härjar och lever satan.

Visst det finns många typer utav samhällsproblem att ta itu med men jag brukar resonera som så att så länge man inte skadar andra eller förpestar deras tillvaro så får folk göra precis vad de vill.

Personligen får de supa ihjäl sig om de vill eftersom uppenbarligen inte har insikten att de själva måste vilja göra någonting åt det hela utan ständigt tycks tro att det skall ske ett mirakel och att hela tiden någon annan skall komma stigandes fram och frälsa dem ifrån ondo. Som nån slags Messiah. Att det helt plötsligt skall börja regna manna ifrån himlen.

Att det ständigt är andra medborgare som skall städa upp efter vad de ställer till med. Om det bara en endaste gång kunde försöka sig på att förmå förstå hur andra människor mår.

Upphöra med att göra oss vanliga dödliga besvikna och fullfölja någonting någon gång som de själva påbörjat och inte ge upp så lättvindigt när allting inte går som planerat.

Uno Gordon: Jag förstår dig, men du har inte förstått problemet för en alkoholist. Du dricker vatten när du mår dåligt, andra dricker sprit för att komma till rätta med problemet. En person som lider av fetma har samma problem som en alkholist men i samhället är det acceptabelt att vara fet men inte sitta på en parkbänk och trycka i sig en hela rödtjut.

Fetma, alkoholism, socker, allt har en orsak. Men den som lider av socker eller fetma har mycket lättare att bli accepterad. En alkholist dricker för mycket, därav sin sjukdom. En diabetiker äter för mycket sött, därav sin sjukdom. Genetiskt, självförvållat, tja det går att diskutera.

Självförvållat? Ge en chokladkaka till en person som älskar sötsaker. Det vore ungefär samma sak som att ge en 75:a till en som har problem med spriten. Det är din inställning till dessa personer som "campar" på torget som gör dig upprörd. Om alla som upplevt alkoholen och dess negativa effekter och biverkningar fått säga sitt tror jag att orsaken varit densamma som med personer som har problem med mat. Bara det att det är tillåtet att väga 150kg, även om någon tittar snett.
Det finns massor av människor i samhället som inte jobbar p.g.a. att de inte orkar jobba för sin vikt. Det finns massor av människor som inte jobbar av andra orsaker.
Skillnaden är att de inte sitter på en parkbänk och offentligt (enligt betraktarens ögon) kostar pengar. Men dessa kostar lika mycket.

Varför ska alla sjunga efter din pipa? Varför kan inte du sätta dig in i andra människor som har betydligt större problem än dig? Du verkar trots allt vara en mycket lycligt lottad man, efter vad jag läst.

250kg kärlek: Jag är långt ifrån en problemfri individ. Även jag mår dåligt ibland men jag har åtminstone karaktär att göra någonting åt det. Jag snusade men lade av och har inte trillat dit igen. Jag kan avstå alkohol eftersom jag vet vad den gör med mig. Därmed inte sagt att jag inte dricker. Men det är heller inget bestående inslag i min vardag. Jag njuter lika mycket utav ett kallt glas vatten, mjölk eller en kopp kaffe.

Jag anser att alkoholism är något självförvållat. Man kan inte bara kräva en massa saker hela tiden och roffa åt sig ifrån andra utan att själv vara beredd att ge någonting i form utav uppoffringar. Jag vänder inte folk ryggen. Jag tillhör nog fåtalet som faktiskt stannar upp och samtalar med parbänksalkoholisterna och faktiskt inser att de också är människor. Men när de inte själva visar det minsta tecken på förändring blir jag jävligt besviken.

Jag ställer gärna upp för mina medmänniskor men inte till vilket pris som helst. Jag kräver motprestation.

Skall jag offra tid och engagemang på någonting så har jag några enkla förhållningsregler som jag brukar vara ganska tydlig med från början.

Efterlevs inte dessa då sticker jag. Lusten att hjälpa människor som bara snackar är inte särskilt stor ifrån min sida.

Men annars så finns jag där med öppen famn!

Uno Gordon: Det finns kommuner som på ett mycket aktivt sätt försöker ändra världsbilden på ett torg, någonstans i Sverige. På ett mycket mer aktivt sätt än i Timrå ska tilläggas. Men du kommer sannolikt att uppleva denna utslagning, var än du kommer.

Att O´Learys kommer att bedriva sin verksamhet på samma nivå som Timråpuben är utopi. Då blir man inte långvarig, jag lovar. Bedrivs inte verksamheten på ett professionellt sätt förlorar man den stora massan...

Torget i Timrå har varit, och är, ett känsligt ämne. Där sitter ofta utslagna människor med grava problem. De som inte befinner sig i perferin tittar ganska snett och menar att dessa individer är avskum. Det är problematiskt. Det finns ingen i den situation de befinner sig i som hade velat byta med dem. Däremot finns det heller ingen som kan förändra deras världsbild förutom dem själva.

Då är vi åter där, det huvudsakliga problemet. Vi måste ordna vägar ut för dessa människor istället för att se ner på dem. Så länge inte samhället tar sitt ansvar (och det gör man inte genom att ge dessa människor pengar med förhoppning att det ordnar sig) så kommer du att se dessa ansikten på torget. År ut, år in. Samhället måste ge dem vård, det finns inget annat. Och följa upp..

Att ge upp och se problemet som omöjligt, sänder rätt taskiga signaler. Samhället måste agera och hjälpa. Samhället är du, jag och många andra.

Som du låter nu gillar du läget, och drar. Det hjälper föga.

250kg kärlek: Självklart skall man ha en process i sann demokratisk anda. Och naturligtvis skall man inte kasta ut näringsidkare som vill försälja alkohol. Om man kan garantera att det är rätt målgrupp som får tillträde till det hela ser jag det enbart som positivt. Men jag vill inte gå in på O`Learys och träffa på parkbänksalkoholisterna därinne såsom fallet är med Domuspuben. Helt fel målgrupp med människor ockuperar restaurangen och skrämmer bort den stora massan utav hederligt folk som bara vill ta sig några bärs eller en grogg en fredag eller lördagkväll.

Jag vill inte skämmas utav att komma ifrån Timrå. Jag vill kunna bjuda med mig kamrater utifrån "hem" och visa upp med stolthet i bröstet mitt älskade Timrå.

Standarden måste avsevärt höjas i Timrå Centrum. Knarkare, alkoholister skall inte vara en självklar bild utav en medborgerlig bild. Dessa människor behöver vård.

Jag har fått nog utav se samma sorts människor år in och år ut totalt oförmögna att göra någonting åt sin livssituation. Det lever på bidrag och konkar hem kassar ifrån bolaget med öl och sprit och bidrar knappt med någonting alls.

Jag är trött på detta hell. Därför flyttar jag nu. Jag måste bort och förkovra mig. Men risken är väl att jag möter samma sorts människor igen när jag flyttar hem igen, Om jag flyttar hem någon gång. Om de nu inte har dött innan dess.

250kg kärlek: Jag håller med. Som exempel på vad fel det kan gå, om inte insatserna sätts in där det behövs som mest, är det bara att gå till de "förmågor" som utgör större delen av "A-laget" på torhet i Timrå. När jag växte upp gick jag på Mariedalsskolan. Samhället och situationen i skolan har blivit allt tuffare under senare år. Men där och då, under mitten av -80-talet så kunde det lugnt sagt gå rätt så vilt till. I sjunde klass var man inte kaxig. Allra minst mot de äldre eleverna. Gräddan av dessa och då i mer negativ mening, eller de som ofta syntes och hördes mest, var en rad kända karaktärer för oss om växte upp i Timrås centrala delar under den här tiden. Jag väljer bort att namnge någon, för det tycker jag inte känns fair, men som jag sa tidigare i mitt inlägg så har dessa mpersoner utgjort en betydande del av A-laget under en lång rad år.

Här gick det alltså fel mycket tidigt. Redan under skolåldern och säkerligen redan under mellanstadieåldern. Det är både synd och skam när hem, skola och kommun inte tar sitt ansvar på ett bättre sätt när sådant tillåts hända. Och givetvis är detta något som sker även idag. Så ja, insatserna behövs mest långt långt tidigare än hos de som nu stryker omkring på torget.

Uno Gordon: Jag tror inte att misären du ser under morgontimmarna blir till det värre för att o`Learys öppnar en sportbar i Timrå. Misären du ser under tidiga timmar är sannolikt något som bottnar i helt andra saker. Dock är det allvarligt nog - att det finns människor i Sverige - som lever så. Men faktum kvarstår: Det är mycket positivt att O`Learys väljer att satsa på Timrå.

Vidare skrev du i ett inlägg att, citat:

"Saker och ting har ju en tendens att tämligen omgående vandaliseras i Timrå Kommun. Se bara på glasrutorna vid de befintliga busskurerna (förvisso inget enskilt fenomen för Timrå), bassängen vid kommunalkontoret som det ideligen hölls färgämnen och tvätt samt diskmedel i och som kostar tiotusentals kronor att sanera och som dras ifrån skattemedlen."

Jag lovar dig att det i de allra flesta fall INTE är A-lagarna eller de som mer eller mindre, dygnet runt, ockuperar torget i Timrå, som orsaksr det. Det är yngre förmågor som inte ens kommer in på krogen eller får köpa sprit på bolaget som gör såna saker. Och det är där insatserna behövs. Det är där samhället måste ta sitt ansvar. Inte senare.

Om samhället säger nej till en etablering p.g.a. att man inte har kontroll på läget då blir det som du antyder - ett laglöst land. Däremot om man jobbar aktivt för att stävja allt skit och aldrig låter kriminella/revolutioner segra tror jag att det är den bästa medicinen. Du som jag vet att det är en ytterst liten klick i hela Timrå Kommun som står för det mesta av den kriminalitet som finns i området. Däremot är du oskyldig, till motsatsen bevisats. Därom tvista de lärda men jag gillar det läget mer än att godtyckligt plocka in dessa orosmoment med förhoppning att saker blir bättre då.

Jag är själv näringsidkare i kommunen och har betalat säkert 100 000 i sanering av klotter och annan skadegörelse. Lägg därtill lika mycket till, minst, i organiserade stölder. Jag tycker det är oerhört frusterande. Men jag tror fortfarande på att det ligger i samhällets ansvar att ordna upp det här med hjälp av mig och andra medborgare förstås. Så länge det görs i demokratisk andra vill säga.

Vad anser du, hur tycker du vi ska göra? Ska vi neka barer som säljer alkohol eller butiker som säljer öl, ska vi kasta ut alla från Timrå Kommun som har problem och livnär sig på kriminalitet, ska vi helt enkelt skita i alla som hamnat snett?

Så länge mina skattemedel träffar rätt kommer jag att fortätta vara för den demokrati som råder. Nu när till och med Timrå Kommun är beredd att satsa en slant av mina, och dina pengar, åt rätt ändamål så vill jag ställa mig bakom det.

250kg kärlek: Och ordningsvakterna är några jävla drönare. De hinner aldrig fram i tid ändå och motverkar inte ett skit. Stöldvågornas svall går höga och det är inbrott och skadegörelse var och varannan natt och förövarna går fria. I brist på bevis läggs utredningarna ner. Så jag är uppgiven.

Jag blev t ex vittne till ett inbrott 2004 Domus i Timrå. Jag hade en del intressanta iaktagelser men vad hjälpte det. Jag hörde av mig till Polisen och lämnade mina uppgifter.Men tror du de hörde av sig igen. Icke.

Det är bara skit med det mesta nuförtiden. Det är laglöst land. Det är lönsamt att vara kriminell i Timrå.

250kg kärlek: Visst finns det fördelar med en sportpub också. Men dessvärre tror jag misären uppväger det mesta. Jag är ute och går varenda morgonen innan ni andra vaknat till liv om man säger så och det är ingen trevlig syn. Jag tillhör den skötsamma massan. Åh nej man kan inte förbjuda folk att dricka alkohol. Men man kan försvåra omständigheterna. Tack och lov går flyttlasset snart ifrån kommunen. Skall bli ett sant nöje att göra ett återbesök och inspektera hur det egentligen blev. Lyckas man få bukt med alkoholproblematiken trots O`Learys etablering så vore ingen annan än jag lyckligare. Men dessvärre är jag skeptisk.

250kg kärlek: Nej, du har inte drömt.

-Gurra-: Jag är helt på din linje. Skitkul att det etableras en bra pub med gott renommé som man verkligen vill besöka. Dessutom med mycket sportslig betoning.

När det gäller alkohol är det en tragedi varje gång någon trillar dit och inte förmår att konsumera i normala mängder. Men man kan inte förbjuda den stora massan som kan hantera alkoholen för att en liten klick inte kan det.
Jag är också helt övertygad om att O´Learys kommer att förvalta sitt varumärke på ett alldeles förträffligt sätt. Skulle det visa sig att det av någon anledning inte kommer fungera i Timrå, ja då släcker de antagligen lampan rätt snart.

Har jag drömt när jag vill minnas att Timrå Kommun bestämt att torget med omnejd ska patrulleras av vaktbolag eller dylikt? I så fall har kommunen i alla fall insett att det finns problem på gator och torg, och det är en bra början, tycker jag.

-Gurra-: Jag ger din tråd en ny chans, dock utan utelämnandet av privatpersoner med alkoholmissbruk den här gången tack.

Dock inte sagt att du Gurra var skyldig till det.

Det enda negativa jag skulle kunna se med ett O´Learys ska vara om det skulle betyda att Timrå IK försämrar sin egna restaurang/alkoholförsäljning med några ören kring hemmamatcherna.

Annars så är det ju en bra kedja med ett gott rykte vad gäller både i god mat och ordning av vad jag vet.

Tycker de inte kan bli bättre! Äntligen händer de nåt i Timrå sen så att torget börjar få nytt liv än de som finns idag. Annars så finns ju bara Domus puben. Om nåt så kan man ju slå igen den istället..

Sen så tvivlar ja på att de blir mer alkolism i timrå tack vare O'Learys öppnar.. Tror inte att dom som äger det vill ha timrås alkolister hängandes där! De är lixom inte bra för affärerna..